Dina1

Äldre 24 May 20:17

41 svar

Svärmors HUND ett hot!

Jag vet inte hur jag ska göra! Det här är ett så himla känsligt ämne i vår familj nu, vi har redan haft ett bråk om detta som slutade med att min svåger (barnlös..och hundlös) skriker att hundar är bättre än människor...och att hundar mördar inte varandra..

Svärmor är världens bästa på alla sätt utom när det kommer till hennes hund (en mellanstor pumi- skällig vallhund). Vi skiljer oss helt på vår syn på hundar. Jag tycker att en hund är ett djur och har haft stora hundar på landet. Hon är ensamstående och "daltar" rätt mkt med den och ser den som en ersättare för både barn och man. Det är "synd" om den om den lämnas i ett annat rum, och "han skulle aaaaldrig skada ngn, han är ju så snäll så".
Grejen är att den är RÄDD för min 1:åring och drar sig undan, men den dagen han blir inträngd i ett hörn vet jag inte säkert om han kommer hugga till. Min erfarenhet är att rädda hundar också är de som har mest risk att bitas. MIn dotter älskar ju hundar o kryper efter honom hela tiden, det är inte så lätt att säga till en 1åring att "DENNA hunden kan du klappa men DENNA är farlig".
Jag tycker själv att svärmor borde ta upp hunden på övervåningen när vi kommer på besök eller ha munkorg när vi är där så slipper man vara på helspänn hela tiden. Då kan hunden iaf röra sig fritt.
Dessutom är jag ofantligt trött på att hon drar med hunden överallt, varför inte lämna den hemma i 2 timmar?? Hon måste väl inse att inte alla älskar hennes hund som hon gör??!! Det är inte OK att han äter grisöron på vår matta där vår dotter sen kryper, eller att hunden skäller på mina gäster på 1årskalaset och sen dessutom MORRAR åt mina vänners småbarn!
Det finns 5%risk att hunden biter min dotter en vacker dag o den risken vill jag inte ta! Då är det för sent.
Nu ska vi hyra stuga ihop i sommar och självklart drar ju svärmor med hunden. Men ska jag vara nervös hela semestern och på min vakt konstant? Och snart kommer ett litet syskon till vår dotter, känns som vi verkligen måste prata om det nu.
Jag skulle vilja att min man tar diskussionen och säger att antingen får hunden vara hemma, eller får han ha munkorg/tas upp på övervåningen när vi kommer på besök. Alternativet är att vi inte ses.
Vad skulle ni göra?? Känns fel om jag ska ta det samtalet själv- som om jag är "bitchen"- är rätt besviken att min man inte pratat med mamman än.

Rundabullar

Äldre 25 May 12:30

#31

Jag har inte barn, men en hund som låter lik din svärmors. Han är också rädd för småbarn, från att de börjar gå-ca 4år. De flesta av mina vänner har nu småbarn i just den åldern och hunden har tidigare alltid fått vara med överallt.

Munkorg skulle jag inte sätta på hunden. Han är ju RÄDD och blir inte mindre rädd av en munkorg. Situationen blir bara mer spänd. Han ska slippa så små barn och istället få vänja sig steg för steg. Dessutom måste jag ge hunden rätt: så små barn ÄR INTE att lita på, de är oberäkneliga och har ännu inte lärt sig vara med djur.

Jag skriver hur vi har löst det, hoppas att du kan få någon idé:

* spädbarn. Vi turas om, när ungen är på golvet är hunden bakom en grind. Fast innan de kan krypa är det oftast barnet som ligger i en hage. Så länge barnet är nöjt är det nöjt och det är inte ett dugg synd om det. När barnet är i vuxens famn eller sittstol får hunden vara med och nosa på barnet.

Numera är hunden trygg med barn som inte kryper eller är i sin vagn, sittstol, hoppgunga, famn osv..

* Krypålder. Hunden är bakom galler tills han lärt känna barnet lite. dvs när barnet är i sin stol eller liknande får han nosa och barnet får ge mat till hunden(inte klappa!). Efter någon dag (tex när vi har övernattande gäster) är hunden helt lugn med barnet. det beror på om hunden är trygg med föräldrarna, mina bästa vänner som hunden känner-då litade han på barnet direkt. Med nya vänner kanske hunden aldrig kan vara lös med barnet löst krypandes. Utomhus går det såklart bra då hunden är lös och skiter i barnet.

