Maste aka pa jobbresa i Maj - dottern är 11 manader

Nu vet jag inte hur du reser och hur säkerhetsläget är dit du ska men jag jobbade i Afghanistan under 2003-2004 i 6,5 månad och mina tjejer var då 3 och 6 år..
De tog det hela bra, vi ringde en gång i veckan, skckade massor med bilder etc.
Jag och min numera ex-make hade gjort klart Vita Arkivet men sannolikheten att man dör på väg till jobbet eller flygplatsen med bil är så mycket större än att du skulle omkomma i ett flyg eller av en förlupen kula i Afrika..

Din tjej kommer inte förstå att du är borta-de har ingen tidsuppfattning..är de ledsna så är det oftaste den/de första dagarna.
För dig-du kommer förmodligen ha så fullt upp att tiden kommer flyga iväg

Jag pendlar just nu mellan Sverige och Wien och har två små som bor i Wien som är 1,5 och 3 år..Är borta ca 6-8 veckor och hemma 2-3 veckor. Det funkar förvånansvärt bra dvs barnen har inga problem att jag är borta-däremot så har de gjort maken till primärföräldr dvs han står dem närmst och när han nu var borta några dagar så var de lite ledsna men det gick oxå snabbt över.

Bli inte ledsen när du kommer hem om dottern är lite avvaktande-fullt normalt och efter några dagar, någon vecka så kommer allt vara ok igen.
Lycka till!!

Tack för svaret, jag hoppas att du har rätt. Imponerande att du klarar av att vara borta 6-8 veckor i taget, hur fixar du det? Alltsa du som mamma och inte dina barn, som verkar ma bra. Klarar du av det? Vad tänker du pa när du är borta sa länge för att inte längta ihjäl dig? 

Åk iväg, din man kommer klara av att ta hand om erat barn! Tycker du ska åka utan skuldkänslor!!
Vill du ta med familjen så varför inte, nu vet jag inte vilket land det gäller. Men om inbördeskriget är allvarligt så kan man kanske undvika det. Gå in på ud`s hemsida och läs deras rekommendationer.

Men vilket beslut du än tar, så blir allt bra!!

Tror du förstår själv att det kommer vara lite jobbigare för dig än för din dotter, och att det inte är precis henne du behöver tänka på utan koncentrera dig du på att hantera din egen ångest! 

Första gången jag åkte på jobbresa var min dotter också 11 månader, och det gick alldeles utmärkt. Jag var så upptagen under dagarna så då hann jag inte riktigt tänka på att det var jobbigt. Nätterna var lite konstigare för mig, vaknade rätt mkt och det gjorde tydligen hon också (eftersom jag slutade amma i samma veva)... Min son var också 11 månader första gången jag skulle iväg med jobb (vilket även innebar amningsslut) och det gick bra det också. Vid senare resor har min son dock haft tendensen att ofta få feber då jag är borta. Vet inte riktigt vad det beror på, om det är rent psykologiskt eller om det är sammanträffanden. Hursomhelst så klarar pappa av att ta hand om de här situationerna minst lika bra som mamma!  

Alltså, du behöver inga strategier för hur din dotter ska "ta sig igenom" de här. Hon kommer att ha det utmärkt med pappa och på dagis! Du däremot, bör koncentrera dig på ditt jobb och anledningen till att du reser. Som någon sagt tidigare, "riskerna" med din resa är ju minimala. Tänk även på att du får lite "egentid", det gör jag på mina resor nu. Reser ca 1 vecka i månaden och då passar jag på att läsa en god bok och meditera lite över tillvaron, det är superskönt! Även om jag självklart saknar man o barn, men det tar vi igen när jag kommer tillbaka!

Ta hand om er o trevlig resa!

Det kommer att gå jättebra - värst är det nog för dig som mamma som måste släppa taget och inse att ditt barn faktiskt klarar sig bra med "bara" pappa. Så kändes det i alla fall för mig när jag var tvungen att åka på min första konferens när min äldsta dotter var 10 månader. Små barn har inget tidsbegrepp och för henne kommer det inte vara konstigare än om du jobbar länge en dag och inte hinner träffa henne. Hon kommer att vara i sin vanliga miljö och inte fundera så mycket över dig så länge hon är trygg och ni inte gör en stor grej över "avskedet". 

Tack för alla bra och uppmuntrande svar! Jag är sa glad att se att det finns fler mammor som faktiskt har gjort jobbresor när barnen varit sa sma, ibland känns det som om jag är den enda! Jag ska ocksa försöka att ta mig till era rad sa gott jag kan!