Par med stor åldersskillnad

Det är väl sisådär stor ålderskillnad mellan mig och sambon, men det är större nu när vi är unga än när vi blir äldre. Jag är 19 och han är 28 år.
Vi blev ett par för fyra år sedan. Vi träffades genom den lokala teaterföreningen här på orten där vi båda blev medlem och vi träffades mycket på olika träffar osv, och blev genast goda vänner och förtvivlat förälskade i varandra.

Nu har vi varit sambos i tre år och har en son på 1½ år.
 

jag o gubben har 25år emellan oss o det har varit en berg o dalbarna kan jagminst sagt säga.  Vi träffades via en gemesam kompis o han ringde lite o jag ringde o vips var vi förälskade o hela baletten

Omgivningen har nog regerat minst sagt förvånade, en del för de inte kunde tro att just vi skulle bli ihop (men många som tror så om andra så inget så) en del (släkt mest) blev rent ut sagt förbannade o gick o hittade på massa skit om gubben om varför HAN böev ihop med mig o så. Fick höra nåt rykte om att nån hade ringt soc tom men har aldrig märkt nåt av det så vetinte om det stämmer eller ej. En del tror att JAG bara ihop med honom för att ha en faderskapsgestalt, en del för jag ute efter hans pengar (vilket han inte har iallafall:-P), en del för att jag ska få ärva han enormt dyra bilar, en del fattar inte varför jag ihop med en sån gammal gubbe osv.
Har tom hört att det e enbart hasn fel att jag blev gravid med första barnet o HAN lurade MIG... 

på gubbens sida e det mer att han ihop med mig för 40årskrisen kom o han skulle känna sig ung igen osv...men detta bara efter de får reda på hans riktiga ålder för de flesta tror han yngre än han är. 

men tror inte många går igenom samma helvete som vi, så våran historia e npg en av de värsta..:-P

Nu e vi gifta, har hus, flyttat 50mil, 2barn, o  lyckliga

Min bästa kompis blev tillsammans med en tio år äldre kvinna när han var riktigt ung. Jag trodde aldrig att det skulle hålla och sa det till honom vid ett tillfälle. Han fick ganska mycket reaktioner och en hel del problem med släktingar som hade svårt att acceptera det hela.

De har två barn och är fortfarande tillsammans och har det hur bra som helst. Hon är underbar och det tog inte lång tid efter att jag träffat henne förrän jag ställde mig på hans sida för att stötta.

Men det var svårt att förstå när han berättade det. 10 års skillnad kändes enormt stort då. Hon hade dessutom en son på nio år. Det är härligt med sådana solskenshistorier där kärleken övervinner allt!

det skiljer nio år mellan mig ock min karl... hans mamma hade lite svårt med mig i början för han är hennes "sladdis" och hon kände sig sååååå gammal och visste inte hur hon skulle hantera situationen men nu går det hur bra som hellst, pappan är präst och har tom. döpt mig och sambon var troligen närvarande i bakgrunden då det var mitt under sommarlovet så vi skojar om kärlek vid "förstsa" ögonkastet ^^

vi var 18 och 27 när vi träffades och nu har vi bott ihop i 2 år och bebisen våran kommer i juni 
Folk omkring har tagigt det bra, visst blev de lite byskvaller och hans jobbarkompisar brukar jävlas lite å slira lite retliga kommentarer om min ålder men så klart med *glimten i ögat men efter att dom börjat lära känna mig har det avtagigt.

min mamma var ÖVERLYCKLIG då mina killar tidigare umgåts med varit just lite smått omogna pojkar och nu hade jag hittat en reäl man....

men jag tror att folk i världen har (tyvvär) lättare med rellationer när mannen är äldre än om kvinnan är det... trågsynt och knäppt för vi lever ju inte på 1800-talet eller???

hejhej hmm inte för att det är jättestor skillnad på mig och min kille.. men ville skriva ändå hihi..

jag är 22 och han är 30.Men allt känns bra.Märker knappt av att han är äldre..hade nog varit med han även om han hade varit 40... föredrar nog äldre killar..

Hej!

Mellan mig och min sambo är det 20 år. Det funkar alldeles utmärkt, vi har en dotter som är 15månader. Kan inte tänka mig någon annan än honom. Jag var orolig i början vad folk skulle tycka och tänka, men tänkte- skit samma vi är kära och jag kan verkligen lita på honom. 
Min familj och mina vänner tycker inte att det är konstigt alls, de tycker jätte mkt om honom. Som min mamma säger när jag var fundersam i början att, Du kan hitta någon i din ålder, men du kommer aldrig hitta någon så bra som honom, så skit i åldern. Om man hittat sin prins, så skit samma i åldern.