* Börja gå-ålder. Bara umgås utomhus eller när barnet är i famnen. Gallergrind/kompostgaller i dörrarna är jättebra, då är hunden med, men ändå avskild från barnet. Sen kan någon vuxen sitta hos hunden och gosa med honom ibland, och ändå kunna umgås med sällskapet. Min hund är också van att vara i bur sedan lite och vi tränar allas barn i att INTE springa mot buren och peta in fingrarna.

Från att barn börjar gå och krypa så får de helt enkelt under inga omständigheter komma åt hunden när han ligger och sover eller äter. Klart det går! Man springer ju efter småbarn hela tiden, från sladdar, prydnader, bokhyllor osvosv. De lär sig.

Lyft aldrig fram ett barn för att de ska få klappa hunden. Håll aldrig fast en hund för att ett barn ska få klappa den. Lär barn och vuxna (och hunden) från början att hunden ska komma till barnet om den vill bli klappad. Går hunden bort så vill den inte och då låter man den vara. Det gäller ALLA hundar. Vill de bli klappade kommer de ofta, annars ska de få slippa! Det gäller alla som vill hälsa på min hund.

Utomhus är jättebra att börja träna. Barnet får kasta godbitar till hunden och göra trick. Barnen älskar att hunden verkligen lyder "sitt" "ligg" "snurra" osv. Och hunden älskar godbitar och att leka/göra trick. Kasta bollar osv. Hunden lär sig lyda och respektera barnet och barnet lär sig kommunicera/respektera hunden. Hunden måste t.ex. komma nära barnet för att lämna tillbaks bollen eller ta en godbit. Min hund blir ofta så uppe i varv och glad att han gärna blir klappad och gosar med barnet. Jag är alltid med och har stenkoll så att reglerna följs. Hunden får bara godbit när den gör rätt och barnet får massor av beröm när det gör rätt.

Vid 4 år tycker jag att de flesta barn kan reglerna och då kan vara lösa med hunden utomhus. Inne håller jag dem skilt om jag inte har stenkoll och vi tränar med leksaker eller boll.

Min hund mår definitivt mycket bättre av att ligga i sin bur eller bakom kompostgaller, än att vara rädd och stressad och på helspänn för att vakta på ett barn. Han kan också ligga i bilen med ett täcke under några timmar om jag bara besöker någon på en kaffe eller så.

Fast jag tror absolut inte att spädbarn far illa över att ligga i en resesäng eller hage när de leker. Då får de titta på varandra från ung ålder. Om barnet är nöjt är det väl inget fel? Jag har inte barn, men de här kompromisserna har fungerat för mig och min bekantskapskrets. Alla vill ju att det ska fungera och hjälps åt med att ha koll.

Lycka till!

Anatha

Äldre 25 May 13:02

#32

Birgitta2 skrev 2010-05-25 10:24:36 följande:

Vi som har hund skall böja oss medan småbarnsföräldrar dikterar villkoren.Ta istället och resonera med mormor/farmor etc och försök komma till en bra lösning för er båda istället för att sprida osämja.

Nej inte ni med hund bara de hundägare som har ett egenintresse i barnet. Jag hade krävt att mormor/farmor/morfar m.m. skulle anpassa sig efter barnet om de nu är de som så gärna vill träffa barnet. Har de inget intresse i barnet och vill ha besöken så anpassar jag mig och mitt barn efter situationen där jag befinner mig. Men vill någon att jag ska åka dit och visa upp och för att de ska få träffa barnbarnet så får deras djur då vara nummer två vid det tillfället. Vänner som har djur och bjuder in mig är självklart att deras djur kan gå före mitt barn och där är det jag som anpassar mig.

Tack och lov fattar min svärfar att hunden inte ska nafsa i babyskyddet så de har koll på den och jag behöver inte vara orolig den är dessutom väldens snällaste och perfekt uppfostrad.

Sjuan

Äldre 25 May 13:10

#33

Runda bullar- mycket vettiga åsikter tycker jag. Har själv en hund som är reserverad mot barn och skulle aldrig drömma om att ha henne lös med minsta barnet. För bådas skull! Även den andra hunden som är snällast i världen kan se besvärad ut när det blir för närgånget och då är det ju mitt ansvar att se till att hon får vara ifred! Tror inte man kan kräva att en 1 åring ska förstå detta, men visst kan man börja träna. Blir verkligen galen på folk som förmänskligar sina hundar och tycker synd om dem. Urk. Synd är det om hunden om den inte kan slippa undan ett barn som den uppenbarligen inte vill umgås med!

