Sluta slå och skrika åt era barn!!

Ok, slita till ungen är en sak... men om jag och min 2½-åring har bråkat hela dagen ser inte du, du ser bara vad som händer precis i din kassa och om jag snäser av honom för att han tjatar om samma sak för femtiofjärde gången den dagen så ser du inte alla gångerna innan utan verkar tro att jag direkt attackerar...

men hur som helst har man ingen rätt att slå barnet.. och skrika ? vad hjälper det? tror knappast barnet lär sig bättre för att man skriker, än om man böjer sig ner, kollar i ögonen och berättar att det var fel... är vad jag tror..och jag kör på

Jag tycker verkligen det låter jätteotrevligt när föräldrar skriker på sina barn men jag gör det jätteofta för har en som bara springer iväg jämt. Måste ju skrika då för han ska höra. Fast jag skriker ju hans namn eller VÄNTA!! Eller STANNA!! när han är på väg att springa ut i gatan, han är hopplös med att springa bort alltså Men iaf jag skriker inte en utskällning eller så. Då pratar vi lugnt för hundrafemtielfte gången om varför man inte ska springa ut i gatan när jag väl fått fatt på honom. Men jag skäms när jag måste gorma efter honom.

Vad menas med att "hurvla" till barnen? Självklart ska man aldrig slå, jag har aldrig sett någon göra det heller. Menar du att folk slår sina barn? Inne i affären?

ja men det måste man ju kunna göra, skrika efter dem.. inte åt dem.
det är skillnad på "nu håller du käften unge" eller "försvinn och håll tyst" och ifall man ropar efter en som rymmer..
ni anar inte vad man får höra,, skrämmande.

de knuffar dem, daskar till dem, rycker tag hårt (för hårt)... etc.
vet inte om det är stressen i kassan, när de ska betala och så, som gör att de reagerar på detta sätt.. men absolut inte roligt att stå och se detta.

Nej det förstår jag låter hemskt ju. Fast om man kan med att göra så i affären bland massa folk, vad händer då när det blir stressigt hemma och ingen ser? Känns svårt att tro att man skulle gå över den gränsen mitt bland folk och daska till sitt barn om det är något man aldrig någonsin gjort förut. Fast det vet jag ju förstås ingenting om, spekulerar bara nu...
Men nu tänkte jag på dokument inifrån som var sist, såg du det? Att det blivit mycket mer accepterat att vuxna slår barn. Så den gränsen kanske flyttas fram hela tiden och det är ju helt förjävligt tycker jag.
Kan du inte ta upp det på jobbet om du tycker det är ett stort problem, kanske andra som upplever samma sak? Och prata om vad man ska göra om man upplever att det är barnmisshandel.

ja jag har tänkt precis samma sak, om man gör så bland folk, vad sker hemma då?
jag har diskuterat lite med vissa jag jobbar med.. men inte tagit upp liksom med cheferna och så. men kan vara värt att diskutera, men det är ju dock så att det ska "gå långt" innan man ska kunna ingripa. Alltså man kan ju inte, som representat för ett företag, anklaga någon för saker om man inte har mkt kött på benen. Förstår du vad jag menar? vet att vi ringt socialen en gång i en händelse, men det var extremt. så jag vet inte riktigt vad man skulle kunna göra.
nej såg inte programmet, men kanske borde ha sett?

Var tvungen att fråga sambon som också jobbar i affär (nu jobbar han visserligen i sportbutik så det är väl annat då) men han upplever sällan att någon skriker åt barnen, däremot kan han reagera på att dom pratar "illa" med barnen och kan ta tag i dom rätt hårt. Oftast sker detta vid kraftmaskinerna eller vid cyklarna och efter att någon av personalen sagt till föräldrarna att det som står på skyltarna gäller även deras barn (det står att barnen inte ska leka på maskinerna eller cyklarna för det är risk för skador) så då skäms väl föräldrarna och beter sig illa. Inte okej att det går ut över ungarna för dom kan i dom flesta fall inte läsa skyltarna själv...

Jag försöker att inte skrika på ungarna och gör det inte heller mer än vid vissa tillfällen. Mina vänner fattar inte vart mitt tålamod kommer ifrån. Endå gången jag vrålar är som tex idag när sonen sprang före mig till affären och var i sin egna lilla värld och sprang rätt ut framför en bil som var på väg ut från affärens parkering. Då skrek jag till han. Han glömde att tänka att det kunde komma bilar sa han, annars brukar han uppmärksamma alla bilar. Rackarunge :)

Programmet finns här ett tag till iaf http://svtplay.se/t/103466/dokument_inifran

Nej jag förstår också att det blir knepigt som representant för företaget att ge sig på och anklaga kunderna. Men det kan ju vara värt att diskutera det vad man ska ha för policy i den här frågan. Så att man inte känner sig ensam i det menar jag. I vissa affärer har man ju väktare, ni kanske kunde ha såna i kassan som håller koll på föräldrarna?
Jag visste faktiskt inte att det var vanligt förekommande, det har hänt en gång som jag såg en pappa ta sin son hårt i armen, liksom för hårt och då sa jag till honom att lägga av med det, vilket han gjorde. Annars har jag aldrig sett nåt sånt som du beskriver. Väldigt tråkigt att höra måste jag säga.

...fast det behöver ju inte alls stämma. Situationen i affären är ju stressigare än den hemma.

Jag har en rymmare på tre år och det kan säkert se brutalt ut när jag håller i honom samtidigt som jag ska betala och packa varor. Jag drar honom i armen och det händer att jag skriker också - speciellt om han rymt ett par gånger inne på affären så att jag fått springa runt och är helt genomsvettig - eller om han haft sönder något vilket också hänt. 

