Vad ska jag ta mig till?
Hej,
för en vecka sedan gjorde plötsligt min flickvän slut med mig. Och jag är helt förtvivlad och övergiven.
Till saken hör att vi varit tillsammans (särbos) i 1 år och 9 månader i ett helt underbart förhållande. Orsaken till att vi inte flyttat ihop beror på att vi båda har barn sedan tidigare förhållande och bor på olika ort och inte ville splittra upp det för dem. Att va särbos fungerade dock hur bra som helst, även om jag själklart längtade efter den dag då vi skulle kunna flytta ihop.
Jag har hittad den kvinna som tog mitt hjärta. Jag hade aldrig i hela mitt liv kännt så här förr, wow vilken känsla. De första månaderna vågade jag knappt tro på att det skulle hålla, allt var så bra, perfekt på alla plan - kändes för bra föra att vara sant. Vågade inte satsa fullt ut med rädsla för att bli bränd och lämnad. Men så med tiden visade det sig att det höll, mina känslor för henne besvarades av hennes och jag gick in helhjärtat för oss. Hon blev kvinnan jag vill dela vardag som helg med, dåliga dagar och bra dagar i resten av mitt liv.
Hon är den mest underbara människa som finns och hon vet hur mycket jag älskar henne. Vi tycker om ungefär samma saker och vi har haft så många fina stunder tillsammans och tillsammans med andra vänner och jag önskar så innerligt att det ska fortsätta så och utvecklas ännu mer. Jag var så lycklig ända fram till i söndags och såg så mycket fram emot först och främst våren o sommaren tillsammans men också ännu längre fram.
Så i söndags eftermiddag berättar hon för mig att hon inte vill leva med mig längre. Något saknas säger hon och hon är inte längre kär. Hon säger att hon känns så en längre tid (sen i höstas), men ändå har vårt förhållande varit kanonbra, med mycket närhet, kärlek och roliga stunder. Jag kan helt enkelt inte ta det till mig, då hennes signaler inte visat detta (förrän kanske endast de sista veckorna, men jag var helt övertygad om att det berodde på hennes stressade arbetssituation). Jag har så oerhört starka känslor för henne och älskar henne över allt annat. Jag hör vad hon säger men jag känner inte det hon säger. Mitt liv har slagits i spillror och jag grubblar och funderar, gråter och är förtvivlad. Vandrar i tomhet och livet känns just nu för djävligt dåligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Veckan som varit har varit den värsta i hela mitt liv, släpat mig till jobbet, men inte varit särskilt närvarande, dock har jag berättat för dem jag mött vad som hänt, då det själklart syns lång väg. Jag tänker på henne hela tiden och skulle kunna göra vad som helst för att få henne tillbaka. Har förståss (även om jag förstår att det är dumt) både ringt och skickat sms med kärleksförklaringar. Hon säger att hon är ledsen för att hon gjort mig så ledsen, saknar en del av vad vi haft men säger samtidigt att hon inte känner sig hel och som sagt tappat den riktiga känslan för mig. Hon säger att hon inte kan göra på annat sätt.
Jag vill ha henne tillbaka - vad ska jag göra? Är det möjligt? Hon svarar snällt på mina sms men är bestämd. Jag har blivit helt apatisk och tycker ingenting är kul, tankarna svävar från att göra slut på allt för att slippa smärtan till att kämpa för att få henne tillbaka. Jag gråter o pratar hos familj o vänner som försöker trösta, men vad hjälper det?Hjälp mig!!!
