Du som blivit ofrivilligt UNG pappa och valt att ta avstånd från både mamman och barnet..

..har du någonsin ångrat det?

Jag råkade se ett avsnitt av en serie som handlar om unga mammor i danmark och har efter det sett några avsnitt sporadiskt. Det som slagit mig är att väldans många av dessa unga mammor är ensamstående och hävdar att "pappan vill inte ha med oss att göra".

Jag funderar en del kring detta, om det nu stämmer.
Om man tar ett sådant beslut som väldigt ung "påtvingad" pappa. Kan det vara så att man ångrar senare som vuxen, att man inte har varit delaktig i sitt barns liv?

Jag tänker som så att man ändrar sig ju med tiden, onekligen..
En tonåring tänker inte på samma sätt som en vuxen man.

Jag undrar om det är vanligt att man ångrar en sådan sak, eller om man gladeligen skiter fullständigt i ungen för resten av sitt liv.