Kurs blivande mor- och farföräldrar?

Min mamma har gått den och hon tyckte den var riktigt bra, så jag rekommenderar den absolut!

Framför allt var det bra för min mamma att höra från någon annan än mig att hon kanske måste hålla ett litet avstånd till sitt barnbarn den första tiden pga anknytningen... ... hon har lite svårt att acceptera att hon inte kommer få trösta, mata etc direkt.

Vi hittade ingen sån kurs när det var aktuellt, så det blev inget sånt tyvärr. (Inte för att de hade haft tid ändå, men...) Istället gav vi far- och morföräldrar alla gamla nr av Att adoptera som vi hade liggande samt försökte informera dem om det ena och det andra. Precis som Luscinia har vi haft vissa problem med att släkten inte har accepterat det där om anknytningen ... (men det löste sig faktiskt av sig självt då vår son knöt an direkt till oss och inte gillar att bli upptagen av någon annan.)

Våra anhöriga gick inte någon sådan kurs men var väldgt positiva till anhörigträffen som våra hemutredare och vi anordnade hemma hos oss. Det var lyckat och nyttigt för familj o vänner att höra om anknytningsprocess mm från någon mer än oss...

Tack för bra tips och reflektioner!

Mina föräldrar har gått kursen. De tyckte den var bra, kul för dem att GÖRA något och träffa andra i samma situation. Rekomenderas starkt.

Hej! Även mina föräldrar gick den (kanske 2004 eller om det var 2005). De tyckte kursen var givande. Min styvfar hade lite svårt att förstå det här med att hålla lite distans och fick lite mer info om det där. Kändes bra. Här är även ett "brev" som jag sparade ner från adoptera.nu (en sida som var aktiv tidigare) som kan vara bra att lämna ut till nära och kära.

"Hej alla nära och kära!

Vi har, som ni vet, nu blivit utsedda som föräldrar till NN, från X-land. Vi kommer att komma hem från X-land den 15 november, på kvällen. 

Om ni vill hjälpa oss att göra vår första tid tillsammans som familj så bra som möjligt ber vi er ta en stund att läsa igenom detta brev. Det finns saker man som omgivning behöver veta om hur det är att adoptera och adopteras. Saker som är livsviktiga för barnets anknytning och fortsatta liv med sin nya familj. Vi vill med detta brev berätta lite om hur det är att ta emot ett adopterat barn och på det viset förhoppningsvis göra er införstådda med varför vi handlar eller reagerar på ett för er kanske märkligt sätt i vissa situationer framöver.

NN har varit med om mycket i sitt korta liv tills hon/han landar hos oss i vår familj. Det betyder inte att hon/han har en ovanligt hemsk bakgrund av något slag, utan att det är tufft för en liten människa att bli övergiven av sin biologiska mamma och att de första månaderna/åren vistas på ett barnhem med ett 10-tal vårdare som spelar en roll i det dagliga livet och skötseln. Det är om möjligt lika stort att när man kanske börjat finna ro i det livet, möta alldeles nya människor som förväntar sig att få bli de föräldrar man saknat. Människor som luktar annorlunda, ser annorlunda ut men inte minst talar ett språk som klingar förskräckligt ovant i öronen. Ovanpå allt detta ska man göra en lång resa, många hundra mil till ett kallt land i norr, där det är klara färger på väggarna, där det finns leksaker och intryck i uppsjö, till skillnad till den måhända lite torftiga barnhemsmiljön. Med detta i åtanke förstår ni säkert hur känslig och sårbar vår relation till NN kan vara i början. Det är viktigt för oss och henne/honom att hålla antalet nya personer lite på avstånd till att börja med. Tillräckligt mycket är nytt för henne/honom som det är ändå. Vi vill ge henne/honom en lugn och trygg start hos oss. Det blir er tur så småningom, var så säker, men vår önskan är att få lite andrum och tid för oss själva direkt efter hemkomsten.

När den allra första känsliga hemkomstfasen passerat vill vi med all säkerhet ha just besök. Vi vill förstås precis som alla andra nyblivna föräldrar visa upp och vara stolta. Däremot är risken stor att vi ett bra tag framöver kommer att hålla en viss distans mellan besökare och NN. Givetvis menar vi inte att man inte får närma sig henne/honom, utan tänker på att undvika allt för nära kontakt. Exempel på detta kan vara att ta i famnen, lyfta upp i knäet, gosa, mata, trösta eller byta blöja och söva. Det är nämligen några av de viktigaste tillfällen man har som adoptivmamma och adoptivpappa att knyta nära band med sitt barn.
Kanske får våra närmaste anhöriga ganska snart komma in i vår lilla krets av "nära" personer, märk väl att vi talar om kanske, detta får styras av NN:s behov.

Förhoppningsvis ser vi att NN anpassar sig bra och att vi snabbt växer ihop till en familj och så småningom kommer vi troligen ha lyckats att ge NN sin grundtrygghet hos oss, men innan vi kommer dit krävs som sagt en del hänsyn, förståelse och tålamod från alla er som är våra nära och kära.

Vi svarar gärna på frågor om ni funderar över något. Vi tar inte illa upp om ni undrar och funderar utan ser det bara som ert sätt att stötta oss i vår föräldraroll! Det är däremot inte säkert att vi svarar på alla frågor om vår dotters/sons bakgrund och första tid i X-land. Det kan ju vara bra för er att veta att det finns saker som vi inte delar med oss av, även om ni inte ska vara rädda för att fråga. Vi vill gärna berätta och dela med oss av våra upplevelser! Men kunskapen om vissa delar i NN:s bakgrund tillhör dock henne/honom och ingen annan. Vi har inget vi vill dölja, men anser att hon/han själv en dag ska kunna bestämma hur mycket hon/han vill berätta för alla andra!

Ni är alla MER ÄN välkomna hit för att hälsa på oss och NN när saker och ting börjat "landa" här hemma, (ring gärna innan och gör hur det går och verkar) men vi vet av erfarenhet att det för en del av er i princip är omöjligt att vänta allt för länge. Ni får lov och är hjärtligt välkomna att möta oss på flygplatsen om ni får lust! Efter allt det kaos som en så lång resa betyder för vår lilla tjej/kille tror vi inte att ett välkomnande mer eller mindre i anslutning till denna resa skulle göra någon skada i det långa loppet!

Tack för att ni tog er tid att läsa ända hit! Vi ses och hörs framöver!

Många kramar

Namn och Namn

Det här är kanske lite OT, men handlar om mor- och farföräldrar...

Jag har hittat en bok som min mamma ska få på sin födelsedag i helgen av sitt "framtida" barnbarn och det är en bok som heter "Mormor och morfars bok" och är typ en "mitt första år"-bok, men för deras hela liv...  ... hon ska få skriva ner en massa minnen (som hur mycket en glass kostade när hon var liten eller hur jag var som liten!)och klistra in foton och annat roligt. Min pappa lever inte längre, men jag hoppas också att hon kommer kunna skriva lite om honom, så morfar faktiskt får vara med på ett hörn.

I alla fall för min mamma, som nog längtar efter sitt första barnbarn minst lika mycket som jag längtar efter mitt första barn, så kommer den här boken att ge henne något att göra medan hon väntar. 

http://www.bokus.com/bok/9789155232467/mormor-och-morfars-bok-en-minnesbok-skriven-for-vara-barnbarn/