Någon annan med barn som har en man som jobbar kvällar och helger?

Min sambo har egen pizzeria han jobbar 10-22 tis-sön. Det blir inte mycket tid att träffas. Vissa perioder tycker jag att det går bra, jag får bestämma själv vad jag och sonen ska göra utan att behöva ta hänsyn till någon annan. andra perioder är jag så less på allt att jag bara har lust att skrika. Jag älskar honom men situationen tär oerhört mycket, något jag är tveksam till att han inser.
Som tur är har jag en del vänner som är ensamstående föräldrar och vi hittar på mycket på helgerna, så man slipper känna sig allt för ensam.

Är inte i er situation, men vet inte hur många gånger om dagen jag tänker på er som har det såhär!

Till Wille 090104: Jag känner också för att skrika ibland....:) Känner för att säga att det var inte så här jag hade tänkt att det skulle bli....

Just precis, att det var inte så här jag hade tänkt det, stämmer väldigt bra, känner väldigt väl igen mig i det tankesättet. Ibland tror jag nästan att jag är mest besviken att det inte blev som man tänkt och planerat. Självklart är det jobbigt också men besvikelsen är inte lätt att hantera, den har orsakat mycket tjafs och småbråk mellan mig och sambon.

vi har 2 barn min sambo har jobbat natt i 5 år........o gärna extra på helgerna oxå så vi får absolut ingen tid över...trött på den här livet med dom här konstiga rutinerna och barn som frågar efter sin pappa....o sovmorgon e ju bara glömma....

Min sambo jobbar 6 dagar i veckan med tiderna 13-22 eller 21-07. Fast det ä inte så jobbigt, jag tycker att det är skönt med ensamtid och jag försöker hitta på saker dagligen med vår 4-mån dotter.

Det här är första helgen på 2 månader som han är ledig. Känns skitskumt att vara hemma båda 2..

Här vi det ombytt, sambon jobbar dagsskift och jag jobbar 3 skift..jobbar inom vården..Visst är det tungt ibland då man jobbar helgerna och hinner inte umgås med familjen och hinner inte se dem så mycket som jag vill ..
Sambon är dock van redan och tar det med ro..Han får ju kvalitetstid med dottern vår som är 17 månader.fast visst tycker han många gånger att det är tungt att ta allt ansvar för henne då jag jobbar.
Idag är jag på kvällstur och detta är fjärde kvällsturen denna vecka

Klart att jag hellre skulle jobba dagsturer och slippa kvällar och nätter, men det är inte möjligt ..

I mitt första äktenskap (varade i 16 år + att alla barnen är med honom) jobbade min man 9-18 och jag skifttider. När han kom hem skulle han ofta träna o göra annat. Det accepterade jag fullt ut men kände mig ändå ensam med barnen helat dien. Det jag saknade i det äktenskapet var att min dåvarande man inte självmant ville ge mer tid för familjen.

Min nuvarande man jobbar borta mån-tors. För oss är det inget problem. När han är hemma gör vi allt vi inte kan göra de dagarna han jobbar borta. Vi klagar inte på det vi inte har, utan njuter de dagarna han är hemma, om det så bara är vanligt familjeliv med allt vad det innebär.

Så det jag vill ha sagt till dig, försök ta vara på de dagar ni har ihop. Sen spelar det eg inte nån roll vilken dag det är i veckan. Förstår dock att det är jobbigare om han är borta på helgerna, det känns alltid värre då, det är väl nåt som är inbyggt i oss

Lycka till// 4-barnsmamma + 2 bonus

Har en man som jobbar borta måndag- fredag .. Nu är barnen 3 1/2 år, 6 & 8 år så det funkar ju. Var kämpigare när man hade en nyfödd + småttingar.
Vissa veckor jobbar han över helgen oxå. Denna veckan söndag - fredag skulle jag tro ( man vet aldrig till 100 % innan hur länge jobben tar & dem är ofta 80 mil bort)
Jag är hemmamamma /fru så får ju ork på det viset för barnen & hemmet.
Man får tänka på de positiva som att vardagen inte blir trist när han väl är hemma osv men de värsta är att tänka på tiden han & barnen missar från varann.

Vad är problemet....

