Har aldrig åtrått min man, stanna eller inte?

Jag är en kvinna som alltid varit mkt sexuell av mig, onanerat sen jag var ett litet barn faktiskt. Jag är gift med en man jag valde för hans omtanke och för att han va en bra människa. Ett äktenskapsämne helt enkelt. Han var den första pojkvän jag haft som verkligen respekterat mig och inte bara velat ha mig för sex utan verkligen velat vara med mig för den person jag är.

Jag har aldrig känt särskilt stark attraktion till min make utan värderat andra kvaliteter högre. Vi har väl inte haft ett uselt sexliv, men kåt på honom... just honom det är jag i princip aldrig. Kåt på andra däremot, är jag hela tiden.

Vi gifte oss efter ett par år tillsammans och efter ytterligare några år köpte vi hus. Jag gick under denna tid igenom en svår depression och var även en tid inlagt på sluten vård för min egen säkerhet. Var då livrädd att han skulle lämna mig då hans fru blivit "galen". Med rätt medicin hittade jag ut på andra sidan och jag kunde börja mitt nya liv i huset med hundar, skog och vatten - i mitt paradis.

Så en kväll festar jag med en väninna o hennes man, samt hans kompis H som jag velat klä av mig med sen första ggn jag såg honom. H sover över och det slutar med att jag begår äktenskapsbrott på fyllan vilket jag ångrar djupt. Jag åker hem till min man, men jag och H fortsätter att ha mkt kontakt telefonledes. Till slut tvingas jag bryta med honom för att inte förstöra mitt äktenskap, och jag beslutar mig för att gå vidare med min man och istället skaffa barn med honom. Jag blir gravid direkt och nu har vi en liten 2-åring som alltid skrattar och är lycklig över livet.

Dessa 2 år efter förlossning har varit jättetuffa för mig då min man förändrades totalt så snart han blev pappa. Jag har aldrig känt mig så ensam och övergiven. Jag fick ingen hjälp med nånting, och hans egentid har varit viktigast av allt hela tiden. Så jag har dragit hela lasset.

I höstas började jag jobba, efter två jobbiga missfall dessutom, och för första gången fick jag åter uppleva att jag blev bekräftad som kvinna. Jag fann att människor i min omgivning tycker att jag ÄR attraktiv och det var helt fantastiskt. Jag hade internetsex med en kollega vilket jag levde upp till enormt. Sen tog H kontakt med mig via FB. Vi har oxå haft internetsex, och nu har jag även tagit steget till att bli hans älskarinna. H är singel och vill så förbli i nuläget iaf... men vi har båda pratat om att det finns en risk att vi blir kära i varann.

Slutligen min fråga: Jag åtrår H otroligt starkt och upplever den mest fantastiska passion med honom. Jag har gjort det tidigare i förhållanden, men de har inte varit långvariga, utan då har vi varit mest knullkompisar. Jag har ALDRIG känt denna åtrå o passion till min make, och den kommer aldrig att uppstå heller... Jag ifrågasätter nu starkt om det är rätt mot mig själv, mot maken och mot barnet att stanna i detta, när jag inte kan älska min man med den passion som förväntas mellan man o kvinna. Jag älskar min man, men inte på det sättet.

Om jag ändå åtrått honom från början, då kunde jag hitta tillbaka till det på något sätt möjligtvis, men när jag aldrig har gjort det, är det då möjligt? Och är det då rätt att stanna?

H vet ju allt om min familjesituation, men maken vet förstås bara det jag sagt, att jag har tappat glöden och han har gått med på att prata med en familjerådgivare. Jag kommer inte att berätta om min otrohet, för jag vill inte såra honom mer än nödvändigt.

Förlåt långt... men det är komplicerat...

Kan detta vara bra i längden? Jag är inte lycklig när jag inte är kåt på min man. Men lämnar jag honom förlorar jag ALLT annat som är bra i mitt liv.

Jag orkar inte pliktknulla med min man längre.