Finns det alternativ handlar jag inte med sonen men vissa veckor jobbar maken borta och då har jag inget val. Jag har heller inget bättre val än att handla direkt efter dagis - samtidigt som alla andra och med ett trött och hungrigt barn.

Så det kan mycket väl hända att det är om mig ni tänker: "undrar hur hon behandlar det där stackars barnet hemma, när hon gör så här bland folk...". Då kan jag lugna er med att affären är den allra stressigaste platsen för oss. Ingen annan stans har jag så kort stubin och blir sonen så vild och galen. Vi är båda mycket lugnare hemma fast ingen ser.

Det är aldrig rätt att knuffa eller slå sina barn, men alla människor är människor med känslor och just vid kassan eller i affären i allmänhet så brukar barn vilja springa iväg, och det finns ju en risk att man tappar bort barnen, att de springer ut på parkeringen och blir påkörda, att någon kidnappar dem (!) att någon stjäl ens plånbok eller bilnycklar när man springer efter dem.

Det är inte snällt att hålla någon hårt i armen, men föräldrar föredrar att göra det än att barnen springer iväg och skadar sig och kanske dör.

Och att skrika... Ja det är inte rätt, men även barn får nog och skriker ibland, och så även vuxna. Bara man inte kallar barnet elaka saker eller skriker hela dagarna i ända.

Att folk är stressade och måna om sina barn och så kommer känslorna och oron och allt kan göra att de reagerar med ilska för att de måste vara lite uppmärksamma både på barnen och på att betala och få med plånboken och alla matvaror mm.

Men att slå eller knuffa barn är helt fel!

Ja så är min son också i affären, fortfarande, och han fyller 8 i år. Jag kan hålla i honom eller skrika (alltså ropa) efter honom när han sticker iväg eller klättrar upp på frysdiskarna och ja det är sjukt stressigt, men jag DRAR inte i honom och jag skriker inte när han är så nära mig att han hör om jag pratar i vanlig samtalston.
Vet precis hur stressigt det där är och speciellt när man är rädd att de ska ha sönder grejer. Jag försöker fixa barnvakt om jag ska handla för hans skull och min, kan ingen annan passa din när pappan inte är hemma? Så att ni slipper den jobbiga situationen.

sen är min dotter ibland så att om jag håller fast henne i tex armen för att hon inte ska springa iväg så skriker hon och drar åt andra hållet. kan säkert tolkas som om jag sliter av henne armen när jag i själva verket bara håller och hon slänger sig.
Men vad ska jag göra? släppa och låta hene springa och skrika? då är det väl nästa person som stör sig på min i deras ögon oupfostrade unge.

alla kan ju tolka situationen olika. och ibland blir man ju nästan skraj av att bara hålla i sitt barns hand. någon kan säkert tolka det som misshandel.

jag är absolut inte en sådan som skriker "barnmisshandel" i första taget.
och vet hur stressad man kan vara och hur snabba de små liven är när de sticker iväg.
men jag pratar om barn som står tex och ska försöka hjälpa mamma packa, eller bara frågar vad kassörskan (jag) har i handen (scannern) och då reagerar de med hysteri. sådana fall jag talar om.  och visst jag ser inte vad som händer innan kassan, men tycker inte det är okej att man skriker åt ett barn som själv står och är lugn och sansad, eller att man gör illa barnet. inte okej.

visst är kassan en stressig plats, det märks. Jag har fått varor flygandes över mitt huvud, folk som stått och skrikit åt mig, etc. endast för att kunderna inte gillar läget (tex. lägg upp varorna på bandet, jag kan inte scanna dina 150 st varor i vagnen).

det här är ju inte vardagsmat, inte det jag menar, men det händer och det räcker med att det händer då och då. det är inte skoj!

men sedan finns det ju alltid de solstrålar som förgyller ens dag också=)

PRECIS! Oftast är det en extremt stressig situation när man ska betala i en affär, hålla koll på pengar eller kod, packa varor och se till att ens barn inte rymmer eller har sönder något. Mina barn är inga vildar men den yngsta på 15 månader är snabb och smidig och otroligt nyfiken. Samtidigt som den trevlige expiditen säger summan och att jag ska godkänna och ens granne står bredvid en i kön och frågar något om den nya rabatten växer och frodas. Nu har jag aldrig skrikigt åt barnen av den anledningen eller överhuvudtaget slagit dom/tagit tag idom hårt i armen på ett otrevligt sätt, men det kan faktiskt vara en otroligt stressande situation.

Plus att man som sagt var inte vet hur resten av dagen sett ut, man kanske fått reda på en jobbig sak via jobbet, ens vän blivit allvarligt sjuk, barnen har varit superbråkiga hela dagen. Som sagt det är lätt att döma när man inte vet. Fast jag anser i allafall inte att man ska slå sina barn eller söga fula saker till dom. Säga till dom och hålla fast dom, ja det kan man.

Alla barn är olika - vissa räcker med att resonera alt. hota och muta. Vissa behöver kroppskontakt och gränssättande via kontakt. Så är det bara! Man ska dock aldrig kränka barnet inför andra genom att nedvärdera det, tillrättavisa så att andra SKA höra det och inte aga sina barn. Det är skillnad.

Men ibland måste man ta i sina barn lite för att undvika att de skadar sig eller "tar över" bestämmanderätten. Det är dock svårt ibland att avgöra hur hårt en förälder tar då, som någon också skrev, barnet själv gör motstånd och faktiskt är nog många gånger bra mycket mer hårdhäntare än föräldrarna.

För en förälder brister det också ibland! Men misshandel och aga är inte acceptabelt.