Måste man tycka att ens barn är det största i livet?

Nej det tycker jag inte att man måste tycka, men personligen kan jag inte komma på något annat som skulle kunna mäta sig med hela den här få-barn-grejjen.

jag tycker det! och JA jag tycker att man ska tycka det. eller rättare sagt jag tycker att det är mycket konstigt om man inte tycker att barnen är det störst i livet.

Jag undrar vem eller vad som skulle vara viktigare? Jag älskar väldigt många människor men kärleken jag känner för mina barn är villkorslös. Ni som anser att andra/annat är viktigare än era barn, vad?

Jag har svårt att förstå hur någon kan tycka annorlunda. Men fel är det väl inte, tror jag.

Jag anser inte att mina ungar är det största som hänt mig. Detta innebär dock inte att jag inte älskar dom gränslöst & att jag prioriterar dom framför allt annat.

Men det var helt enkelt inte stor grej för mig att få barn. Det var inget jag längtat efter, inget jag planerat & jag var inte ens säker på att jag någonsin skulle skaffa några. Jag råkade bli gravid & valde att behålla. (x2)

Det finns tre "saker" i mitt liv som gör mig till den jag är. Min mamma, min sambo & musiken. Min mamma har format mig till den människa jag är idag. Tack vare min sambo har jag blivit en ännu bättre människa & han gör mig komplett. Musiken gör mig lugn & får mig att behålla fötterna på jorden.

Men jag har inte ändrats ett dugg sedan jag fick barn. Faktiskt. Det enda "magiska" som har hänt är att jag äntligen har träffat barn jag verkligen gillar. (mina egna alltså) Jag är precis samma människa som tidigare (har många som kan intyga detta som faktiskt känner mig). Jag har inte blivit mer tålmodig, förstående, omhändertagande, whatever... Jag anser inte att mina barn "gör mig till den jag är".

Mina barn är alltså inte det största i mitt liv. (dock är dom och min sambo det viktigaste) Men detta innebär självklart inte att jag inte skulle riskera livet för dom. Jag kommer avsky det barn som skulle få för sig att mobba någon av dom. Jag skulle vilja sparka på den kille (eller tjej) som krossar deras hjärta för första gången. Jag älskar ungarna, men att bli mamma är inte det största som hänt mig.

men det handlar om huruvida barnen är viktigast/störst. om man inte tycker det är det mer troligt att barnen inte är det som är viktigast i livet och därmes får en andra eller tredjeplats på prioriteringslistan.

TS - jag tror att skillnaden mellan dig och många andra är just det som du själv skriver, nämligen att du "råkade" bli gravid och aldrig längtat efter barn.

Vi andra som medvetet skaffat barn och redan innan under kanske många år längtat efter barn, vi har en annan inställning till våra barn.

Det har jag också kommit fram till.

Och detta innebär som sagt inte att jag inte älskar mina ungar, jag tycker bara inte det är så märkvärdigt att vara mamma. Men andra får gärna tycka det så länge dom inte anser att det är något allvarligt fel på mig & tycker synd om mina ungar.

Exakt så tänker och känner jag också

Men det handlar ju om hur man tolkar frågeställningen!

Om det hade stått att mina barn går före allt om jag måste välja, ja, då är svaret givet för mig. Eller att barnen är det viktigaste etc.
Men så står det inte.

Så att sitta här och slå sig för bröstet och tycka att man är en bättre människa känns jävligt förmätet tycker jag eftersom det helt enkelt handlar om hur man tolkar frågan.

Och den här attityten att om man inte röstar ja på den här frågan så är det nåt fel - hallå liksom. Skärp er!

jag anser att det är nåt fel på såna människor.

vilka då?