Min nu 20 åriga dotter var hemsk när hon va ca13-15... Det va ljug, snatterier, lunta i bibban, slängde ut böcker från bibban, blev portad från bibban, stal pengar från mej, stal smink på rusta, rymde från ridläger, obstinat, tyken, rökning, alkohol...osv osv... Vet inte hur många gånger jag "slängde" upp henne till sin pappa.
(Och hon va såå taskig mot sin ett år äldre syster, sa taskiga saker o gjorde taskiga saker... man fick så dåligt samvete för äldre systerns skull...)
Vi bodde inte ihop, men han bodde nära. Var nära brisnings gränser många gånger. men jag var endå på, för jag var rädd att det skulle hända henne något när hon var ute. Att hon skulle ta dumma beslut...
Mobilen har jag aldrig vågat ta, för jag vill ju nå henne... dilemma... Fick gå ut o leta efter henne flera gånger, och såg hon mej, sprang hon åt andra hållet...
Om man tjaffsade med henne och sen inte orka tjaffsa mer, sa hon-jaha, nu har du inget med att säga...Man slet sitt hår..
Men jag tänkte alltid att detta är bara en period, man får bara stå ut, och försöka göra sitt bästa och det man tror är rätt.
Och visst var det en period!!!! Nu är hon 20 år och helt självgående. men det kan hetta till ofta om man inte tänker sig för. Hon är fortfarande ganska omogen i sitt tänk,
men hon är 20 nu, så jag försöker inte lägga mej i så mycket. Hon har fixat mycke i sitt nu "vuxna" liv. Fick åka med skolan o praktisera i frankrike, var med på ett annat populärt ställe i örebro, som har med restaurang att göra,
fixat jobb i fjällen nu denna säsongen, ska jobba i en sommastad här i västsverige, OCH fixat en andrahandslägenhet i samma stad. Nu när hon kommer hem ska hon på charter resa i en vecka oxå.
Det ÄR verkligen jättestor skillnad sen då, så det kommer att lugna ner sig. ge dej bara inte. Lycka till 
