Ordningspolis eller civilkurage?

Har inte de flesta barn sådana perioder? Det känns lite som att de mest upprepar vad de själva har blivit tillsagda.

Jag brukar personligen bli lite irriterad på barn som gör detta. De känns lite som en ordningspolis, och lite sorgligt att de inte kan vara barn - ordentligt. Men det är en ganska oresonlig och ologisk känsla Det är väl jättebra om barnet inte ställer upp på vad som helst, men mindre bra om h*n känner sig manad att springa runt och hålla ordning på att runt omkring.

Dottern på fyra här vill också gärna hjälpa andra vilket inte alltid är uppskattat. Förstår att man blir lite irriterad, ibland önskar jag att hon inte vore så ordentlig. Försök se till att han busar så mycket som möjligt för ordningsdelen finns nog redan fast rotad i hans personlighet, det är så jag gör med dottern - försöker få henne att se sig själv som en busig liten unge.

Jag kan inte påstå att jag tycker att det är speciellt önskvärt att tala om för andra hur de ska uppföra sig.  Jag vill att min son ska lära sig att våra värderingar inte är allmängiltiga och att rätt och fel inte är något objektivt.

När min lila säger till andra brukar jag säga till henne. Även andra barn kan tänka själva och andras föräldrar kan agera för sina barn. Tror nu att hon förstått detta eftersom hon nu istället övergått till att rent praktiskt  hjälpa/ glädja andra - plocka blommor, hämta grejor m.m.

Som barn har han inte den aukotoriten som behövs för att säga till om någon slåss eller tar saker så då är det väl bättre om han säger till en vuxen som i sin tur kan säga till eller i varje fall diskutera detta med honom.

Så går han till överdrift tycker jag att du bör säga till, en egen vilja har han redan och om han bara är stark nog i sig själv kommer han förhoppningsvis att agera när han borde när behov uppstår i frammtiden.