Min mamma lägger sig i m in uppfostran och underminerar mig!!!

Det är lite samma sak för mig, om vi är och hälsar på min mamma och min son gör något han inte får och jag säger åt honom brukar hon göra det samtidigt som mig (om vi ser det samtidigt) och då snäser hon av mig och säger att hon säger åt honom nu. Vet inte riktigt hru jag ska hantera det då det ändå är i hennes hem.

Förklara att det är du som uppfostrar din son, det är inte hennes jobb. Det gäller även om det är hennes hem. Visserligen är det hennes regler som gäller hos henne men det är du som ska se till att de efterlevs inte hon.

Säg åt henne då, att sluta med det beteendet som du då hela tiden "misstolkar". Även om hon inte menar något med det (vilket nog inte är helt sant) så tar du illa vid dig och då är det INTE ok att bete sig som hon gör.
Be henne istället, om hon nu tycker att hon har råd om barnafostran hon gärna vill dela med sig utav, att göra det - vid ett tillfälle då barnen INTE är närvarande. Lite barnsnack mor och dotter emellan helt enkelt! Hon kan sedan tycka att du har hur fel som helst, det är dina barn och hon skall bemöta såväl dig som ungarna med respekt!

Jo jag vet att jag borde göra så egentligen, har gjort det i andra situationer och gjort fullständigt klart för henne vad som gäller DÅ, men nu har jag bara blivit så paff och ställd och inte riktigt vetat hur jag ska reagera.

Samma sak om hon börjar säga åt honom något och jag kommer in och enligt henne "lägger mig i", det ska jag ju inte göra då enligt henne men för mig känns det naturlig att göra så.

Precis så sade mina barns farfar till mig en gång. Jag blev helt vansinnig och sade precis som det var, MINA barn MINA regler, passar det inte så åker vi hem. Fungerade riktigt bra, aldrig har den situationen uppstått igen
Är vi och hälsar på hos far- eller morföräldrar så är det fortfarande jag och min man som bestämmer över våra barn, att vi är gäster där har ingen betydelse vad gäller det.

Jo det borde ju fungera, men min son är snart två år, jag har en lillasyster som är 5 år, och när vi umgås med barnen.. Det är ju klart jag säger åt min syster om hon gör något, och hon säger åt min son också, det GÖR mig inget så, det är bara det att jag inte vill att hon ska säga åt mig att inte säga åt mitt eget barn, det skulle jag ju aldrig göra mot henne. Ska jag prata om det kanske eller? För situationen är ju lite annorlunda, det blir lite "allas barn" när man träffas hela familjen känsla.

Jag har sagt till min mamma, många gånger. Hon säger bara: men det gjorde jag ju inte, du bara ser fel hos mig hela tiden ( vänder det mot mig) jag blir tokig på detta!

Då är det ju lite skillnad förstås, men jag tycker ändå att du skall kunna vara tydligt med att det är ditt barn och ditt ansvar oavsett. Säg att du uppskattar din mamma och vad hon gör för din son men att du inte på något sätt abdikerat som förälder bara för att ni hälsar på.. Hon har INTE rätt att exempelvis snäsa av dig. Om hon nu tycker att du kommer och "tar över" så får hon ta det med dig efteråt, på tu man hand så får ni prata igenom det då. Så  hade jag nog lagt fram det iaf.

Precis.

Sedan kan de har regler om att man inte hoppar i sängen eller att man inte får äta i vardagsrummet. Det är klart att man som gäst är tvungen att följa det men hur man ser till att barnen följer det bestämmer man som förälder. Om det sker genom övertalning, mutor eller vad man vill det har inte de med att göra. De får också finna sig i att om man som förälder inte anser att en regel är bra för ens barn så kan det hända att man väljer att åka därofrån med barnet.