Vad har barnet för rättigheter och val?

var är pojken skriven?

ett muntligt avtal är lika bindande som ett skrivet och ska alltså gälla tills man kommit överens om något annat avtal antingen muntligt eller via familjerätt/domstol.

Pappan har ingen rätt att leka ensam vårdnadshavare gentemot sonen. Han har ingen rätt att neka barnet umgänge med sin mamma bara för att pojkvännen verkar vara lite udda. barnet ska vara klart under fara för sin hälsa för att pappan ska ha rätt att neka släppa iväg barnet. och även då finns det regler för umgänge.

Allt annat påhitt är bullshit och finns inget stöd för i lagen.

han är skriven hos sin mamma och bor där i veckorna, pappan har bara varannan helg då de bor i olika delar av landet.

ja men då så då är saken klar..

eftersom han inte är boendeförälder har han ingen rätt att agera. Visst har han rätt att ifrågasätta vem mamman umgås med helt klart - men om han har åsikter om att pojkvännen inte är bra för sonen så ska han FÖRST vända sig till sociala myndigheterna och göra en anmälan på mamman på tex försummelse av sonen eller att hon umgås med fel personer.

han kan inte på helt eget initiativ ta hem pojken bara för att han tycker så.

om mamman känner sig olustig över detta och är medveten om hans agerande så tycker jag att hon ska vända sig till familjerätten för mer konkreta råd och tips.

just nu tror jag bara att pappan pinkar in sitt revir och vill jävlas.

Muntliga avtal GÄLLER INTE i dessa sammanhang.

Juridiskt giltiga avtal kräver att avtalet är skriftligt och godkänt av socialnämnden (vilket vanligtvis sker genom delegation till familjerätten)

Eftersom mamman är boendeförälder kan hon begära handräckning av polis om sonen inte kommer hem (även om det sällan är att rekommendera utifrån barnets synvinkel). Det bästa är att kontakta socialjouren/polisen för råd om barnet inte kommer åter efter umgänge. De kan då försöka lösa det utan att det blir dramatiskt eller obehagligt för barnet.

Pappan riskerar att dömas för "egenmäktighet med barn" om han behåller barnet hos sig. Det är absolut ingen fördel för honom om han har tänkt sig att tvista om umgänget/vårdnaden (vilket borde vara hans tanke om han vill ändra umgänget/vårdnaden).

Om din syster inte lämnar ut pojken gör hon sig som boendeförälder skyldig till umgängessabotage (och "egenmäktighet med barn"). Hon måste under alla omständigheter låta honom åka till sin pappa.

Föräldrarna bör snarast se till att få umgänget reglerat hos socialnämnden/familjerätten.

vilken avtal bryter hon mot?

det "finns" ju inget avtal som gäller om de är mutliga??

hon måste inte alls lämna ut pojken på muntliga avtal.

1. Man får inte handräckning på muntliga avtal.
2. Det krävs beslut från Tingsrätten för att få handräckning av polis och/eller socialtjänsten.
3. Pappan kan i dagsläget inte dömas för egenmäktighet då det inte finns någon dom och de har gemensam vårdnad.
4. Umgängessabotage finns inte som term i lagen. Självklart måste mamman lämna ut barnet men lika självklart kan hon vägra om det finns giltiga skäl.
5. Sista har du helt rätt i, föräldrarna bör snarast se till att få ett godkänt avtal/dom på boendet.

min man har ett juridiskt bindande avtal som säger gemensam vårdnad och växelvisboende vv,
biomamman tog eget beslut för fyra månader sedan beslöt sig för att bonus istället skulle vara här varannan helg.
Vad har hänt sedan dess?
Ingenting,,,,,,
Vi pratade med familjerätten och de sa vi kan inte göra ngt åt det.
Vi pratade med min mans advokat och detta ska nu upp till tvist.
Men muntliga förhandlingen skjuts fram av biomamman. Så det finns ingenting för oss att göra förutom att avvakta till muntliga förhandlingen som är om två månader.
Vad det blir för konsekvenser av detta för biomamman vet jag inte, men det verkar ju som att man kan göra hur som helst även fast man har ett juridiskt bindande avtal.

Innan handräckning kan genom föras MÅSTE det finnas en dom som någon bryter mot sk umgängessabotage, och det räcker inte ändå, för föst måste domen verkställas.....med vite tex och strular det ÄNDÅ då blir det handräckning!

så vem hämtar och lämnar barnet?

på något sätt så har ni ju medverkar för att det är varannan helg om ni lämnat tillbaka barnet eller låtit mamman hämta barnet.

