en glad skrev 2010-04-08 18:42:39 följande:
Adoption kan också vara ett skäl till att barnet inte i onödan skall vistas på förskola utan hemma med sin/a hemmavarande förälder/föräldrar! Jag tror de flesta anknytningskunniga personer är överens om att samspelet med föräldrarna är långt viktigare än samspelet med andra barn, särskilt då det gäller adopterade ... och att inte behöva känna sig utanför sin familj där det finns ett nykommet lillasyskon ....
I vårt fall så har vår adopterade son ett stort behov av att "allt ska vara som vanligt" alltså att rutinerna inte ändras som de varit och som har funkat. Vi fick ökade timmar hos vår dagmamma till 25 tim när lillasyster kom då både vi, barnspecialistläkare intygade hur viktigt detta var för vår son - trots att han är adopterad. Vi hade nämligen tänkt ha honom hemma ett bra tag efter lillasysters ankomst just för att de skulle knyta an och vi tillsammans bli en hel familj. Men det gick bara inte, han vägrade och mådde jättedåligt och tom läkaren tyckte det var bra att han fick vara som vanligt och kommunen tyckte det var viktigt också. Sonen har också SN, han är sen i talet och behöver träffa sina kompisar (har mycket kompisar hos dagmamman) och det var när han började gå hos dagmamman igen så tog han till sig sin syster sakta men säkert och nu snart 4 månaders senare har de ett starkt band. Det som vi tyckte vore det bästa för sonen visade sig inte vara rätt för honom, han behöver sina rutiner och sedan i lagom takt knyta kontakt till sin syster och oss som familj alla fyra. Hans tal har också exploderat i utveckling och nu sjungar han barnsånger för sin syster som skrattar med hela hjärtat när han gör det