Tror ni att barn som växt upp under en fasansfull misär blir sämre föräldrar?

Visst om man ser rent statiskt så är sannolikheten stor men självklar finns det undantag.

Det beror på svarar jag, hur man är som person och på vilket sätt man förhåller sig till det man varit med om. Jag tror det är viktigt att man bearbetar det man varit med om och hela tiden är uppmärksam på signaler som tyder på om man är på väg i fel riktning. Men jag tror att om man inte bearbetar det och aktivt arbetar med att bli en annan typ av förälder (vårdnadshavare) än de man själv haft är sannorlikheten stor.

Ja det finns en stor risk att ens eget föräldraskap påverkas MEN det behöver inte alls vara så om man medvetet arbetar med det. Sedan beror det även på andra faktorer partner, socioekonomisk status, nätverk ,samhälle. Jag har nyligen läst en bok om det "spöken i barnkammaren" kallade författaren det och behöver inte bara minnen från misär som påverkar barndomen negativt.

Jag hade en sjukt bajsig uppväxt och är en kickass förälder. Mina barn ska ha allt jag inte fick, maaaaaaassa kärlek och trygghet och schyssta verktyg för att hantera livet =)

Jag röstade "nej" men naturligtvis är det individuellet också, man kan ju bli ganska kvaddad av sina upplevelser och det är ju inte nödvändigtvis helt optimalt i ett föräldraskap. Kan inte dra alla misärer över en kam.

Vad är "fasansfull misär"? Känns som en rejäl tolkningsfråga...

Givetvis är benägenheten betydligt större hos de som själv haft dålig uppväxt att lyckas uppfostra sina egna barn på ett bra sätt, de saknar ju grundläggande förutsättningarna för det! Men det finns ju ingenting som säger att det alltid är så, det finns ju mängder med undantag.

Ett av det bästa med oss människor är att vi kan utvecklas och förändras. Bara för att man haft en värdelös uppväxt betyder inte det att man kan utvecklas till en bra människa, och en bra förälder! Men då krävs det ju att man är villig att utvecklas och förändras också, och det är långt ifrån alla människor.

Många blir kanske det men det finns massor av undantag. Min sambo har haft en tung uppväxt men jag har ärligt talat aldrig träffat en förälder som är underbarare än han mot sina barn

Rent statistiskt sett - ja men självklart finns det undantag.
Det sociala arvet är starkt.

Likaså kan en person med en "bra" uppväxt bli en dålig förälder.
Så det är inte hugget i sten menar jag.

Men som sagt, statistiskt sett så blir man ganska lik sina föräldrar.

Men ALLA har en förmåga att utvecklas och mogna som människa så om folk bara gav fan i att skylla sina egna problem på taskig uppväxt så skulle många må mycket bättre.

Sedan är det väl också så att de som är "dåliga" föräldrar sällan är medvetna om det själva.

Jag menar, hur många uppfostrar sina barn och är medvetna om att de gör fel?
De flesta gör så som man tror är rätt, därav risken att man gör "fel" om man själv blivit "fel" uppfostrad.

Jag har jobbat som familjeterapeut i många år och de flesta tycker ju att de gjort "rätt" eller åtminstone det bästa de kunnat men utifrån sett har det många gånger varit helt uppåt väggarna tokigt.

Jag tror att risken är större att den som själv växt upp under förfärliga förhållanden tar med sig sin uppväxt i sitt eget föräldraskap. Och chansen är större att den som växt upp under bra förhållanden tar med sig sina bra erfarenheter i sitt eget föräldraskap. Man är ju inte alltid medveten om hur man kan göra istället om man aldrig fått några alternativ.

En del skriver "rent statsitiskt sett". Vad är det för statistik ni hänvisar till? Hur definieras "fasansfull misär" i den statisktiken?
Jag röstade nej, eftersom jag tror att människor kan lära av sin aegna dåliga erfarenheter och vända det till något positivt.

Så vida individen inte har beartbetat sin miserabla uppväxt så finns chansen att denne kommer att upprepa missförhållandena (anknytningsteorin alt. objektrelationsteorin)

Tex all kriminalstatistik som visar att de som begår brott statistiskt sett haft en "dålig" uppväxt. Behöver ju såklart inte ha med uppfostran att göra men jag kan ändå se att det är en poäng att ta upp det eftersom det i viss mån är ett mått på "misslyckande" i föräldraskapet om ens barn blir kriminellt.

Tex all statistik som visar att de som slår sina barn ofta själva har blivit slagna som barn.

Osv.

vilken typ av fasansfull misär menar du?

enbart fasansfull fattigdom, krig eller liknande behöver inte påverka vilken typ av förälder en person blir.

incest, sexuell (eller vanlig) tortyr, känslomässiga problem osv är sådant som påverkar en människas förmåga att hantera känslor, särskilt om det är i förhållande till de egna föräldrarna.

svaret på frågan blir alltså annat; beroende på vad du menar med den synnerligen ospecificerade frågan.