Vad är egentligen det mest rimliga i den här situationen? Vill ha åsikter!

Jag tycker absolut att du ska gå på festen, om nu inte han kan fixa barnvakt. 'Det är ju inte dina barn, du har ingen skyldighet att stanna hemma med dem.

Jag tycker det är rimligt att du går och han är hemma om ni absolut inte kan fixa barnvakt.
Även om man är bioföräldrar, så måste man ju bytas vid om det krockar med aktiviteter och barnvaktsproblem och i det här fallet är det hans barn.
Din kärlek till honom och barnen sitter ju inte i EN kväll när de får klara sig själva...?

Någon av er bör gå på festen! Nätverkande på jobbtillställningar underskattas ofta men sådana informella kontakter underlättar faktiskt ens yrkesliv.

Jag borde egentligen inte svara för jag blir så extremt uppretad på män som funkar på det här viset. VARFÖR ser (många) män det som självklart att det är kvinnan som ska fixa allting kring barnen, oavsett om kvinnan är mamma till barnen eller inte? Jag begriper faktiskt inte det.

Jag kan förstå att man vill att den nya partnern ska känna sig som en i familjen, så långt är jag med. Men jag förstår inte varför den nya partnern ska behöva ta ett så stort ansvar för barnens vardagsliv. Det är en milsvidd skillnad på att vara en i familjen och på att lämna/hämta, skjutsa till aktiviteter, fixa matsäckar, komma ihåg gympapåsar, köpa kalaspresenter, osv. Jag som ensamstående kvinna skulle väl aldrig komma på idén att förutsätta att en ny man skulle ta över ansvaret kring barnen. Jag skulle definitivt förutsätta att han gjorde sin del av hushållsarbetet, men inte att han fixade en massa saker runt barnen.

TS, läs inte boken "Familjens projektledare säger upp sig". Den handlar om exakt det här och du skulle inse hur lurad du har blivit av den här mannen, så det är lika bra att du låter bli boken.

Det mest naturliga i det här läget hade ju varit att ni fixat barnvakt och gått båda två.
Nu går ju inte det vad jag förstår.
Barnen har inga kompisar från dagis eller skola som de brukar leka med, och som skulle kunna vara "Barnvakt" några timmar, hemma hos sig??

Då är nästa läge:
Kan ni gå halva kvällen var på något sätt? Eftersom det uppenbart är mer än bara "ta en öl med folk man ändå träffar på kontoret varje dag" så är det ju faktiskt synd att ni ska missa det här.
Barnen är ju heller inte så jättesmå.. kanske en av er kan ta med barnen och göra något kul inne i stan i närheten, och så byter ni efter några timmar och den andra tar med barnen hem?

Om det inte heller funkar:
Så antar jag att man borde se det här problemet som om ni satt i samma sits men barnen var gemensamma. Dvs ni vill båda gå, men kan inte få barnvakt. Om det HADE varit era gemensamma barn, hur hade ni löst det då?
Jag förstår att du vill gå, men samtidigt så visar du ju nu för honom att när det kommer till kritan så väljer du att spela "det är inte MINA barn"-kortet, när det krävs. Och då är ni ju plötsligt inte ett team längre. Så jag förstår att han är lite bevsiken på det, även om du egentligen inte har fel.

HEJ!

"Drar min sambo för stora växlar på att vi ska vara en familj så att säga? Är det självklart att jag ska stanna hemma med min sambo och hans barn? Hur långt går mina "skyldigheter" som bonusmor här? "

Här tycker jag att du måste utgå ifrån din egen känsla och den är ju att du visst tycker att du kan gå på festen. Min åsikt är att i en "riktig familj" så måste man ge varandra svängrum för den den andre äroch hans hennes behov. Vi måste försöka mötas och förstå och respektera varandra men det behöver inte betyda att göra våld på sig själv. Jag tycker att du skall stå på dig, säga jag förstår att det är iktigt för dig att jag är med dig och barnen, men just nu väljer jag ändå att inte vara det eftersom den här festen är viktig för mig- föratt jag känner att det varit lite mycket familjeliv på sistone eller vad det nu skulle vara. Man måste också i förhållanden markera sina gränser annars går det åt pipsvängen.

"Skulle jag säga till min sambo att "ledsen, det är dina barn, jag vill gå på festen, så då tänker jag göra det" så hade han känt att allt vi byggt upp som liknar en "riktig familj" det senaste året hade rasat."

