Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?

Är och har alltid varit ensam med min 2-åriga dotter. Att vara ensam förmig har väl varit ganska lätt. Fick nästan alltid hela kvällarna med egentid då hon hade/har väldigt bra sovvanor. är nästan aldrig ut, första gången var hon 15 månader. Men hade kunnat om jag velat då jag har en underbar familj som ställer upp om de kan.

Det mest negativa för mig med att vara ensamstående är absolut när det kommer till jobb. Jag är undersköterska och inom vården är det SJUKT svårt att få jobb om man inte kan jobba kväll/helg. Där jag bor finns inget nattdagis och ob-dagisen är svåra att fåplats på och de har dåliga öppetider.

Att gå på toaletten själv är fortfarande ovanligt haha. när hon var liten och jag skulle duscha satt hon alltid i sin babysitter på badrumsgolvet, funkade skitbra! Sov när bebisen sover!! Om du känner behov av det såklart.

När det kommer till det känslomässiga tycker jag det är svårare nu än när dottern var bebis. När hon var liten var det helt enkelt hon och jag. Såär det såklart fortfarande men nu börjar andra tankar smyga sig på. Hon har upptäckt det här med mamma OCH pappa. Honär fortfarande liten men om kanske inte alltför länge kommer mycket frågor. Men hon och jag har ett sånt otroligt starkt band till varandra och har våra egna rutiner. Och det ÄR skönt ibland att få bestämmaöver henne själv och anpassa vårt liv efter bara oss. Men självklart har jag många gånger kännt mig ensam, främst för att det hade varit underbart att ha nån att dela all glädje och oro med.

Vad vi görpå dagarna.. ja nu går hon på förskolan men när jag var mammaledig träffade vi kompisar mycket (dock så jobbade de flesta såkände mig rätt ensam) och även min familj. Finns ju mycket aktiviteter som tex babyrytmik, babysim och babycafé man kan gå påoch lära känna andra föräldrar.

Ett tips är att skaffa dig ett så stort nätverk som möjlig! Det är skönt med stöd både känslomässigt och praktiskt. lycka till med allt!

Jag har varit ensammen med äldsta sonen sen han var bebis, o nu fick jag en till son i höstas som jag har varit ensam med ända sedan början av graviditeten!

Jag kan inte heller påstå att det är jobbigt att vara ensamstående mamma - fast å andra sidan så vet jag inte så mkt annat heller!
Jag håller med ovan om att det svåraste är på jobbfronten, då jag också jobbar kvällar o helger

Men f.ö så skapar man ju sina egna rutiner utifrån ens egna förutsättningar - o det kommer du o din bebis också att göra!
Duscha har jag aldrig haft några problem med; är bebisen vaken så får man helt enkelt ha den med i babysittern eller på filt på golvet - det har alltid funkat för mig!
Likaså med matlagning osv - bebisen är ju liksom alltid med!
Bärsele eller sjal har jag aldrig haft, men det är nog annars ett tips - det verkar jättesmidigt!

Jag håller med dom flesta här, det är inte jättetufft att vara ensam men det är inte heller alltid det lätaste heller..
Jag är själv ensam med min son sopm snart blir 9 månader.
Har haft vissa dagar som jag bara vill lägga mig ner och skrika, och vissa dagar som vi bara ligger och myser med varandra vilket JAG älskar..=)
Nu när min son ska börja på dagis så ska jag skriva in mig op arbetsförmedlingen igen och börja om på nytt. Om inte det fungerar så blir det väl praktik någonstanns eller plugga av..=)