Kan du inte prata mer med din sambo om saken? Skulle också tycka att det var hans sak att tala med svärmor. Men jag vet hur det är med män och dålig kommunikationsförmåga... Vi har en grind så hunden kan vara med fast ändå ifred. Kanske vore något?

Maria heter jag

Äldre 25 May 13:14

#34

Tycker du har helt rätt...ge henne det ultimatumet att om hon vill träffa barnbarnen så får hunden hålla sig undan....

Amy1983

Äldre 25 May 17:04

#35

Anatha skrev 2010-05-25 08:33:14 följande:

Jag skulle aldrig kompromissa om mitt barns säkerhet sen skiter jag fullständigt i om det gör mig osams med vem som helst. Dessuotm om någon i min familj värderar ett djur högre än mitt barn så kan de fara åt helvete.

Lite det jag är inne på också. Jag tycker också man ska kompromissa i en familj men att svärmodern faktiskt värderar hunden högre, det har jag väldigt svårt att förstå och det är ingenting jag hade uppskattat. Kan hon då inte kompromissa med att plocka undan hunden ett par timmar hemma hos sig så hade jag definitivt inte kompromissat genom att låta henne ta med sig hunden hem till mig.

För att göra det kort, håller med dig.

Dina1

Äldre 26 May 13:46

#36

Tack alla ni för kloka åsikter och råd!
Hunden lyder inte minsta vink- tror aldrig han hört ordet "plats" ens...
Ikväll i alla fall (är gräsänka) skippar jag barnvakt eftersom mannen min inte pratat med sin mamma ännu. Det kommer vara så att jag inte träffar henne med min dotter tills han tagit tag i situationen. Eller tills jag får ett utbrott. KRAMAR

Sar

Äldre 30 May 22:45

#37

Jag hade absolut inte accepterat att någon kommer med en rädd hund till våra barns barnkalas! Och jag hade absolut inte gått med på att boka en stuga tillsammans med någon som har en hund jag inte litar på.

Det här känns som något som din sambo får ta tag i med sin mamma. I dina kläder skulle jag backa ett steg så att var och en får sköta sina egna föräldrar.
Därför är det extra viktigt att du och din sambo verkligen är överens.

FannyN

Äldre 31 May 02:09

#38

Jag håller med Sar.

Jag skulle inte kräva inlåsning av hunden när jag är där på besök. Hon vill ju inte det men det innebär ju att vi inte kommer. Stuga tillsammans skulle vara nobben och att komma med en rädd hund på barnkalas är helknäppt.
Jag gillar djur och har haft hund men jag förstår inte varför jag skulle ta med den in till folk!!?? Men jag har haft vänner som tar för givet att det är kul när deras ohyffsade hundar far runt inomhus. Mina hundar sov inne. Och rusade runt ute.
I mitt hem får det inte komma in en hund för jag är rädd om mina golv.

Missisbit

Äldre 12 Jul 00:02

#39

Hej!

Ta det säkra förre det osäkra! Känner du dig inte trygg med att hunden är för nära
ditt barn så får din svärmor acceptera det!
Du verkar vara en djurvän men jag förstår samtidigt att du vill skydda ditt barn och inte
bara vänta på att det ska hända någonting!

Prata med din sambo om det ,så att han verkligen förstår varför du är orolig och
att han samtidigt kan stödja dig när du ska prata med hans mamma. Jag förstår att
hunden betyder mycket för henne men hon kan inte för f..n sätta den förre sitt
barnbarns säkerhet!

Kram!

MikuAndSaraLi

Äldre 21 Jul 14:26

#40

stackars hund.
Tanten borde lära sej att inte behandla hunden som en person utan som ett DJUR.
den blir ju förvirrad.
det är hon som ska vara hans flockledare, liksom.
jag föreslår att ni säger ifrån att hon lär sej hantera hunden ordentligt, eller så är hon inte välkommen hos er mera (om hon inte lämnar hunden hemma) och ni åker inte dit heller.

Mom2006

Äldre 29 Jul 20:52

#41

Bara läst TS..

Jag anser att hemma hos din svärmor får ni ta hänsyn till hunden och hålla ert barn borta från hunden men hon ska inte ta hunden till er

Svärmors HUND ett hot!

INNEHÅLL