Vi står i valet och kvalet över om vi ska flytta från vår tvåa eller inte. Som läget är nu har vi möjlighet att spara en hel del varje månad. Däremot ser det kanske inte så bra ut ur landets synpunkt att man bor i en tvåa?
Det vi funderar på är ett fristående hus med 3 sovrum, som gör sig mycket bättre på bild än vår tvåa kommer att göra! Men det är ett svårt val att göra, så jag tar tacksamt emot tankar och tips från er!
TomMon
Oavsett vilket så är jag övertygad om att ni kommer att få det att se fint ut på bild 
Man kan ju ta ur olika vinklar så att man inte direkt tänker på att det är samma rum, och då ser det inte så litet ut.
Jag skulle mer tänka på hur i vill ha det sen när barnet kommer. Vi flyttade från litet till stort när vi började planera barn. Sen när vi fick barn så insåg vi att stort boende också är kostsamt och krävande och det var inte så vi ville lägga varken tiden eller pengarna. Så då flyttade vi "tillbaka" från stort till litet. Ett val som inte alls var lätt... Det är mycket lättare att byta upp sig när man flyttar än att byta ned sig.
Nu bor vi trångt, men det är billigare boende som ger oss mer frihet med vår tid. Det har gjort att vi kunnat vara hemma länge med barnen på ett sätt som inte hade varit möjligt annars. Och andra sidan måste vi utsätta både barnen och oss för en "onödig" flytt, när vi vuxit ur vårt pluttehus och helt enkelt måste ha ett större. Det hade vi undvikit genom att ha köpt/hållit fast vid drömhuset direkt. Men det kändes som ett märkligt val då, ett ännu svårare val än att flytta. Att barnen faktiskt skulle få betala med sin tid för att vi ville bo lite flådigare och rymligare och inte behöva flytta mer.
Så, i ert läge hade jag bott kvar. Väntat. Varit hemma länge med barnet och sen flyttat. Kostnadsmässigt borde det vara ett klokt val också. Det sägs ju att huspriserna ska gå ned om ett par år... Vi får väl se hur det blir med den saken, men man kan ju alltid hoppas 
.
Tack för tipset. Kruxet är att vi fått medgivande för syskon, och jag tror de är lite tveksamma till att lämna två barn till oss i vår tvåa på 59 kvm... som ligger på 3e våningen utan hiss... med hund...
Hade vi bara bott i en trea så hade det ju varit lugnt ett tag. Men som det är nu är vi rädda att det land det nu blir inte kommer att acceptera oss som blivande föräldrar.
TomMon
Äsch, det där med tredje våningen utan hiss men med hund behöver ni ju ändå inte ta med Fast det kanske ändå minskar era chanser att få ett syskonpar.
Så där spontant tvivlar jag dessutom på att jag skulle vilja bo på 59 kvm med två barn någon längre period... Vi har 81 kvm och två barn (och två hundar och en katt och en trädgård) och det går. För tillfället behöver vi inte mer utrymme alls faktiskt, men det är ändå förhållandevis rörigt och trångt och det kan man få spunk på emellanåt. *funderar* Nå, nu totalrenoverar vi iofs sovrummet och sover hela högen i vardagsrummet så det bidrar väl till rörigheten och trångheten, haha.
Nejdå, vi tänkte inte nämna det där med hund och ingen hiss! =) Men en trädgård, eller liten täppa hade ju nog varit trevligt, det har jag längtat efter LÄNGE!
Idag ska vi titta på "drömhuset", en bostadsrättsvilla med 4 rum i två plan, med stor tomt (för att vara bostadsrätt) och garage. Underbart. Kruxet är att vi fördubblar våra boendekostnader, från 5000 till 10000. Men, det kan det nog vara värt, det är svårt att bo större än vi gör nu, med tomt, utan att öka alltför mycket i boendekostnad... Vi får väl bara ta och inse att vi haft det j*kligt bra fram tills nu!
TomMon
Jag kan verkligen rekommendera att byta upp er! Med två barn syskonpar (som jag antar är vad ni förväntar er!) kan jag garantera att ni kommer att behöva komma undan ibland, stänga dörren om er, det går inte i en tvåa på 59 kvm. Vill ni hålla ihop äktenskapet rekommenderar jag varmt att skaffa betydligt större än vad ni har idag!
Det är jobbigt med barn! Även när man älskar dem över allt!
Är det dax snart, det kan ju ta ett par år och 5000 i månaden är mycket pengar. Man kan ju nämna i utredningen att man skall flytta till större då/tills barnen kommer. Vi bodde kvar i vår 2:a och sparade en del på det. Det passade oss och de flesta givar länder tycker nog att vi bor "bra" hur vi än bor.
Lycka till med ert val.
Varför ens nämna i utredningen exakt hur man bor? Räcker det inte att skriva ngt i stil med att "Makarna har en trevligt/fint/bra och tryggt boende i en bra närmiljö med möjlighet för lek och aktiviteter". Eller vad för positivt man nu vill nämna. Och sen flytta när BB börjar närma sig om det går att beräkna alt med marginal.
Vi flyttade innan vilket vi iofs inte ångrar då allt han bli klart (nybyggd villa med tomt). Vi kommer vara hemma relativt länge med vårt barn. Men jag ska inte sticka under stol med att vi nu längtar efter mer pengar att röra oss med även om det trots allt går att vara hemma längre än kort med större boende och små löner. Men alla va lhar en baksida ...
När vi gjorde utredningen bodde vi i en tvåa och var inställda på att bo kvar ett tag till för att kunna spara inför adoptionen (som vi trodde låg ett par år fram i tiden). Sedan dök plötsligt det perfekta huset upp och vi bestämde oss för att satsa. Jag skrev "för och mot"-listor och det enda som talade mot husköpet var att vi eventuellt skulle få det lite kärvt om det visade sig att adoptionen gick fortare än väntat. Vi flyttade in i juli och samma månad ringde jag Barnens vänner och fick klart för mig att vi skulle kunna skicka papper till Kina och få barn inom mindre än ett år. Så lite körigt blev det, och våra sparkonton blev mer eller mindre tömda inför Kinaresan. Men det gick! Och sanningen är den att jag inte ens hade varit beredd att skicka papper om vi inte redan hade flyttat. Tanken på en sprittande tvååring i den lilla tvåan, att alltid behöva ta sig nerför trappor för att komma ut och då "bara" komma till en park... Nej, jag blev klaustrofobisk av bara tanken. Nu bor vi i ett perfekt område för småbarn, vi har ett rum till sonen (även om han sover med oss) och ett extrarum där man kan komma undan lite ibland och där vi kan ta emot besök. Vi har en liten trädgård där vi just nu spenderar större delen av dagarna, och området är fullt med lekplatser. Nu vet jag inte hur lång tid ni har kvar tills ni förväntas vara hemma med barn, men jag skulle helt klart satsa på ett större boende innan barnet/barnen kommer.
Tack för alla era infallsvinklar, det är mycket nyttigt för oss att reflektera kring!
Vi ska på möte med banken på måndag, för trots att vi har fått ok med lånelöfte, så vill vi ändå nämna att det KAN komma att bli tal om ett adoptionslån också, och detta måste det finnas marginal till, annars hoppar vi av karusellen för tillfället. huskarusellen då, inte adoptionskarusellen! Den går föra ALLT! =)
/TomMon