Jag har vart själv med min son sen han va nyfödd och nu är han snart 4 år. Tycker inte alls det är speciellt jobbigt! Man har bara sitt barn att fokusera på vilket är underbart!
De tråkiga kan va att man inte har någon att dela allt med. Ingen blir lika exalterad över de förstra skrattet osv. Och sen kunde jag känna mig lite utanför med vänner och så, mina vänner som fick barn va par och mina vänner utan barn va singlar. Jag passa inte riktigt in någonstans. Men de är inget jag tänker på nu!
 Min son har alltid varit med på de flesta ställen. När jag tränar, handlar, mina läkarbesök, när vi går på resturang med mina vänner på kvällar osv. Fick även ha med honom när jag övningskörde på bilskolan  Inget konstigt för oss, men hade jag haft en kille hemma så hade jag kanske inte tagit med min son när jag skulle till gymmet, men nu måste jag ju de om jag vill träna och de har alltid funkat bra med att ha med han överalt!
Min sons pappa ville inte vara delaktig de första åren men de här året har han haft sonen minst 1 natt i veckan! Jätte kul för dem och bra för mig för nu kan jag gå ut på krogen, gå på bio och sådant som är svårt när man är själv.

En stor fördel med att vara ensamstående är att man kan ta alla beslut själv och slipper kompromissa när det gäller tex barnuppfostran.

Jag tyckte det var lite tufft i början, vi separerade när sonen var 6 månader men så var jag också förstagångsmamma och försökte få kläm på mammarollen samtidigt som man skulle gå igenom det andra känslokaoset. Nu är sonen 2,5 år och jag tycker vi har det alldeles fantastiskt tillsammans han och jag. Vi är ett bra team och man får sina rutiner och sätt för att få det att funka. Visst får man knåpa det där lilla extra ibland när man är själv och man får inte så mycket egentid kanske, men det går ändå och de små underverken är värda det ! Kram

Jag tänkte oxå att det skulle vara jobbigt då det är det folk pratar om. Men det har gått över förväntan bra. Var ensam hela graviditeten och vi har varit ensamma sen dess. Dottern fyller 2 i sommar.

Min dotter hade kolik då önskade jag att jag hade någon annan som kunde avlasta men annars har det gått jättebra.

Du har ett helt år på dig att lära känna bebis och skapa rutiner

Upplevde aldrig att hon inte sov. Hon vaknade då hon var hungrig och sen så somnade hon om. Kanske för att hon sov på mig. Då hon inte sov på rygg så vågade jag inte lägga henne på mage i sin korg utan hon fick sova på mig. Mysigt

Hur såg vår dag ut? Var aldrig uppe före 10 om inte vi hade bvc möte eller nått.Hade en babykorg http://www.carlobaby.com/prodblad/list_product.php?anr=7&an=sova&sida=13 som jag rullade vart jag än gick av den enkla anledningen att hon inte sov om hon låg på rygg som rekommenderas (psd risken) Så jag ville ha henne nära så jag kunde kolla att hon mådde bra . Dottern gillade inte alls att bada så jag körde in korgen i badrummet så fick hon duscha med mig på mornarna.

Jag är ingen som sitter hemma hela dagarna så vi var ute fram till  16-17 på antagligen promenader, inne ni stan, mammaträff, biblioteket, fika med kompisar  osv osv. Hon har varit med överallt  

Det som jag tycker var skönt var att jag hade gjort storkok och fryst in och då menar jag mycket mat. Behövde inte tänka på att ställa mig och laga mat . Hade storstädning innan jag vart för stor så då kunde jag hålla efter lite då och då. Storhandlade mat gjorde jag oxå.

JAg får höra dagligen av mina gifta systrar vilken tur jag har som är själv. Inte behöva kompromisa.

Du kommer klara det galant!!

Oj ... ? 

Själv tycker jag att det varit otroligt jobbigt och känner nästan en skräck i att ens tänka på fler barn med min nuvarande pga hur jobbigt det varit...

Det har varit en ENORM förändring nu då jag har en partner som delar ansvaret (TACK OCH LOV!!) och som fungerar UTMÄRKT ihop med sonen. Min nya partner har en lugnande inverkan på både sonen och mig. Så nu kan jag äntligen NJUUUUTA av att vara mamma!

Kan bara svara för egen del, NEJ jag anser inte det på nåt sätt vara ENKELT. Men däremot ENKLARE än om jag fortsatt bo ihop med sonens pappa. SÅ kan man säga... 

Lycka till med det kommande barnet TS!