Hur gjorde ni när ni flyttade ihop och inte hade samma smak?

Ja, det var inte lätt Men vi försökte kompromissa så gott det gick. Nu 7 år senare har vi nästan samma smak. Både skönt och lite skrämmande, haha!
Lycka till

Jag gillar hans smak (mer strikt och minimalistisk) men jag föredrar att bo lite mer "bohemiskt". Vi löste det genom att flytta isär Så nu köper jag vad jag vill ha istället för att behöva försvara varenda grej jag vill ha in i hemmet.

Tack för era svar.. men ser fram emot fler.

Jag vill inte bo isär med någon. Har bott ensam i nästan fem år.

Jag gillar den lantliga stilen, och ser framför mig hur mitt drömhem ser ut. medans hans är.. typ -95. Om ni förstår vad jag menar.
 

En kompromiss är nog att föredra annars saknar han sin stil och du saknar din !
Att ha ett förhållande är mycket ge och ta !
Efter ett tag kommer ni nog att hitta er stil !
Saker och döa ting ska väl inte kunna ta överhand i ett förhållande då är det inte ett förhållande.

Det börjae så bra. Vi flyttade ihop, tog det bästa av båda. Men... tyvärr hade han en förkärlek för att samla "skrot" och fixa till...  Han vägrade byta bord i rummet, inte heller tvbänken (tjocktvtiden...) eller hans "fina buffé" fick flyttas/målas eller ändras alls. Resultatet blev moderna väggar med modern soffa, bord från 80-talet, tv-bänk i annat träslag och en buffé som var målad och inte alls hörde hemma i samma rum...

Det var bara början. Han satte sin prägel i alla rum... Måste jag säga att det var en av orsakerna att jag gav upp efter många år tillsammans? Vem vill ha ett helt hem som inte matchar? Jag vet att de finns och han är en av dem...

HAHAHA... det låter som om du träffat min sambo, fast det hoppas jag verkligen inte.

Jag har samma stil som du och han är verkligen 90-tal. Vi kompromissar. Det fungerar alldeles utmärkt. Han fula furumöbler tex har jag fått betsa, så de är vita nu. Köket gjorde vi om och lyckades efter många och långa kompromisser hitta något vi båda gillade.

Sovrummet får jag inreda eftersom han precis gjort om vardagsrummet när jag flyttade in. Så det får vara som det är, men jag sätter min prägel på det genom att fixa med gardiner, kuddar och annat smått. Han har vissa saker jag inte får röra, men då får jag egna projekt som han inte får röra så det går jämt upp...

Vi är nöjda båda två, så visst går det att kompromissa. Det kanske tar sin tid, men det är ingen omöjlighet.

När man väl har bott ihop några år är det ju dags att köpa något nytt. Lite förnyelse är bra.

Vilka rum är viktigast för dig och vilka för honom?

Alltså välj era rum som ni känner är viktigast för er att ha just "er" stil i.

I vårt fall ska sambon få bestämma badrummets inredning när den dagen kommer för renovering. Och datorrummet/extrarummet.

Jag fick bestämma sovrummet och det mesta i vardagsrummet.
Som tur är har vi en förkärlek för tunga gedigna möbler båda två, så en del klaffar ju...

Men hade han fått bestämma helt själv hade hela huset sett ut som en verkstad/Lan-party och DJ lokal..Säkert med svart och gula väggar.. :)

Haha. Klart att inte "döda" ting ska ta överhand. Men jag vill INTE bo i ett hus med terracottaväggar, bruna skinnsoffor, glasbord och takfläktar + plastväxter på det.

Jag tycker att hemmet är viktigt, och jag älskar inredning och vill ha ett hem där jag trivs. Det gör jag inte bland hans grejor. :-P

Nu har vi som sagt precis träffats, och kommer inte bo ihop än på ett bra tag om det nu blir så, men tanken finns där ju.

Roligt att läsa om hur ni kompromissat och gjort.

åh gud, *dör*

du MÅSTE stå på dig, det är en mänsklig rättighet att slippa terracottaväggar och takfläkt!

Är det detta som gör att hus med gillestuga alt större förråd/friggebod på tomten blirvit mer populära på sistone? Är det dit man 'skyfflar' iväg sin nya killes grejor med orden; HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR kan du inreda HELT efter egen smak!

Gud vilken bra idé!!

jag skämtade lite och sa att han fick inreda garaget och jag huset. Då sa han skamset att han får väl ställa dit sin soffa då..

Känns bara så taskigt, för jag kan inte leva med några av hans möbler... helst inte iaf.

Min sambo har låtit mig inreda precis som jag vill. Jag hade precis köpt en ny lägenhet när vi träffades och hade inte med mig så mycket från tidigare bostad och han hade inte med sig något i inredningsväg då han flyttade hit från England.
Han verkar inte bry sig så mycket vilket också kan vara lite jobbigt ibland, speciellt när vi renoverade och jag ville ha smakråd om golv, tapeter etc och han bara sa "det blir bra" till allt jag föreslog.

Skulle inte ha några som helst problem med att kompromissa ifall det varit så att vi haft helt olika smak.
Hur stor roll spelar det egentligen hur det ser ut där man bor om man får bo med den man älskar?

Just ett sådant par letar jag efter för en artikelserie om olika syn på god smak! Skulle du/ni vilja medverka? Hör av dig!

14 år senare.....

Kan ju ha hänt en hel del spännande sedan dess. Kanske flyttat isär pga för olika i tycke - och smak? PS att årtal för publ. ej syns i inlägget. Står bara "äldre". DS

En av mina barndomsvänner är lika!
När min svärfar dog ärvde maken villan eftersom han är enda barnet.
Svärfars sambo hade tapetserat hallen med en skrikig orange tapet som jag & maken verkligen blev illamående av.
Så den tapeten blev bortrövad och vi målade ljusgrått ist.
Min barndomsvän blev helt förfärad för tapeten var ju såååå snygg så hon förstod inte hur vi kunde ta bort den. 
Hemma hos henne och hennes make.....ja, hur ska jag säga hur det är🤔🤔
Det är INGET som passar ihop!