Det tror jag faktiskt inte, du kan ju inte leva ditt liv för att uppfylla hans dröm om hur en "riktig familj" skall vara.

"Är jag känslokall? Oförstående? Pratar vi förbi varann? Ska också tillägga att jag inte är utanför huset på vift på egen hand mycket annars, tränar två gånger per vecka och träffar vänner ibland åsklart men i övrigt är jag mycket en hemmatjej. Jag behöver lite fler åsikter här känner jag bara... Tack på förhand!"

Jag tycker att du vrkar oerhört inkännande och tillmötesgående, nästan för mycket. Gå på din känsla. Ni skall ju skapa ert förhållande som passar er BÅDA /ALLA inte en "riktig familj" där någon känner sig obekväm!!!

Lycka till!
 

Varför bygga upp nåt som liknar en "riktig" familj när det enda det går ut på är att dynga över halva ansvaret för något hon inte varit med och skaffat. Det är faktiskt hans barn och kan inte mamman eller en barnvakt ta dem så får han visa att han är en ansvarstagande pappa och faktiskt ta hand om sina barn. En engagerad partner får man när man visar att mina barn är mitt ansvar, du är väkommen att ta del av detta och jag är tacksam om du vill hjälpa till ibland.
En oengagerad partner får man om man kör med, men vi är ju en famiiiiilj juuuu! Så du ska självklart ta samma ansvar för mina barn som jag själv gör.

En styvfamilj kommer aldrig att fungera som en kärnfamilj och det är bara att inse fakta.

Gå på festen! 

Jag höll på att sätta i halsen när jag läste inlägget... Självklart ska du gå på festen! Din sambo ska ju vara jätteglad att du engagerar dig så i hans barn och borde ju visa sin uppskattning genom att uppmuntra dig att gå på fest! Att t o m vara glad för din skull för att du kan gå!!! Annars ska ju du bara ge och ge och ge, men när du för egen skull efterfrågar nåt då är det stopp!!

Gå på festen!

Klart att du ska gå på festen!!!!!

Självklart skall du gå på festen! När det gäller företagsfester brukar det vara ganska viktigt att vara med för även om det handlar om "fest" så betyder det väldigt mycket för ens nätverk inom företaget och man visar att man engagerar sig i sitt jobb.

Jag tycker att det verkar väldigt konstigt att din man tycker att du skall stanna hemma med honom och barnen för om han verkligen hade sett er som en familj så hade han ju insett att det är bättre att en av er får göra någonting som kan påverka karriären positivt, än att ingen får det. Ditt jobb är ju faktiskt en värdefull tillgång för er familj! (Om han inte är en sån stenåldersman som egentligen har för avsikt att göra hemmafru av dig snarast så att du inte skall göra någonting annat än passa upp honom och hans barn, men i så fall borde han snarare se till att du stannar hemma med barnen så han kan gå själv...)

Sätt ned foten och förklara att det här är viktigt för dig. Du skall inte behöva välja familj eller jobb, hjälps man åt kan man faktiskt få båda. Det gäller i kärnfamiljer så varför skulle det inte gälla i bonusfamiljer?

Kan tillägga att jag och min man jobbar också på samma företag och vi hamnar i situationer som liknar den du beskriver titt som tätt. Alternativet att vi båda skall stanna hemma med barnen har aldrig ens kommit upp utan får vi ingen barnvakt (till de gemensamma barnen) så stannar en av oss hemma, har vi dessutom makens barn och inte får barnvakt blir det inte ens någon diskussion utan då stannar maken hemma. Detta gör oss absolut inte till mindre familj för det!

Oj, nu såg jag hur gammal tråden var... Men jag hoppas att det blev fest för dig i alla fall!

Du måste känna efter vad som är rimligt för dig. Din sambo har inte tolkningsföreträde. Gå på din magkänsla, det är du som bestämmer hur du vill ha det. Och när det gäller familjegrejen kan du gå in i den rollen i din egen takt.

Fråga din man om det hade varit ok at gå på festen om de hade varit dina biologiska barn, men du ville gå.  Jag tror att få kärnfamiljer lever enligt den strikta mall din man har hittat på. Du är ju fortfarande en egen person, som kan göra som du vill.

Jag tycker att du ska gå på festen. Om han inte vill skaffa barnvakt är det hans problem.