Varför måste barn sova i egen säng/eget rum?

oj! jag läste helt fel i trådstarten! trodde det var en seåring det handlade om! ojoj, så fel kan det bli. nej ts om de trivs med ditt halvårsbarn kan du fortsätta ha det där ett ganska bra tag till.

Vi samsover alla fem. Barnen är 5, 3 1/2 och 2 år gamla. Inget vi föräldrar valt, men jag lär säga att jag är nöjd med hur det är iaf! Vi har en 1,80-säng + en 1,05-säng bredvid varandra så trångt blir det ju inte direkt. Att stånga sig blodig för att barnen ska sova i egen säng känns inte värt besväret och jag resonerar som så att dom tids nog inte kommer vilja ligga bredvid mamma och pappa. Vi ser ofta på TVi sovrummet när barnen somnat, dom vaknar inte. Sex finns det ju många andra ställen att utöva på... Alla sover hela natten och vaknar mkt sällan nattetid. Det är ju faktiskt riktigt mysigt också!

Jag tycker självklart att alla ska göra det som känns bäst och fungerar för dem. Har själv inga egna barn, men är ofta barnvakt åt min brors tvillingdöttrar och är helt slut efteråt. De är 4,5 år och har svårt att somna själva och sover inte ensamma i en säng en hel natt. Om de sover själva vaknar de och sätter sig upp flera ggr/natt och jag ligger på helspänn och sover knappt en blund eftersom jag inte är van vid de ljud de gör när de sover/drömmer. Om man behöver barnvakt el. vill att barnen ska kunna sova över hos mor- el farföräldrar underlättar det om de kan somna och sova själva. Mina föräldrar älskar att ha sina barnbarn på besök, men det tar flera dagar innan de är återställda pga sömnbrist. Mina brorsdöttrar älskar också att sova över hos farmor och farfar, och tjatar hela tiden om att få komma dit så det är inte så att de är tvingade att sova över av praktiska skäl.

Om det funkar för dig att ni samsover varför inte?
Min pojke sov med mig nästan varje natt tills han var 5,5 år. Efter det har han ibland sovit helt själv. Han har då valt det själv.  Får vår familj har samsovning gett mest sömn till hela familjen.

Min bebis kommer ligga i sin egna säng från dag ett, självklart i samma rum som mig men absolut inte i min säng. Jag ser ingen anledning till att lära den nånting som sen ska vänjas av med och jag ser heller ingen anledning till att göra mitt barn otryggt i att kunna sova ensam.

Jobbade som barnvakt i mina yngre år och många av dessa barnen va otroligt ledsna och kinkiga på nätterna just för att de var vana vid att sova i samma säng som sina föräldrar, nu gick det ju an att de sov hos mig, men man insåg ändå problemet.

Sen tänker jag längre, det kanske ofta även är dessa barn som sedan blir sådana som inte kan vara ensamna i tonåren o längre upp heller utan måste ha pojkvän/flickvän konstant för att trivas o må bra?

Jag vill uppfostra mitt barn till en individ som inte behöver någon annan för att vara hel, utan kärlek ska vara något vackert. inte ett måste.

Så tänker jag. Men känner du o din dotter att ni trivs med att samsovas så är ju det upp till er.

Jag tycker att samsovning är grejt! Det enda jag kan tycka, är inte förälder än, är att det skulle vara skitläskigt att sova bredvid ett ömtåligt litet spädbarn. Tänk om man lägger sig på bebben? Eller råkar buffa ner bebisen? Jag är så vild när jag ska sova så det hade jag inte vågat, ett lite större barn tycker jag dock är jättebra och skulle gärna göra så.

hahaha alskade meningen

" Jag ser ingen anledning till att lära den nånting som sen ska vänjas av med.."

sa

ditt barn kommer inte att ha blojor?

ditt bran kommer inte att aka vagn?

ditt barn kommer inte amma eller dricka ur nappflaska?

ditt barn kommer inte sova i spjalsang? (den ska ju bytas ut sen, kan bli ett ev problem..)

LYCKA TILL MED FORALDRASKAPET med det mottot..;)

.. Dock minns jag att jag "samsov" med min pappa, fram tills mina föräldrar skiljde sig, då var jag 10 år. Jag minns att jag grät och hade jättesvårt att somna eftersom jag var så van att någon låg bredvid mig. Min syster var nog runt 6 år men jag tror inte hon reagerade på samma sätt. Så det är nog individuellt.

Jag kommer dock samsova med mitt framtida barn ändå. Men upp till 10 års åldern vette sjutton.. när barnet börjar bli äldre kan man ju annars göra det till en spännande grej att man på helger har "övernattningsparty" i förälderns rum/förälderns säng, då man kollar på film, äter godis, pratar, busar, läser böcker o.s.v. och på vardagarna får barnet sova i sin egen säng.

Min dotter är 5 år och hon vill gärna att jag sover hos henne o det gör jag gärna. Hon kan sova själv också men ropar ibland på natten o vill att jag skall ligga jämte henne och det gör jag så gärna.

Jag har också två vuxna barn, 19 och 21 och jag kommer faktiskt inte ihåg hur om de ville samsova eller inte när de var små, antagligen sov jag ibland i hop med dem och ibland inte, men jag tror inte för ett ögonblick att det har något samband ifall man sover med sina barn och att de skulle få svårt att somna eller vilja vara ensamna hemma/sova själva hemma när de blir tonåringar. Det där löser sig av sig självt det är min absoluta övertygelse.

Sov gärna med era barn, det gör dem trygga, jag är helt säker!!

Finns det någon norm i den här frågan? Man gör väl det som känns bäst för en själv och barnet. Jag har aldrig ens övervägt att ha mitt barn i min säng och då han inte heller verkart vilja det så har egen säng från första stund varit självklart för oss.