Klara trotsåldern som ensam förälder.

Jag tyckte faktiskt att det var lättare med trotsåldern än vad mina kompisar som var i förhållanden tyckte.

Kanske för att min dotter visste att det var jag som bestämde och att hon inte kunde spela ut två föräldrar mot varandra.

Jag ser inte fram emot den riktiga trotsen.. Min son är 2 år nu, och trotsar väl lite grann, men vet inte om jag kan kalla det riktig trots.

Jag tycker att min dotter trotsar BETYDLIGT mindre sen exet flyttade ut. Hon vet var jag står och jag lyckas hålla mig lugn på ett helt annat sätt :)

Min son är 3,5 nu, och jag upplever att trötthet (hos mig eller honom) och stress är den klart största orsaken till hans utbrott. Så han har fått gå ned lite i dagistid, och så undviker vi att göra jobbiga saker på eftermiddagarna när han varit på dagis. Handlar gör vi t.ex. på förmiddagen på lördagen, och så brukar jag förbereda veckans middagar på söndagen så att det går snabbt sedan på kvällarna. Detta funkar rätt så bra, det blir kanske 2 utbrott i veckan nu för tiden. Sedan läser jag mycket Jesper Juul, och det upplever jag också hjälper väldigt bra.

Min dotter är 3 år och trotsen har drivit mig till vansinnets brant! Det är framförallt gnället som gör mig tokig. Jag försöker läsa böcker om barnuppfostran osv, men har inte hittat nått som biter på henne än.

En sak som har funkat är att skala ner på leksakerna. Hon är väldigt aktiv och verkar bli mer aktiv när det är "stökigt" omkring henne. Så nu försöker jag verkligen hålla ett rent och städat hem (inte så lätt med tanke på att hon klänger på mig jämt och ständigt) och jag har också tagit bort de flesta leksakerna och bara sparat hennes favoriter.

Åh så härligt med den här tråden TS!

Själv e jag sjukskriven pga. utmattningssyndrom och min dotter på 3 år är nu helt inne i sin trottsperiod. Situationen för mig e knivig då jag bl.a. inte klarar av att ta henne till dagis på morgnarna, eftersom jag är kraftlös och hon trottsar, samtidigt som det tär på mina krafter ganska mycket att vi är tillsammans hela dagarna.

Med andra ord kan jag inte påstå att det är en dans på rosor med barn i trottsåldern som ensamstående förälder, nästan på heltid! Så all tips om hur man kan försöka få till det uppskattas! (Utan att läsa böcker då för det funkar inte för mig nu med mitt tillstånd) =/

Gillar hon musik? Om du har en mp3 eller mobil där hon kan lyssna på musik i vagnen på väg till dagis. Har funkat kanon på min lille vilde. Just nu slipper iaf jag utbrott mm på morgonen genom att prata om sniglarna vi passerar och att han får ta med en När orken tryter anser iaf inte jag att lite mutor är fel, t ex musik.

Du kan ju behöva den stunden hon är på dagis till dig själv

Om du och exet inte var direkt sams så kände hon säkert av det och det påverkade säkert en del med.

Absolut, det e ju så jag känner! =/

I det här fallet går det utmärkt att promenera till dagis, det tar ca. 5-10 min bara. Det svåra är att komma hemifrån påklädda utan en massa bråk för att vakna, äta frukost, borsta tänderna, stänga av TV:n på bolibompa, klä på sig och ut...blev nästan anfodd av att skriva bara! hehe.

Har det problemet på morgonen till och från. Bråkar lilleman för mycket ang frukost eller tandborstning så struntar jag i det. Det tar för mycket energi och det blir värre av stressen man känner. barn dör inte utan frukost då och då. Man ska inte ta alla fighter utan snarare välja dom ( ibland utifrån egen ork mm).

De dagar sonen inte vill ha frukost så ställer jag ändå fram en smörgås + mjölk. Medans jag gör mig iordning så sitter han vid tvn med detta. Ibland äter han, ibland inte. Sen byts det blöja och kläs på framför tvn (pojkar är smidiga då, de kan ju inte protestera och kolla tv samtidigt ) sen säger jag till att vi snart ska gå, tar på mig ytterkläder, tar på honom hans, han får stänga av tvn och efter det i vagnen med musik alt snigeljakt. Har han inte ätit innan så vet jag att de får frukt en stund efter jag lämnat så han svälter inte heller

Vad kan du göra för att minska dotterns bråk t ex på morgonen?

Jo det hände några gånger när jag studerade att vi gick iväg utan frukost eller så, men man får ju otroligt dåligt samvete. Speciellt nu när jag är hemma känns det att jag behöver prestera bättre, trotts att jag är hemma av en anledning som ja inte kan rå för och som är lite speciell.

Vad brukar ni hitta på för kul med era barn och hur upplever ni att det fungerar? Blir det mycket trotts och bråk då med?

Jag hade 2 trotsande barn samtidigt.. En i tvåårstrots och en i fyra.. :/
Men precis som någon skrev De kan inte spela ut föräldrarna mot varandra utan de visste att det var jag som bestämde.. under den här perioden började min yngsta gallskrika för ingenting och ta till krokodiltårar när hon inte fick som hon ville.. Detta höll i sig i några år.. :(

Jag har varit ensam med mina sen yngsta var 5 månader och äldsta 2 år.. Nu är de mest kaxiga och allt man säger åker in genom ena örat och ut genom det andra..

Visst är det så att barnen inte kan spela ut föräldrarna mot varandra, men jag har också märkt att min dotter ger sig om jag får stöd av någon till vad jag säger. Det är som hon då förstår att "det ligger något i vad mamma säger, hon säger inte som hon gör bara för att...". Så det saknar jag ofta.

Fler som upplever det så?

Har börjat med nu. Gömmer t.ex. en leksak när det är läge för det. Men så vet jag inte när jag ska plocka fram det igen eftersom hon brukar säga förlåt och göra som jag vill många gånger direkt. Men då vet jag också att det bara är för att hon vill ha sin leksak, sen gör hon om det hon inte får göra.

Jag är konekvent och bestämd, men just bestämd är hon också. Självklart så väljer man sina strider men det är ju inte lätt att få till det alla gånger. =)

Det ska ta ett tag innan hon får leksaken tillbaka.. Gör hon som du vill i t.ex en vecka utan krångel får hon tillbaka leksaken..