Hej, min dotter bor varannan vecka hos mig & hos sin pappa. Nu har hon börjat säga att hon inte vill va hos mig & att det här inte är hennes riktiga hem. (hon är snart 5år). Jag blir så ledsen å förstår inte vad jag gjort för fel, jag gör allt för henne. Å om jag frågar varför hon inte vill va hos mig säger hon typ att " jag har mer leksaker hos pappa" Vad ska jag göra??
Låta henne bo mer hos pappan en period naturligtvis, om det är möjligt.
Att hon säger att det är leksakerna kan ha att göra med att hon känner att hon måste förklara något hon inte riktigt kan.
Förstår din smärta!
Har en dotter på 5½år och en son på 3år som bor hos mig varannan vecka. Vi har innan bytt på måndagar, en lämnar på morgonen och den andre hämtar. Det har funkat kanonbra för båda barnen. De gånger vi av olika anledningar bytt hemma hos någon av oss eller på andra ställen har alltid slutat med att dottern blir ledsen och gråter efter sin pappa. Lämnar han henne här så gråter hon när han åker, hämtar jag dem där så gråter hon efter honom när vi åker. Har nog aldrig hänt att det är jag som lämtat dem tidigare så det blir ju honom de gråter efter. Men så nu har han av någon anledning (jag har inte frågat) bett mig ta barnen från söndag eftermiddag. Inga problem för mig, jag vill ju ha barnen så mycket som möjligt. Men så igår när han lämnade blev dottern jätteledsen, sa flera gånger under em/kvällen att hon saknade pappa och ville vara hos honom. Förklarade att det är jobbigt när man saknar någon och att det är okej och helt naturligt att hon saknar honom. Hon har nämligen sagt att när hon är hos pappa så får hon inte prata om mig, hur sant det är vet jag inte. Men jag ville få henne att förstå att jag inte blir arg/ledsen bara för att hon saknar sin pappa. När vi pratat lite och jag frågade varför hon hellre ville vara hos pappa så svarade hon "där får jag gå till kompisar". Ha ha! Förra söndagen de var här sa jag nämligen nej när hon ville gå in till granntjejen (som är 3år) för vi skulle strax äta och sen var det dax att varva ner och gå och lägga sig. Pappan bor kvar där vi bodde förut och där har hon flera tjejkompisar i samma ålder som hon leker med. Här där jag bor så finns det bara en kille i hennes ålder på vår gård. Och tjejerna hon leker med på dagis bor en bra bit bort. Så det är klart att det är roligare hos pappa för hon har fler kompisar där. Men det brukar gå över efter nån dag. Och sen när det är söndagkväll och hon vet att hon ska åka till pappa på måndagen så säger hon ofta "jag vill inte åka till pappa, jag vill vara hos dig". Det är ju en stor omställning för dem att byta hem/leksaker/förälder/säng/vänner osv varannan vecka så egentligen är det inte så konstigt att de säger såna här saker. Jag tror inte att de verkligen menar det, men att det är ett uttryck för att de tycker att det är jobbigt att byta. Tror att det blir jobbigare ju äldre de blir, eller kanke är det extra jobbigt i just 5års åldern? För sonen på 3år säger aldrig något eller blir aldrig ledsen.
Var det längesedan ni separerade? För jag vet att under flera månader i början så var "hemma" för dem hos sin pappa. Och det var det ju, för det var ju jag som fick flytta (hade inte råd att bo kvar). Men efter ca 5 månader så var detta också hemma. :)
Jag tycker/tror inte du behöver göra så mycket alls! ;) Är också inne på Ebbabebbamammas linje. Låt henne uttrycka sina känslor, prata med henne och visa att du finns där för henne oavsett om hon säger att hon inte vill vara hos dig. Det kan ligga något annat bakom, stort eller smått, det kan vara en "period" som går över om ett tag. Men jag tror att det bara är att låta läget vara som det är.
Jag har själv en 5½-årig tjej som bor varannan vecka hos mig och hos pappan - och vi har fått höra liknande båda två. ;) Ibland är det bara ett sätt att visa sitt missnöje på ett sätt som hon vet att det biter på oss. Men jag vet också att hon har sin allra bästa kompis som granne hos pappan. Så det kan vara olika... Och jag vet att hon har det bra i grund och botten och älskar mig i vilket fall som helst! Så jag går inte igång så mycket med skuldkänslor och "vad gör jag för fel" nuförtiden. Tycker dessutom att hon är för lite att få bestämma/ta ansvar för hos vem av föräldrarna hon ska bo. Däremot får hon självklart ringa så mycket hon vill till pappa - och ibland tar de en fika etc under min vecka eller tvärtom.
Min första tanke är att du har en ny sambo och fler barn. Har pappan också en ny familj eller är han ensam? För om pappan är ensam så kanske dottern vill kompensera honom och bo mer hos honom så att han slipper vara ensam så mycket. Och i det fallet så tror jag att det är viktigt att få henne att förstå att hon inte behöver ta det ansvaret.