Håller på separera - mamma med panik och ångest

man ska ALDRIG ALDRIG ALDRIG NÅNSIN hålla ihop för barnens skull och allra helst inte om det inte är bra för barnen att fortsätta ihop. Att vara psykiskt stygg är PRECIS LIKA ILLA som att han skulle ge dom en örfil då och då. Man kan få lika många och långa ärr i själen av psykisk misshandel som fysisk. och betänk också att psykisk misshandel i många fall aldrig läker.. jag tror inte att du vill att din son ska hata sin pappa om några år - vilket kommer att bli fallet om du inte sätter ner foten och gör något.

Jag förstår helt och hållet vad du menar, men det korkade är att jag vet detta, men det gör ONT som fasiken i min kropp. Det känns inte som jag gör rätt beslut ändå. Det känns som om jag tar livet från mina barn.
Varför ska man behöva känna på detta sätt - och varför kan jag inte lugna mej i mitt beslut? Jag förstår inte hur någon kan separera när det ska göra så här ont.

Nu har jag haft en någerlunda bra dag (men jag kan inte sova nästan på nätterna). När jag inte sover så bara målar jag upp scenarion om hur dåligt mina barn får det när de inte kan vara med på det eller det eller något annat. Jag vet ju egentligen att det är ju klart att allt kan man säkerligen lösa - men jag "hittar" nog på saker hela tiden för att jag inte vill det ska bli fel !!!!

usch - dette e hemskt !!!

en separation är aldrig enkel oavsett vad folk än påstår. Det finns INGA lyckliga skilsmässor - punkt och slut.

Däremot får man göra det bästa av situationen och inse att det alltid kommer något gott ur det hela och det bästa av allt är att du är FRI att forma ditt liv precis hur du vill. tänk inte på det du förlorar utan tänk på allt du har att vinna!!

och du måste också tänka på att du kan inte bära ansvaret för din man eller folk omkring dig. dom är vuxna människor och bestämmer helt och hållet själv över sitt liv. BASTA. om din man är korkad nog att kasta bort sitt liv är det hans egen dumhet. det är inget du kan eller ska göra något åt.

Du ¨måste helt enkelt i det här läget utgå helt ifrån dina barn och dig själv. Vad är bäst för barnen och vad är bäst för dig?

Att hålla ihop för barnens skull är inte juste.

Det blir ett alldeles för stort ansvar för en liten pojke att bära att han är anledningen till att mamma och pappa håller ihop.

Tro mig, du har verkligen min sympati eftersom jag själv är mamma och kan tänka mig att du befinner dig i en jättesvår sits just nu.

Lycka till med vad du än bestämmer dig för att göra.

Jag kan känna med dig! Jag var i den situationen för ett år sedan och jag kan än idag undra om jag inte skulle stått ut för barnens skull! De är ju de käraste jag har!! Jag vet att jag gjort rätt för min egen skull men för baren...

Följ din magkänsla! Det finns ingen som kan säga vad som är rätt eller fel! Men tar du det beslutet att separera så ordar det sig! Kanske pappan till dina barn inte vill ha dem så ofta? eller så är han tvungen att skärpa sig! Det är inte ok att psykiskt misshandla sina barn... det kan han förlora vårdnaden för! Var uppmärksam och prata med någon om din oro tex BVc som kan lotsa dig vidare.

vill uppdatera lite
är nu helt uppgiven.
barnen är just nu varannan helg hos sin pappa och en vardag varannan vecka. Så det är väll helt ok.
Jag klarar det och "står ut med det", för det är ju så det är.

MEN MEN MEN
jag mår så dåligt över att sonen kom hem ifrån pappa idag och säger att pappan har sagt att han ska ta katten från mamma (mej). Vi har två katter i huset idag och visst är det så att katten som pappan pratar om har han fått en gång i tiden, men katten bryr sig inte om barnens pappa. Min son blir förtvivlad över att katten ska till deras pappa. Han e orolig och vill att katten ska vara kvar i "huset" (där jag och barnen bor) och att katten ska vara kvar hos den andra katten vi har.
Jag tycker att pappan kan köpa en ny katt. Men sonen är orolig som bara den över att pappa sagt att han ska ta katten. Sonen föreslår att vi låser in katten så pappa inte kan ta den. USCH säger jag bara. Jag vet inte vad jag ska göra...... hur får man pappan till att sluta säga sådant här. Vad gör jag ifall han tar katten ! (säg inte till mej att det bara är en katt).

sedan så kan jag berätta att vi pratar via våra advokater och kan inte kommunicera särskilt. Få till ett samarbetsavtal är inte lätt tydligen enligt min advokat. Har fått henne efter flera veckors tid att lämna in hur det ska vara och går de inte med på detta (som är varannan helg och en vardag varannan vecka) så kommer jag att kräva att vi går till tingsrätten.

Kan oxå berätta att det kommit in en orosanmälan från skolan över sonen. De är oroliga över hur han tar detta som hänt. Vet inte ifall det är bra eller inte (för min del ifall det går till tingsrätt).. men men....
jag kan säga att det är PEST att separera ifall man inte är överens. Jag förstår INTE ALLS hur någon klarar detta. Jag har ont i magen alltid !