Någon som gjort en abort mot sin vilja?

Om min pojkvänn inte skulle vilja ha ett barn till men det vart så ändå så hade jag gjort abort.
Man måste ju även respektera mannens vilja!
Vi har en underbar familj och jag skulle hellre vilja att barnet är välkommet av båda :)

Det sjuka är att när yngsta var född så pratade vi lite löst om att det kanske kunde bli en fyra i framtiden när vi bodde större och jag gått tillbaka och jobbat ett tag. Men nu då när jag råkade bli gravid så vill han inte alls, han vill inte ens ha fler barn, jag fattar ingenting? Kanske är han orolig att det ska bli ett kolikbarn till för det var faktiskt väldigt tufft, fyra månader av skrik på värsta tänkbara nivå med vårat yngsta.

Jag känner mig så nere, gråter stup i ett, har ont i magen och vet inte hur jag ska uppträda gentemot min man, dessutom känner jag hur kroppen håller på att förändras (jag har alla gånger fått symtom väldigt tidigt) och att bara avsluta det, nä jag tror inte att jag klarar det. Samtidigt som jag inte vill skjuta bort min man utan vara som vanligt, jag älskar ju honom så känner jag sådan agg gentemot honom. Hur vågar han uppträda som vanligt och bara häva ur sig att det får bli abort så fort jag för det på tal. Han är en jättebra pappa för övrigt och jag älskar att se honom hålla på med våga ungar, man riktigt ser hur det lyser kärlek omkring honom.

Jag blev gravid våren 2007, vi hade bara träffats i några veckor och han hade 2 barn sedan innan. Jag ville absolut inte göra abort, men han sa att jag var tvungen att göra de för han och hans barns skull.. Jag gick med på det och han lovade att vara med på sjukhuset. 20 minuter innan vil skulle träffas utanför sjukhuset smsar han å säger att han var tvungen att åka till jobbet, sen hörde han aldrig mer av sig igen och svarade inte när jag ringde eller skickade sms..

Dum som jag var gjorde jag aborten den dagen.. nått jag ångrar nått så fruktansvärt..

Vi pratade igårkväll och nu i morse innan han åkte till jobbet men som situationen är, det har varit väldigt mycket under det senaste året, så tycker han att han ser ingen annan lösning. Jag är arbetslös och att skaffa ett barn till utan att man har en stabil grund att stå på tycker han känns fel. Jag förstår honom på det sättet och jag tror att han förstår mig med. Han kramar mig och klappar på magen och inerst inne tror jag att han vill men han vet inte om våran familj kommer att klara en liten till just nu. Vi ska prata mer ikväll.

bara läst TS

Jag gjorde min första abort när jag var 15. Nu var det ju så att det var mest för barnets skull jag gjorde det men även för att min dåvarnde pojkvän som var 20 vid den tidpunkten hotade med att ta livet av sig om jag behöll barnet..

Det var tungt.. Jag ville verkligen inte. Och jag minns hur jag skrek och grät påväg in i "operations salen" att jag inte ville, men då var det försent då jag redan tagit pillret som stöter ut fostret innan skrapningen,

Ångrade den aborten väldigt länge.. dock inte nu längre med tanke på att jag vet att jag inte hade kunnat ge det barnet ett sånt liv som jag velat. Och nu har jag en underbar sambo och en liten tjej på g bf om 5 dagar :)

Så du måste verkligen känna efter helt själv med tanke på att det är du som kommer få leva med beslutet..

Hej TS! Är i samma situation som du var i. Hur gjorde du till slut? 

Hade hon tänkt uppdatera hade det nog skett inom 14 år.

Varför en abort mot din vilja?

Ja är väl desperat i mina försök att hitta folk som gått igenom samma sak.. pga ekonomi, redan 3 barn osv. Men vet inte om jag klarar av det psykiskt och fysiskt

1000 ggr lättare att starta en egen tråd om du vill ha folks erfarenheter. Nu kommer folk att svara TS.

Abort mot sin vilja gör man bara om graviditeten måste avbrytas av medicinska skäl och det finns fara för ens eget liv, till exempel utomkvedshavandeskap. Där kan man tala om att man inte hade något val.

I alla andra fall har man det.

Abort pga din man vill inte ha barnet men du vill = du valde att ta mer hänsyn till honom än till dig.
Abort pga barnets misstänks ha kromosomavvikelse = du valde att vara utan det före risken att det kunde vara "fel" på det.

Kvinnan väljer, vilket vi ska vara glada för. Men då får man också stå för sina val.