Är det okej att slå barn i uppfostringssyfte?

Tydligen är det inte självklart :(

Svarade nej, men ibland kan det vara befogat.

Menar såklart inte att det är okej att slå barn, menar bara t ex i självförsvar eller om ens barn försöker skada någon annan allvarligt, är i fara och måste stoppas i någon konstig situation. T ex ungen är deprimerad och ska slänga sig i brunnen, då får man ju ta i så hårt som behövs för att stoppa ungen från att ta livet av sig. (och senare andra åtgärder förstås)

Ens barn är inte alltid mindre faktiskt.

Ah det stod i "uppfostringssyfte", inte självförsvar, då är det ju klart nej, tycker jag.

Alltså, jag hade det rätt illa också, men jag har inte lidit som du av det, verkar det som. Har inte tagit det så personligt och har en bra relation till mina föräldrar.

Men skulle aldrig göra det själv. Man slår inte sina barn helt enkelt. Helst inte någon öht.

Min son, har också blivit slagen, av sin far. Till den milda grad, att jag mår illa när jag tänker på det. Han är vuxen nu, och har ett "bra" förhållande med sin far. Han har förlåtit honom, men det har inte jag. Inte heller min egen far. Det är för mig psykopater som slår. En okontrollerat "urinstinkt" för att sätta sig över någon. Det är uselt. Det finns kanske 1 skäl till att slå; och det är i absolut självförsvar, om man inte har möjlighet till att försvinna illa kvickt, eller om man blir tvungen att hjälpa någon som blir slagen. Inte heller det är att rekomendera, då våld, ALLTID skapar våld. Jag menar då inte att ett barn skulle våga sig på att prygla sin förbannade far, men nog är det nån kattunge, lekkammrat, eller syskon som kommer råka illa ut, av det slagna barnet!

Så vidare inte barnet, stänger in sig i ett skal, får social fobi, eller börjar med drogor eller alkohol.

Jag tycker inte att våld är OK, MEN jag sitter själv i en svår sits och lånar tråden lite snällt av TS om det är ok?

Jag har en tös på 2 år och 4 månader som slåss, rivs, bits. Hon pratar bra men tar till "våld" när hon blir exalterad, vill ha uppmärksamhet eller när hon är sur. Hon slår alla: mig, min särbo, hans barn, osv.  Det gör ONT, men hur man än bär sig åt så slutar hon inte!

Vad gör man åt detta? Jag har fått rådet att slå tillbaka så att hon själv känner hur ont det gör, men biter det verkligen? Vad kan man annars göra?

Hoppas detta inte blev FÖR off topic nu.

När hon är SÅ liten, skall hon så klart stoppas varje gång, bestämd, men utan slag. Nu provar hon krafter, sinnen och  skall kolla hur andra reagerar på det. Om hon NU skulle få en örfil, eller något annat som känns, då skulle hon uppfatta det som "Det är helt okay, att slå fortsätt med det, vi slår tillbaka, för det är det man gör".

Naturligtvis kommer somliga till insikt under sin uppväxt, men många blir, dem som slår sina barn som vuxna.

Jag tror inte heller att det är någon bra idé att slå tillbaka (förutom att det är förbjudet att slå barn) för hon förstår inte kopplingen mellan händelserna. Försök att avbryta henne varje gång du ser att hon är på väg att göra det och säg tydligt nej, ta ner hennes hand innan hon hinner slå. Jag själv gjorde misstaget att jag började avleda min son med roliga saker utan att säga nej enligt råd här på FL och då blev ju kopplingen att "när jag gör så här så gör vi någon kul, mamma hittar på något" osv. "Nejet" är viktigt men tyvärr få man upprepa och upprepa. Vår kille är 1 månad yngre än din och vi jobbar också massor med det. Han pratar också väldigt bra för sin ålder och jag märker att vi gör honom större än han är ibland pga det. Glöm inte att hon bara är 2 år. När jag ser hur han skrattar åt teletubbies blir jag påmind om hur hans värld är och vad man kan förvänta sig att han greppar.

vem har du fått det knasiga rådet ifrån... hur ska din dotter lära sig att man inte får slå om du gör det??

stoppa henne när hon slår, sätt dig i hennes höjd och säg nej, och berätta att det gör ont. och fundera över när det är hon slår... är hon trött, hungrig, har tråkigt... så kanske du kan förekomma henne!

Jösses, vilket råd!

Den här länken handlar om äldre syskon som slår yngre syskon, men grunden är ju den samma oavsett - barn som slår, varför och hur man bör bemöta. Vi har en pojke på 2 år och 3 månader och en på 11 månader och jag vet att det är lätt att bli arg (inte i närheten att bli fysisk dock). Den här artikeln hjälpte mig mycket till ett vettigare förhållningssätt:

www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper-juul-coachar/

Jag såg samma dokumentär och tycker det är förjävligt. Självklart är det aldrig ok att slå sina barn, eller någon annans barn för den delen heller! Och att det skulle vara OK att slå en person som fått fnatt köper jag inte heller. Har jobbat med våldsamma dementa som ofta solgs och inte fan hade det hjälpt att börja slå på dem hur vildsinta utbrotten än blev!

Och vad gäller att vi som vuxit upp nu inte skulle veta vad aga är...suck säger jag bara. I varje skolklass går MINST en elev som blir slagen i hemmet! Så nog fan vet dagens barn också om hur det är att bli slagna i hemmet, det bara talas inte om det längre eftersom det är olagligt och man därmed tror att det försvunnit. /Från en 23 åring som själv blev slagen som liten.

Det är helt okej. Vad du än gör, SLÅ INTE bara. Det låter lite som trotsåldern. Tror du att det kan vara det? Finns det någon som slår henne, pappa/kompis/syskon?

Alltså, det är inte ok att slå barn i uppfostringssyfte. Jag har däremot markerat för mitt barn 1,5 år, att när han slog mig allt vad han kunde så klappade jag honom lika många gånger på samma ställe tillbaka, så att det inte gjorde ont, men guuud vad chockad han blev. Han slutade med det han gjorde och bara stirrade på mig haha.
Lite OT-kanske.

Det är ABSOLUT trots; tvåårs-trots av modell tyngre.

Det går antagligen över men i dagsläget matar hon slag mot oss alla och slutar inte hur vi än bär oss åt.

Finns ingen som slår henne så vitt jag vet. Har aldrig sett det iaf. Eller ah, bonusbrorsan (6 år gammal) blev sur häromdagen och slog tillbaka. Det är dock inget jag sett tidigare.