"Pumpamma"
Jag har ett barn som är 3 och 1/2 månad. Hon föddes 8 veckor för tidigt vilket gjorde att hon inte kunde ta bröstet utan fick under en period sondmatas. Hon tar inte bröstvårtan - har verkligen provat utan resultat. Hon ligger bara och slickar och gnussar och blir jättearg efter ett tag. Vårtnapp fungerar men hon blir aldrig riktigt mätt trots att jag har mycket mjölk. Det slutar med att jag iaf får ge på flaska trots att jag har ammat en lång stund. Det resulterar i att all min tid går åt till att först amma, sedan pumpa och dessutom ge henne den urpumpade mjölken...
Jag har hela tiden haft en elektrisk pump hemma för att "helpumpa/pumpamma" men också försökt att få henne att amma. För en månad sedan beslutade jag och min man att hon är inte intresserad av att suga på vårtnappen i den omfattningen att hon blir helt mätt. Kanske har hon blivit bortskämd med flaskan, men också att hennes reflexer faktiskt inte var tillräckligt utvecklade från början.
Jag hade accepterat att situationen är såhär och hon får min mjölk eftersom jag har väldigt mycket. Det kändes väldigt skönt att komma till en harmonisk acceptans att nu försöker vi inte mer - alla bebisar är induvidualister.
Så var vi till doktorn eftersom hon har haft så ont i magen...då var han helt inne på linjen att hon ska ammas! Ungefär som att hon får lära sig och hon har resurser att ta av så det gör inget om hon inte får i sig tillräckligt i början. På något dumt sätt så lyssnade jag på honom eftersom amning kan underlätta istället för att pumpa ur allt. Han kontaktade amningshjälpen som jag visserligen redan har haft kontakt med och hon säger att bebisen har rätt teknik osv.
Nu efteråt så blev jag så himla ledsen och förbannad. Jag har verkligen gjort allt för mitt barn men hon är faktiskt inte intresserad av att amma. (Hon försöker men det fungerar inte). Det blir bara en stor irritation från min sida att det ska ta sådan tid och att hon inte blir mätt och att jag iaf måste ge flaskan - dvs så blir det tredubbla moment. Det är ju knappast meningen att jag som mamma ska bli helt utmattad!
Blev besviken på mig själv eftersom jag hade bestämt mig för att "helpumpa" men att jag sedan hamnade i läkarens rekommendationer. Dumt, dumt. Nu ska jag försöka att återfå min harmoniska känsla igen och inte alls lyssna på den fyrkantiga läkarens tips. Kanske var hans tips av all välmening eftersom han förmodligen trodde att det skulle underlätta för mig - men det blev precis tvärtom. Jag skulle ha varit mer tydlig! Jag tror inte på tvångsamning!!! Jag ska kontakta amningshjälpen och säga att vi INTE kommer att försöka mer, samt skriva ett kort brev till barnläkaren. (Då bollar jag tillbaka problemet till honom).
Det är faktiskt enklare att bara pumpa och ge på flaska i vårt fall. (Även om det också är mer krävande - men för mig är det viktigt att hon får min mjölk.)
Eftersom jag har funderat en hel det på det här så vill jag ge tips till andra mammor vars barn inte tar bröstet:
Om Du vill:
*Låna/hyr en amningspump från bvc eller BB
*Pumpa ur bröstmjölken istället för att amma
*Jag pumpar 3 ggr/dag och jag får stora mängder per gång men alla är vi olika - testa vad som passar Dig bäst. Har Du mjölk så ta tillvara på det!
*Fördelen med att bara pumpa ur all mjölk är att Ni båda kan mata och bebisen får en fin närhet till båda föräldrarna.
*Du som mamma är mer fri.
Det väljer man själv! Mer tidskrävande iofs. Det är ju lite krångligare när man ska iväg, men å andra sidan så gick det också på rutin. Ibland fick vi slänga uppvärmd mjölk som inte gick åt eftersom bebisen inte blev hungrig. Väl utpumpad och därefter uppvärmd så håller den ju inte lika länge. 