Har jag för stränga konsekvenser?

För strängt?! Ganska milt tycker jag. Varna och säg "Okej, du får ta dina konsekvenser när du håller på och beteer dig såhär, vill du ha gröt, sluta då NU".
Om det fortsätter så fine, ingen gröt - och HÅLL PÅ DET!Ge absolut inte efter. 8åringar kan vara extremt manupilativa och ni måste "överlista" henne.

micalela.blogg.se

Hmm jag tycker ni "mjäkar" alldedes för länge med henne!

Hon är 8 år och har FULL koll på hur hon beter sig. Självklart ska hon ha "straff".

Om ni menar inget kvällsfika alls så säger jag NEJ. Bestraffningar ska inte ha med mat att göra. Däermot är ju mer tjafs=mindre lästid en väldigt logiskt konsekvens.

Bor hon med er bara varanna vecka, eller kanske mer sällan ändå? Kanske är det ett rop på uppmärksamhet? Sen alltid, massor av meröm och positiv uppmärksamhet på BRA beteende, och mindre uyppmärksamhet på dåligt =) Lycka till!

Nej ni är inte för hårda. Kanske tvärtom? Först beter hon sig "trökigt" mot er och sen tjatar och sen ställer ni er ändå och gör favoritgröt? Nu vet jag inte vad kvällsfika är eftersom vi äter middag och sen är det nästan läggdags så jag vet inte om du menar att det ska vara ngt extra, typ ett mellanmål eller om det är som ett stort mål. Om det är typ mellanmål så hade jag sagt till min 6 åring (om hon hållit på som du beskriver) att fixa eget mellanmål. Hon klarar att ta en frukt, eller fixa en macka eller ta flingor och mjölk så det är inget problem. Däremot hade hon såklart fått middag som alla andra. Hade hon däremot uppfört sig så tyket vid middagsbordet hade jag bett henne att sluta eller gå från bordet. Så kan hon få komma tillbaka och äta upp när vi ätit färdigt. Hon har rätt att få mat men inte rätt att förstöra för alla andra. Men det har inte hänt för hon skulle inte vilja gå från matbordet och sen äta själv utan hon skulle sluta.

När jag läser ts så känner jag att det tjatas en del från både vuxna och barn. Räcker det inte att säga till en gång, kanske en sista gång till där man är tydligt att nu säger jag inte till igen. Kanske tjatar hon för att ni tjatar och för att ingen egentligen vet hur många gångar det ska sägas till om tandborstning innan det eg gäller. Sen blir det någons tålamod som tryter och gör slut på det men det är inte så tydligt att förhålla sig till. Ang läggdags så kan man ju ha en halvtimme från att man säger till till att det är släckning och då har barnet den tiden att göra vad hon vill med. Antingen ligga och leka bebis eller läsa. Hon kan såklart bli jättesur för att hon väljer att leka bebis och sen vill läsa men det är ju ett val som hon gör och som hon får vara sur över. Det svåra är att inte ta det personligt när de blir sura sen.

Absolut inte för strängt - hon vet som sagt precis vad hon håller på med och BEHÖVER få motstånd från er. Det är det hon söker fast hon inte vet om det och blir arg när hon får det. Men om hon inte får det kommer hon alrdig att förstå gränser och vad som händer när man inte respekterar dem. Sluta tjata - säg till max två gånre, sedan är det konsekvens, t.ex. ingen läsning om hon inte borstar tänderna när ni ber henne.

Va skönt att se att ni är på min sida, har försökt att förklara de här för sambon men då blir de tjat och gnat om att han minsan gör på sitt sätt osv.. Jag har aldrig klankat ner på att han är en dålig förälder men när han nästan hela tiden ger med sig så tycker jag att de blir fel signaler.. Ena gången kan hon tjata 10 ggr och de blir ja, andra gången tjata 20 gånger och de blir endå nej.. Hur ska då bonusen veta?
Jag tycker de ska räcka med max 2-3 st nej, tillsägningar osv men han verkar inte tycka lika som mig....

Personligen tycker jag at favoritgröten och läsnngen  tillhör vad hon "bör få", dvs vaRFÖR SKULLE HON INTE FÅ äta sin gröt? Det är ju jättenyttigt! Och ju mer n i läser desto bättre är detm det skulle jag aldrig dra in på" TV eller TV-spel möjligen, men inte förnuftiga och bra saker, de ska tvärtom uppmuntras!

Jag tycker ni kan kräva mer. Eller snarare vara tydligare. Jag har två barn som är yngre än denna och de har hårdare regler. Eller snarare jag ger ett alternativ, säger till i förberedande syfte en stund innan. Sen tjatar jag inte. Jag säger till en gång, lyssnar de inte så bär jag dem direkt till badrummet t.ex och borstar tänderna. Jag skäller inte eller så utan jag bara gör det. Annat exempel är i affären, de får jättegärna gå själva om de håller sig i närheten och inte river i saker, om de inte gör det så dras "friheten" in, de får sitta i kundvagnen. Skriker de och blir arga så fine för mig, det rör mig inte i ryggen.

Till saken hör att jag tycker att om man är tydlig med vad som gäller redan från början och visar på ett förnuftigt och ickekränkade sätt (man ska ju naturligtvis lyssna och vara öppen för kommunikation!) vad som är okej och inte så tar det inte lång stund innan barnen accepterar det. Det är en trygghet för dem att veta att min mamma vet vad hon gör. Nästa gång traskar barnen glatt genom affären utan bråk, för de vet att min mamma ger oss frihet om vi visar att hon kan lita på att vi klarar det.

hade gjort mer´!

inte favvogröten som sagt

o kanske inget tvtittande alls om hon inte kan bete sig o lyssna!  var hårdare du ;)

Det viktigaste är att ni är överens! Ni kan inte ha olika regler.
Konsekvenser är helt ok och det ska ske utan att ni ger henne för många chanser.
Håller helt med Tonx, inget tjat, utan tydligt och konsekvent!