Är pappor lika bra på att se efter spädbarn som mammor?

du är ju fri att tro vad du vill. jag är inte programmerad till att omhänderta någonting.

Jag tackar för visad ynnest.

Jag kan kanske tillägga att jag anser att även jag som man är programmerad till att ta hand om mina barn. Jag tycker det är absurd att hävda motsatsen. Vad är kärleken till sina barn om inte inprogrammerade instinkter?

Då borde jag kanske borde tillägga att jag inte vill ha några barn eftersom det inte intresserar mig att ta hand om andra. Jag spenderar min tid med vuxna som tar hand om sig själva, då jag saknar programmering för omhändertagande.

Jo, det gör det.

Intressant text. Ska läsa ut den när jag är piggare.

Hur förklarar du då att det är männen och inte kvinnorna som vid en födsel får det största påslaget av hormoner som styr viljan att beskydda och ta hand om avkomman? Ska man se till hormonerna är det mannen som borde ta hand om barnet och mamman bara amma det, och om mamman inte ammar finns noll orsak till varför inte pappan kan ha barnet själv från dag 1.

Att ta hand om ett barn kräver träning och inget vet hur man gör med första barnet, det är nått man får lära sig allt efter som eller blir visad av äldre. Visa en man hur man rapar ett barn eller byter blöja och han kan göra det lika bra osm en kvinna. Jag hade ingen aning om hur man tog hand om en nyfödd när dottern föddes, sambon hade ingen aning. Vi provade oss fram kring det som kändes rätt och enades om vad vi tyckte verkade bäst, och tro mig, han var lika bra med dottern från start som jag var och jag hade ingen förlossningsdeprision öht!

Det är faktiskt värre än så - män kan också amma vid behov! Det går mindre automatiskt än för kvinnor, och mjölken är inte lika riklig av uppenbara skäl, men en grupp män kan faktiskt nära ett barn.

Jo det vet jag så väl så väl. Det har ju trots allt hängt med som en nödlösning sedan lääänge just för om mamman tex. skulle dö eller inte ha mat nog så kan pappan rycka in om ingen annan kvinna finns att amma barnet. fiffigt faktiskt :)

Japp. :)

Jag tror att pappor är lika bra på spädbarnsvård som kvinnor, hur svårt är det att sköta om en liten bebis liksom? Min man var betydligt bättre anpassad än mig för det eftersom jag fick en förlossningsdepression. Jag hade aldrig skaffat barn med någon som jag inte trodde skulle kunna ta lika mycket ansvar som mig för vårt gemensamma barn.

Om du nu ska jämföra med djur så varör väljer du då djur som inte lever naturligt och där alla utom en inte är parbildande. Det är bara Hunden (vargen) som bildar par. Alfa hannen och honan är de som reproducerar sig men efter den fösta tiden då de hålls i lyan och diar mamman så sköter hela flocken hanar och honor om ungarna.

Hästar lever i harem, kor i löst sammansatta hongrupper (vinsent och vattenbuffel) där tjurarna ansluter för att para sig. Kaniner där sköter knappt honan ungarna heller eftersom de ligger i boet som hon besöker några minuter för att dia ungarna. Grisen (vildsvin) hannarna slåss om honorna och parar sig med så många som möjligt. Katter lever ensamma (t.ex. tiger) eller i grupper med honor och en ledarhanne (t.ex. lejon)

Varken orangutangen (polygama, mestadels ensamlevande), schimpansen (polygama) eller gorillan (flock med ledarhanne) lever i parförhållanden.

Ska vi bara låta "överklassen" fortplanta sig medan vi andra ägnar oss åt att passa upp bara för att bin och myror lever så. Det finns inget som säger att vi ska leva ens som våra närmsta släktingar aporna. Det är troligt att vi har utvecklat förmågor som har gjort oss extra konkurenskraftiga trotts att våra ungar kräver så lång tids omvårdnad. Just det faktum att de kräver omvårdnad under så lång tid gör det troligt att vi har ansett det viktigt att både män och kvinnor kan ta hand om dem. Om du som kaninen kan föda flera omgångar ungar per år och flera åt gången så spelar det inte så stor roll om inte alla överlever. För oss som får satsa så mycket energi är det troligt att vi även satsat på att se till att ge ungarna maximala förutsättningar att överleva. Eftersom vi inte har valt systemet med flockar där alla tar hand om alla barnen så är det mest optimala att båda föräldrarna tar hand om och ser till att avkomman överlever.

Jag har inte orkat läsa artikeln men jag tror att pappor kan ta hand om sina barn på ett lika utmärkt sätt precis som mammor gör. Däremot tror jag att pappan ofta inte får ta ett lika stort ansvar och då inte får den där inbyggda radarn som de festa mödrar har. Låter man någon ta mer ansvar blir den personen oftast mer ansvarsfull.

Med andra ord bör mammor bli bättre på att släppa på kontrollen och lämna över mer till pappan.

Precis

En bra kommentar till vad Eva S skriver utsiktfranhojden.wordpress.com/2010/03/25/ska-vi-forska-pa-om-svarta-ar-samre-eller-pa-att-ta-hand-om-barn-an-vad-vita-ar/

Jo, precis.

Ja, verkligen!

Frågeställningen i TS är så korkad så man får ont i huvudet. Med den logiken (att pappan är värdelös som vårdnadshavare) så innebär det ju att i de fall när den biologiska modern dör ska barnen omedelbart omhändertas eftersom pappan inte är kapabel att ta hand om sina egna barn.
Vad är det för fel på dessa rabiata mamma-är-bäst-fundamentalister? Mammaär inte alltid bäst. Mamma kan vara mer skadlig för barnet än främlingen på gatan, beroende på vem mamma är. Biologi gör inte en kvinna automatiskt mest lämplig som förälder, i så fall skulle inga barn som levermed sin biomamma fara illa över huvudtaget. Och så är ju inte fallet.
Det handlar om vem man är som person. Det handlar om ansvar, mogenhet och förmåga till empati. Inte kön, biologi eller genetik.
Något som Ts verkar lida viss brist på.

Vad är ditt problem?
På vilket vis säger min omröstning att jag skulle lida av brist på empati, mogenhet eller förmåga till empati?
Är du helt väck eller?
Det är inte jag som skrivit det som står i ts.
Det är en frågeställning, alltså en UNDRAN om vad folk tycker om det som tanten i artikeln har skrivit *morr*