Jag klarade det!!!!!
Jag måste bara få berätta......Jag tog kontakt med min pappa igår, Det var ca 25 år sen som våran relation försvan. Jag var bara 5 år när han försvan ifrån mitt liv jag ville inte vara hoss han och hans fru, Jag ville bara vara hoss mamma sen har det varit så. Jag har nog aldrig accepterat att dom skilde sig, jag la hela skulden på pappa.men nu när man har egna små troll så förstår man bättre tror jag iallafall, Jag har haft en helt underbar styvpappa men det är inte det samma när man skall förklara för barnen att dom har en annan morfar det blir lite svårt och krångligt. Men att jag tog kontakt med min pappa var för att min son som är 8,5 år vill träffa sin Riktiga morfar och då måste ju jag som mamma göra något åt det. Jag ringde till han och det var nog det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv för man vet ju inte vad man skall få för reaktion, Men den var faktiskt förvånandesvärt bra Pappa tog detta väldigt bra fast det var väldigt känslo fyllt jag stor grät genom hela samtalet. Samtidigt var det en så stor sorg som släppt för det är ju faktiskt en sorg att inte ha kontakt med en biologisk förälder, Jag har ju träffat honom på kalas och dylikt men bara behandlat han som en främling och han har behandlat mig och min barn som främlingar med men jag har inte lagt min energi på detta då......
Men vi kom fram till att vi skall träffas och prata och sen att barnen får träffa han det är nog det viktigaste för livet är för kort för en massa bråk. Men sen vet jag okså att det kommer bli väldigt jobbigt många tårar kommer att trilla ner från kinderna bara att jag sitter här och skriver detta är jobbig nog för det är så stort för mig!!!!!!!!