Adoption stories på tv4 fakta - går det till så i USA?

Jag adopterade min son när jag bodde i usa, och min adoptions resa gick inte till som på Tv. Håller på att genom gå en till adoption här i sverige och de liknar varandra rätt mycket.
Samma pappers insamling för att bevisa att man är en person att lita på och jag fick även gå föräldrarkurser, och det var ingen som kom med min son utan jag åkte och hämta hem den underbaraste killen jag vet och vi har varit en familj i lite mer än 6 år. ( han var ett år när jag hämta hem honom) Och nu väntar vi på att få åka till Indien för att hämta hem lilla syster

Vi har träffat på amerikanska par som har hämtat sina barn i Colombia. Villkoren verkar vara ungefär som för oss. Möjligen fick de resa hem lite snabbare (minns inte exakt). De fick bebisar, men det fick vi också. Ingen skillnad alltså.

Det har inte alltid varit krav på att man reser till Korea eller Indien om man adopterar från Sverigen heller. Det är däremot en stark rekommendation eftersom det är bäst för barnet. Kolla med adoptionsorganisationerna hur det egentligen ligger till med den saken. Det skulle inte förvåna mig om det skulle gå att få eskort från de länderna om man insisterar på det. Frågan är bara varför skulle man det?

Man ska ju också tänka på att programmen inte är helt nya. De väntetider som är idag för många länder var kanske inte lika långa just då. Det är inte jättelänge sedan adoptionsorganisationerna här i Sverige annonserade efter par som skulle kunna tänka sig adoptera från Etiopien och det tog åtta månader att komma hem med en bebis från Kina.

När det gäller USA är det nog mest hemutredningen och processen kring den som skiljer. Utredningarna kan göras av adoptionsorganisationerna eller en oberoende utredare. Många gånger krävs betydligt mer papper för en adoption än här i Sverige! Man har också en annan syn på medgivanden, dels på sökandens ålder och det är många gånger helt okej att adoptera ett barn som inte är yngst i familjen (och i många fall går det jättebra!). Sen är det klart att många amerikanska par vill ha bebisar. Det vill många svenska också.

Jag har sett typ alla avsnitt av serier som visats hittills, och det verkar ju gå väldigt olika till beroende på från vilket land och via vilken organisation paren väljer. För en del går det nästan löjligt fort - för andra tar det flera år. En del får pyttebebisar medan andra får barn som är flera år gamla eller till och med nästan tonåringar. En del får åka snabbt efter bb för att hämta sitt barn, andra får vänta i över ett år(!) på att få åka (framför allt Haiti verkar helt horribelt på det viset). Från Sydkorea och Indien har jag sett barn komma med eskort direkt men annars åker föräldrarna själva och hämtar. Jag tycker faktiskt inte direkt att man kan se några generella saker alls, förutom att jag blivit förvånad över vilken gedigen hemutredningen även de verkar gå igenom! Det låter ju lätt här i Sverige som att man i USA typ inte utreder alls... 

Ethi: Mooohaahahaa! snacka om att vara världsvan i serievärlden Då förstår jag verkligen att du fattar det här med adoption i USA

Hahaha!

Jag menade egentligen bara att ser man fler avsnitt än "flera" (det är ju nästan 40 avsnitt totalt) så inser man vilken mångfald det är... Men istället blev det bara något drygt besserwissrigt svammel som lät som nåt helt annat än jag menade

Jag har sett många avsnitt av programmet. Efter vad jag läst i den hyllmeter adoptionsböcker jag samlat på mig i bokhyllan och i ett forum på Yahoo (om adoptioner från Ryssland) så stämmer rätt mycket ändå. Det är ju rätt mycket om nationell/inhemsk adoption i det programmet också.

Vid ett tillfälle frågade jag faktiskt på AC's hemsida varför amerikanarna verkar kunna adoptera riktigt små barn från Ryssland (där barnen oftast är minst 2-3 år gamla), och att det gick väldigt snabbt för dem i jämförelse med oss svenskar. Det svar jag fick då var att det är ett så stort land, att dem skänker enorma summor i välgörenhet till barnhemmen men särskilt eftersom många där adopterar barn med särskilda behov OCH även barn ända upp i tonåren - så var många länder mer benägna att skicka fler yngre barn och snabbare än till oss. Inte så många tonåringar som adopteras till Sverige trots allt.