Rädd att jag inte ska få hjälp av försäkringskassan. Snälla, någon som varit i liknande situation?
Jag är så uppgiven och rädd nu, åh.
För drygt en månad sedan fick jag och min kille reda på att vi väntar barn. Känslomässigt är vi så himla lyckliga. Men det är så mycket annat som förstör glädjen just nu.
Han har jobb, jag har inget. Har inte haft sen gymnasiet. Med andra ord har jag aldrig haft ett riktigt jobb. Hans ekonomi täcker för oss, men det är knappt och det är inte så jag vill ha det. Jag vill klara mig själv, såklart.
Anledningen till att jag inte har något jobb är för att jag är sjuk. Jag har en kronisk sjukdom som heter polyneuropati, som jag är född med. Finns inga jobb alls jag kan söka, i princip. Inget som jag klarar fysiskt. Jag går med kryckor och har ofta väldigt ont i ländrygg, höfter och ben. Kan gå ca 100m - 200m åt gången innan jag måste pausa. Trappor och uppförsbackar är extremt svårt för mig. Balansen är som bortblåst och jag kan inte böja mig särskillt mycket pga stelopererad rygg.
Men jag får ingen hjälp.
Jag har sökt för aktivitetsersättning en gång, med ett läkarintyg från min läkare som absolut tycker att jag har rätt till detta. Fick avslag. Då handlade det bara om mig och jag gick vidare. Nu handlar det om vårt barn och jag är så otroligt orolig och rädd att jag inte ska få hjälp. Att samma sak ska hända, att jag ska få tillbaka ett papper där det står att dom anser att jag visst kan söka alla jobb. Jaha. Vilka jobb? Kan dom inte berätta för mig så att jag vet? För jag vet då inte.
Tårarna strömmar nästan varje dag och det känns så fel. Jag vill ju vara så lycklig som jag faktiskt är över det här. Det var inte planerat, men åh, så himla välkommet ändå. Men jag är så rädd samtidigt. Jag vill inte leva på bidrag och tänker aldrig leva på bidrag, tanken är att jag ska plugga till någonting som faktiskt passar mig. Kontorsjobb eller liknande. Sådant som inte går att få utan utbildning. Men nu, i den här tidpunkten, så behöver jag hjälp. Jag kan inte jobba. Jag är så fruktansvärt rädd över att få avslag. Vad tar jag mig till då egentligen?