Vi träffades på jobbet... jobbar nu inte på samma jobb...

Folk får tycka vad dom vill, men jag orkar inte bry mig. har haft andra killar, men aldrig älskat någon så mkt som jag älskar honom  och en kille som hade förut han ville aldrig göra nåt, bara sitta stilla, alltid kolla på film, aldrig göra nåt kul. Men nu har man hittat en som är lika sprallig som jag så.... de som har problem med åldern, det är deras problem :)

Jag är 24 och min kille är 57 vi har varigt ihop över ett år, jag har bott ihop med han och även särbo vi älskar varandra otroligt mycket vi träffades genom i bli grannar han är väldigt scharmig o tar vad han vill ha o jag är blyg och föll för hanns charm.. Han är väldigt dominant i sitt beteende måste jag ju påpeka.. Och när det är dåligt i vårt förhållande så är det värkligen på botten och helvetet brakar lös och bär vi har det bra så är det helt otrolig, vi har grymmt bra sex kommer flera gånger vare gång och allt är bara toppen, men det som gör det så himla svårt är att han just är en ångvält o man får inte en syl i vädret men ändå känns det som det är en just som han jag behöver då.jag känner själv " ska jag kamma fitt hårret mitt benna eller lite sned lug" han hjälper mig genom allt då jag inte har mycket erfarenhet eller haft det så lätt i livet,

Vet ett par där kvinnan är 12 år äldre än mannen,verkar inte vara problem med detta!

Jag är 35 min sambo är 23.

Jag var jättenervös för att träffa hans familj o släkt men det var inga problem faktiskt. Alla har accepterat mig. Känns jättebra ????

Min tjej / ex är 13 år äldre. Fungerade hur bra som helst i ett och ett halvt år. Sedan fick hon en kris och slutade nästan helt att prata med mig och träffa mig. Till slut kom det fram att hon länge hade känt sig otillräcklig, gammal och inte trodde att hon kunde göra mig lycklig.

Nu försöker jag få henne att förstå att hon alltid varit fullt tillräcklig för mig (och mer än det) och lappa ihop vår relation. Men andra par kan ju se det här som en varning. Tänker mig att det finns många tjejer med yngre killar som bär på liknande känslor i hemlighet. Som den yngre killen är det nog bra att visa väldigt tydligt att sådana känslor är ogrundade och att hon är fullt tillräcklig precis som hon är.

Tyvärr blir det väl svårt med självförtroendet när man går emot normer på det här sättet.

Hej! Ser att detta är en väldigt gammal tråd men jag gör ett försök ändå. Jag är 21 år och min fästman är 47. Vi har varit tillsammans i snart 6 år. Vi började prata som vänner och sen växte kärleken fram och idag går det inte att sära på oss. Det skulle vara så himla kul och skönt att prata med någon som har ungefär samma åldersskillnad. Någon??

Jag är förälskad i men man som är 30 år äldre än mig. Han känner lika dant är gift för tillfället men trivs i det äktenskapet och vill bara bort där ifrån. Han är livrädd att min familj ska hata honom och jag anser att dom inte har med det att göra, för de ska vara glada om jag är lycklig och han gör mig lycklig! Vad ska jag göra?! ????

Jag är 56 och fick en chock när jag träffade mitt livs kärlek. Hon är bara 23 och det är ju så djävla tabu. Men tabun har alltid funnits. Personer har haft fel religion, etnisitet eller kön. Alla tider har haft sina tabun. Jag har brutit upp ur ett äktenskap då jag inte kunde motstå mitt livs kärlek mer än jordens dragningskraft. Nu har hon efter 26 fantastiska månader kom hon fram till att hon inte klarar av att berätta för föräldrar och vänner. Trots att hon älskar mig så har hon nu valt att bryta vårt förhållande. Jag sitter nu i ett djupt dike dit solen inte når. Väntar på att livet skall komma tillbaka.

Jag har träffat mitt livs kärlek. Det skiljer 15 år mellan oss. Vet redan att jag vill leva resten av mitt liv med honom, men vet också att jag måste släppa honom fri den dag han vill ha egna barn eller tycker att jag känns för gammal. Så jag känner mig förstås lite i underläge och att vår relation är mest på hans villkor (även om han inte ser det så). Men jag tänker inte låta mina rädslor skrämma bort honom och jag tänker inte hålla tillbaka. Jag njuter av att få uppleva detta och är tacksam för varje minut jag får med denne underbare man. Ett samtal, ett sms, en träff i taget. Jag är lycklig!