Jag behöver hjälp att komma på fötter!

Hej!
Jag blev lämnad höggravid med mitt (vårt) andra gemensamma barn, detta efter ett 11 år långt förhållande! Det har nu gått några år sedan det hände och jag har nu "gått tillbaka i tiden" och upplever de känslor som denna separation gav just då! Jag mådde fruktansvärt dåligt under lång tid och i perioder ville jag sluta livet för att det kändes omöjligt att leva. Med tiden lärde jag mig att acceptera den situation jag inte valt men ändå hade hamnat i, jag växte mig starkare, trodde på mig själv och lärde mig tycka om mig själv! Och framför allt så kände jag mig stolt över det jag lyckades åstakomma under tiden då jag mådde så dåligt.

Men som sagt, så har jag idag ramlat tillbaka och mår just nu som när jag mådde sämst. Jag gråter varje dag över att jag inte kan vara med mina barn så mycket som jag önksar och vill (har de idag varannan vecka) och för att jag tvingas arbeta heltid (ekonomiskt) och för att jag inte har någon möjlighet med det arbete jag har att jobba mer den veckan jag inte har dem.

Jag sliter som f*n för att "överleva", både ekonomiskt och mentalt. Jag vet inte just nu vad jag skulle behöva för att komma på fötter bortsett att jag skulle behöva sjukskriva mig själv, men som visstids anställd och utan a-kassa så törs jag inte! Jag tror att jag är utarbetad, även om det inte har så mycket med jobbet i sig att göra! Jag är mentalt slut och har ständigt dåligt samvete för att jag inte har möjlighet att vara en närvarande förälder!!! (frånvarande rent fysikt varannan vecka, samt "frånvarande" när vi träffas pga mental "stress"!

Jag har varit på ett bedömningssamtal inom psykiatrin och står just nu i kö! Men känner att jag inte kan vänta till i höst för att få komma på regelbundna samtal!