Nettan: det är jätteskönt att vara hemma och ha SABH som kommer hem till en istället för springet av olika sköterskor o barnmorskor. På KS Solna var matutbudet mycket sämre om man inte hade med sig bil dit, vilket vi inte hade, så då var det bättre att få komma hem och vara i sin vanliga miljö. Våra tjejer hamnade på E4 de också 14-24/12, och jag och maken på K49 de första dagarna och sedan på i ett mammarum på Neo. Jag var i ganska skört skick och klarade mig inte utan min man på nätterna så det var psykiskt jobbigt att hela tiden vara rädd för att han skulle skickas hem p g a platsbristen. Vi bor ju en bra bit från Huddinge, så det var inte så enkelt att komma och gå för honom heller. Detta av flera anledningar, men främst för att väglaget var såpass dålig då och han är en ovan förare, parkeringsavgiften hade därtill blivit ganska saftig! Vi hamnade på KS Huddinge för att man inte hade och heller inte ville "slösa" med KS Solnas Neo/Iva-resurser då mina flickor vägde över ett kilo och var relativt stora och starka, de hade ju passerat 30 v med marginal... Solna specialiserar sig på de allra minsta Neo-barnen som föds i v24-25 osv och som bara väger omkring 500 g. Min Tv1 var 38 cm o vägde 1393 g när hon föddes, och Tv2 42 cm och 1475 g. Jag kom in till förlossningen i Solna natten till den 11 december och man konstaterade att vattnet gått för tvilling 1, det sipprade bara, men jag verkade ha en infektion så jag skulle läggas in och man skulle försöka stoppa förlossningsarbetet och hålla det så länge man kunde, men minst 48 timmar. Nu lyckades man stoppa värkarna i ca 72 timmar innan det drog igång igen. Nu höll man på att missa att värkarna startat igen, p g a att de inte syntes när de gjorde ctg och kollade värkarna. En fantasilös nattbarnmorska tyckte jag var sjåpig med min molvärk i nedre delen av magen. Och när Tensmaskinen inte hjälpte längre och jag ringt på henne tre ggr på någon timme så gjorde hon en gynundersökning och fann att jag var öppen fem cm. Det var tre cm på några timmar, för de två första öppnade jag mig under första natten. Eftersom jag var ganska värksvag fick de dra upp det värkstimulerande droppet och världens bästa barnmorska (Heidi) hjälpte mig att krysta ut ettan, men sen ville inte tvåan låta sig vändas, låg i säte, och min livmoder tackade för sig genom att börja stänga sig, och vid 6 cm beslöts att hon skulle plockas ut med akut snitt. Då hade de hållit på och försökt vända henne och då plågat mig svårt i ca 45 minuter! Barnmorskan sa till att nu räcker det, hon såg hur rädd jag var p g a smärtan vändningsförsöken orsakade. Jag hade BARA lustgas att att ta till och jag tokandades in den såpass att mina lungor inte hann ventilera ur den. Så på uppvaket efter snittet fick jag problem med hjärtat och med syresättningen i lungorna! Nu idag väger töserna 2090 g respektive 2100 g, och när de mättes för några dagar sedan var de 45 cm resp 46,8 cm långa! Beklagar att texten är ihopskriven, men Familjelivs webbgränssnitt blir heltokigt på min iPad! //Låla