Jag undrar hur ni andra hanterar kommentarer/råd från er egen mamma? Åsikter om ammning, sovruntiner, etc.
Det är säkert är väl menat men det kommer ut fel, och jag upplever det som gliringar, och jag har konfronterat det men det fortsätter.
har inte fått några kommentarer eller råd från min mamma....däremot har svärmor lagt sig i ett par gånger om sonen skrikit och varit i sambons famn....
men svärmor får sambon ta hand om ;)
Säger att dom vet bättre nuförtiden och att forskningen har gåt framåt.
Med mamma ÄR det ju svårare för hon är ju ens mamma. Men vad som egentligen hjälper är väl samma som alltid annars: att vara rak och tydlig. Fråga bara "Hur menade du nu?" eller "Nu kände jag mig träffad/ifrågasatt/sårad/irriterad. Vad menade du egentligen?". Vill man inte vara så rakt på sak kan man alltid köra med "Jaså? Funkade det för dig?" eller "Vilken bra ide! Vi brukar i alla fall göra så här. Det funkar för oss."
Jag brukar be mamma om hjälp när jag är osäker, men.. Skulle det vara något hon har en åsikt om, som jag inte tycker om eller håller med om, så säger jag det.
Hej
Härligt att höra att det är fler som får gliringar! Jag får det mest hela tiden!!!! Tex. Å stackars lillen får inte äta med bestik!
Jag blir galen innombords, men väljer att inte ta sån stor strid över det hela. Men säger ibland. Att nuför tiden så gör man så här, eller så här... elller ja men det var ju 35 år sedan!!
Ekonomiska gliringar är inte kul heller. Då mamma har bättre ekonomi. Jag vill vara sparsam och låta barnen ärva och hon tyck att barnen inte ska ärva skor t.ex. Sedan får man en kommentar typ ”Ja det kostar att ha barn.” Ungefär som du skulle ha tänkt på att det kostar innan du skaffade barn. Men jag fick minsann ärva av min syster.
Sedan kan man få frågor av äldre om ens 1 åring har fått lördagsgodis. När jag svarar nej hon är förliten för godis så får man kommentaren. ”Stackars liten.”
Eller ens mamma som bjuder ens barn på läsk utan att fråga då barnet aldrig smakat det förut med kommentaren ”hon var törstig” Tro väl jag det när drickan är full med socker.
Detta är gliringar som jag tycker är svåra. När dom säger emot ens åsikt och protester.
Jag försöker också vara lite käck om det bara är lite småkommentarer och säga
jag låter de flesta bara glida förbi. Nickar eller säger jaha. Sen har hon inte så mycket kommetnarer iof. Ibland låter jag henne bara säga sitt, jag behöver ju ändå inte göra som hon tycker. Det vore allvarligare ifall hon gjorde som hon ville med sonen gällande saker jag inte tycker är ok, men det kommer nog inte hända.
Min mamma har ett sätt som gör att när hon säger något så låter det som en order - vilket gör att jag hugger direkt. Dessutom är hon för det mesta fullt övertygad om att hon alltid har rätt - vilket jag anser att hon väldigt sällan har 
så det blir rätt jobbigt, men jag går hellre efter den nya infon man får av tex bm än från den hon fick för 27 år sedan.
Haha, min morsa kom till förlossningen och bara hejhej vilken fin bebis, men du MÅSTE verkligen städa hemma. 
Jag vet inte, jag skiter väl i vad hon tycker och säger, behöver jag råd så frågar jag om dem, annars lyssnar jag inte. Vill hon så gärna babbla så står dte henne fritt men jag är vuxen och bestämmer själv över mig, mitt liv, min familj, hur det ser ut hemms hos mig, vad vi gör med våra pengar.
Säg såhär, med helt orintresserad röst: Jasssssså? Och så höjer du ena ögonbrynet.
Eller testa den här: Du. Skit du i det.
Dte lär ju funka.
Jag och min syster har en skitjobbig morsa som klagar på att vi tar upp våra bebisar för fort, de borde få skrika lite mer innan vi tar upp dem - annars blir de bortskämda med att få som de vill hela tiden.
Hon kritiserar naturligtvis oss för att vi ammar för ofta, bebisarna hinner ju inte bli hungriga om det inte går 3-4 timmar mellan amningarna.
Hon kritiserar oss för att vi vyssar/bär våra bebisar när de ska somna - då skämmer vi bort dom och de lär sig inte somna själva. Hon kritiserar min syrra för att hon blir arg på sin 3-åring när hon inte lyder men säger sen till 3-åringen "Lyd nu din mamma så inte mamma blir så arg" Hon kritiesar mig för att jag INTE är tillräckligt sträng mot min 7-åring, att jag hela tiden gör som 7-åringen ber mig om.
En jobbig del i det hela är att mamma bor i Norge så när vi träffar henne blir det ganska intensivt - typ dygnet runt - i flera dar i sträck.
När min syrra säger ifrån blir mamma sur och säger att vi missförstår henne, själv verkar hon inte tåla att man säger ifrån - då hotar hon med att inte komma o hälsa på mer. Jag kniper oftast igen.
Min mamma frågar mig först om jag vill ha ett tips. (vilket jag alltid vill, tips är himla bra)
Hon hade själv en mycket dominat mamma så hon tar det lagom piano :)
jag frågar min mamma om massor med råd men i slutändan gör jag ju såklart som jag själv tycker, men det är skönt att ha någon att diskutera med :)