Provocerad av min ömkliga man
Jaha, då var det helg igen. Och som ALLTID blir min man en ömklig jävla tråkmåns så fort helgen kommer. Visst han ligger i i 180 hela veckan och jobbar JÄTTEHÅRT. Så när helgen kommer är han som en trasa. Och vill bara sitta/ligga i soffan och pilla på sin dator.
Jag förstår om han är slut. Men jag blir sjukt provocerad. För jag får sköta alla tre ungarna själv, som vanligt. Jag liksom hoppas på att det ska bli någon avlastning när han är där. Och att få hans sällskap, och umgås! Prata! Vara med varandra. Då är det nästan bättre när han jobbar och kommer hem sent sent. Då förväntar jag mig ingenting.
OK ok visst han är duktig som sliter hårt. För sin karriär. För familjens skull. ?. Men jag är trött på att vara ensam.
Jag har bråkat mycket med honom om det. Typ varje fredag, lördag, samma story. "Du kan inte leva som om du vore ungkarl! Jobba skitmycket hela veckan och sen ligga på soffan hela helgen och ta igen dig. Vi är en familj här som faktiskt, ja, också har behov av dig och kräver saker av dig. Du skulle inte ha skaffat oss om du inte har tid/ork med oss".
Är det någon som känner igen sig?
Suck. Behövde skriva av mig. Förväntar mig inte att någon ska ha svaren...