Besvärligt kan det vara att vara ensam förälder och ha schema med obekväm arbetsstid, eftersom det inte finns barnomsorg lika lätttillgänglig som för de som har "normalarbetstid".

jag har en man som jobbar kvällar/nätter och ibland helger. varierande vecka för vecka. jag jobbar bara ibland och ibland så krockar våra scheman för ibland slutar jag 17.00 och vårt dotters dagis stänger 17.30. sån tur så får vi hjälp av min killes mamma så jag kan jobba.

lite krångligt är det men det positiva är att dottern inte behöver gå hela dagar på förskolan.

Jag har en make som veckopendlar och vi har tre barn. Han är borta olika länge men nu på våren har de massor att göra så då är han borta länge. Nu har han varit borta sedan i måndags och kommer hem sent på onsdag kväll. Ledig fyra dagar och sedan borta elva dygn igen. 

Ja det är kämpigt. Vissa helger är pisstråkiga men oftast tycker jag att det går bra. Det gäller att boka upp lite roligheter och träffa lite annat folk än att bara sitta hemma och tycka synd om sig själv. Jag låter ofta äldste sonen vara uppe lite extra och så myser vi till det eftersom de två små tar mycket av uppmärksamheten under dagarna. 

Jag är glad att jag har så många runt omkring mig som jag kan åka till och umgås med när jag känner att jag vill.  

Min man jobbar endast nätter (19-07) i ett rullande 5-4 schema, det innebär att han jobbar 4 eller 5 nätter och är sen ledig 4 eller 5 dagar (inte helt sant eftersom han kommer hem samt börjar jobba på en "ledig dag"). Detta gör att vi får två helger i månaden tillsammans nu när jag arbetar måndag-fredag 07-16.
De nätter han jobbar träffas vi 30 minuter på morgonen och 1 timme på kvällen.

DET SUGER!!!!

Jag brukar kalla mig halvtidsfru då min man är borta halva året och jag tar 100% ansvar för barn och hus de dagar, när han är ledig får jag viss avlastning. Ibland vill jag bara lämna allt och få delad vårdad, då får han uppleva hur jag har det och jag får äntligen bli helt ledig.

Vi har två barn på 3 och 1 år, och det är tidvis väldigt kämpigt, speciellt på helgerna då jag också ska försöka hinna med hus och hem eftersom min man inte prioritera detta då han är ledig på vardagarna utan pysslar med sånt han anser viktigt (sina hobbies).
Tro heller inte att maten är färdig när han varit hemma ensam (barnen är på dagis) och jag kommer hem från jobbet, och har jag tur står även frukosten kvar på bordet, fast nu kom jag bort från ämnet......

Jag hinner aldrig göra något på egen hand då jag vill se min man någon gång och vara en familj. Jag har även svårt att utveckla mitt arbete då jag missar mycket som sker efter arbetstid eftersom jag sällan kan delta på sånt.
Vi har även svårt att få till ett socialt liv då vi bara har 4 dagar i månaden tillsammans när "normalarbetande" människor har ledigt.

Min make jobbar 5 skift och det innebär att han jobbar tiderna 06-14,14-23,23-06,18-06 och 06-18 utdelat på en månad..Var tungt när sonen var nyfödd men nu går det bra..Man vänjer sig..

Min man jobbar vecka/vecka på sjön och jag tycker det funkar rätt ok. Visst, det kan vara trist de helger han är på jobb men då får man se till att fylla dem med massa kul. Vardagarna han jobbar hinner man inte mycket mer än att lämna och hämta på dagis, middag och lite mys på kvällen. Men å andra sidan tar gåbben hand om allt det den vecka han är hemma så då slipper jag stressa med det. 

Jag har oxå en sambo som jobbar på sjön. Han e borta ungefär en vecka o sen hemma en vecka.
Själv tycker jag det är skönt att få lite ensam tid med dottern.
Jobbar själv oxå inom vården, så dottern är ju på dagis när jag jobbar, men helgerna när sambon är o jobbar så e ja ledig. O då mysre ja o dottern o fyller dagarna med massor av skojjiga saker.

Sen när sambon är hemma så är det bara pappa som gäller.. :)
så då får jag lite "egen tid"...

Jag skulle inte alls byta! Trivs bra så som vi har det o sen när han e hemma så har vi hur mycket tid som helst tillsammans.. :)