Om jag inte har helt fel får barnet välja själv när de är 12 år gammalt! vet ej om föräldrarna måste ha delad vårdad då dock, men 12 är de som gällde förut iaf!

Nej, barn får inte bestämma själva när de är 12 år och har aldrig fått göra det. Däremot ska man lyssna på barnens vilja, oavsett ålder, beroende på vilken mognad de nått. FÖrut var gränsen för att lyssna på barn 12 år.

visst så kan man ju se det, min man åkte för att hämta barnen men det blev ett världkrig framför barnet och biomamman gick till handgimäng med barnet bredvid,
sedan har biomamman varken svarat i tfn, sms heller inte bonus när det är dags för byte varannan vecka,
visst man väljer själv min man skulle kunna varje bytes dag vald att åka hem till mamman eller till skolan och ryckt bort barnet därifrån om de hade öppnat överhuvudtaget,eller varit hemma?
det är så lätt att sitta bredvid och tycka att man borde göra si och så, men man tänker på barnet,,,,
stackars barn att behöva uppleva detta krig mitt framför näsan varannan vecka.
så min man valde att försöka få tag på mamman och barnet (vilket han inte fick) och sen förlita sig på att det rättsliga segrar,
vad man än gör så gör man fel
men den som gör verkliga felet verkar inte få nga konsekvenser av det.

trött! Har han anmält henne för egenmäktighet? Om inte ska han göra det snarast.

Just handräckning måste det inte finnas något avtal för för mamman. Är barnet skrivet hos henne är det där han bor och hon har rätt att begära hjälp att få hem honom. Tar pappan inte hem honom när mamman (boendeföräldern) vill är han egenmäktig.

Pappan har svårare med rättigheter utan något avtal men mamman kan anses sabotera umgänget om hon motverkar att barnet och pappan träffas alls. Det kan i en konflikt leda till att pappan blir boendeförälder eller får ensam vårdnad.

Hej, och tack för att du lyfter det här ? det är precis så här det brukar börja.

Ett växelboende som funkat i flera år plötsligt sabbas. Ena föräldern blir svartsjuk, kontrollerande, eller känner sig hotad av en ny partner. Så kommer kravet: ?Han ska inte få träffa mammas sambo, det är hans rättighet.? Och barnet, som är trygg i båda hemmen, slängs in i en vuxenkonflikt det inte bett om.

Detta kan ? tyvärr ? gå väldigt fort. Ibland räcker det med några veckor av underminerande prat, hot om att ?du får inte åka dit mer?, eller att barnet tvingas ta ställning. Det kallas föräldraalienation, och forskningen är tydlig: barn tar skada. Ångest, splittrad lojalitet, tappat förtroende, ibland även falska minnen.

Och socialtjänsten då?

De flesta barnhandläggare har varken rätt utbildning i barns psykologiska lojalitet eller kunskap om manipulation. De tror ofta att ?barnets vilja? är allt ? även när viljan uppenbart är framtvingad. Skolan tiger. Kuratorer är tysta. Ingen vågar ta i det.

Om pappan nu hotar att ?inte lämna tillbaka pojken?, är det tyvärr inte ovanligt att myndigheterna sitter på händerna, särskilt om det inte finns domstolsbeslut, trots att det rör sig om psykisk påverkan eller olovligt bortförande.

Vad kan ligga bakom sånt här beteende?

Det är sällan barnet som är problemet. Det är vuxna som:

vill ha kontroll efter att ha fått ett nytt barn i en ny familj,

ogillar sin ex-partners nya relation,

eller inte tål att dela barnet med någon annan vuxen.

Motiven kan vara svartsjuka, ego, osäkerhet ? men metoden blir ofta samma: kontrollera umgänget, prata illa om den andre, skapa oro, använda hot eller falska påståenden om "dålig miljö".

Vad kan ni göra?



Skriv ner allt som händer, varje gång sonen blir ledsen, varje hot, varje konflikt.

Sök samarbetssamtal via familjerätten så det dokumenteras officiellt.

Och viktigast av allt: Bekräfta pojken. Låt honom veta att det inte är hans fel, att alla vuxna älskar honom, och att du står kvar, vad som än händer.

Barnet är idag 26 år.  Väldigt gammal tråd du hittat

Ja, det såg ut som det skrevs i mars i år. Käre nån. Men hur gick det med umgängessabotaget? Lyckades den ene föräldern förstöra relationen mellan barnet och den andra föräldern? Någon som vet?

Hur har det gått? Barnet är vuxet nu sedan länge vad jag förstår.