adopterad 13-årig flicka från södra Sverige skickats tillbaka till Gambia av sina adoptivföräldrar

Om biopappan i Gambia har adopterat bort flickan till sin syster(?) kan han omöjligt fortfarande vara vårdnadshavare.Han har avsagt sig det när han adopterade bort henne och har då inget att säga till om längre. Han kan heller inte vara vårdnadshavare tillsammans med sin syster i Sverige. Det tillåter inte svensk adoptionslag. Endast gifta makar kan adoptera tillsammans. Man kan inte adoptera ett barn till hälften.

Eftersom alla enskida adoptioner måste granskas av MIA om de är juridiskt genomförbara har jag svårt att förstå att först MIA och senare svensk domstol skulle ha godkänt en adoption om svensk och gambiansk adoptionslag inte var förenliga. Detta fall är mysko. Jag får inte ihop det alls, såvida det inte är fråga om något annat än en adoption.

Ja, visst är det mysko. Och hur det ligger till kommer knappast media att rapportera om. Efter att man braskat på med nyheten om en misslyckad adoption svalnar intresset betänkligt när fallet verkar vara för komplicerat för att göra några upphetsade rubriker på. 

http://bhujapindasana.wordpress.com/2010/06/15/pinsamt-dalig-journalistik/

Tack för länken, väldigt bra skrivet!

Jag får ändå inte ihop det. Jag vet att pappan lever i ett helt annorlunda land med ett rättssystem som säkerligen på många sätt skiljer sig från vårt, men jag har fram till nu varit helt övertygad om att MIA:s uppgift är att kontrollera att svensk adoptionslagstiftning är någorlunda kompatibel med adoptionslagstiftningen i barnets ursprungsland, åtminstone på de mest väsentliga punkterna. Så är det tydligen inte! Vad gör då MIA egentligen?

Jag har också fram till nu varit av den bestämda uppfattningen att MIA, innan de godkänner auktorisationer, granskar det aktuella landets adoptionslagstiftning för att kontrollera att den är förenlig med vår, att avtal länderna emellan upprättas och att barnets rättssäkerhet och barnets bästa i alla lägen så långt det är möjligt alltid ska säkerställas. Då duger inget "svensk lag gäller i Sverige". Om så vore skulle ju ett utlandsadopterat barn i praktiken kunna vara rättslöst utanför landets gränser.

Jag förväntar mig att MIA är lika noggranna när det gäller granskningen av en ansökan om enskild adoption, som när det gäller adoption genom auktoriserad organisation - på alla punkter. Det räcker så klart inte att slå fast den nära anknytningen mellan barnet och de tilltänkta adoptivföräldrarna. Det är precis lika viktigt att alla inblandade förstår innebörden i en adoption. En adoption är för evigt och innebär att banden till de första föräldrarna klipps. Det måste gälla även i ett fall som detta.

Om uppgifterna i länken ovan stämmer skulle den gifta adoptivmamman ha fått medgivande att adoptera flickan till hälften. OBS att adoptivmamman inte är gift med biopappan, utan med en helt annan man. Biopappan, som inte har adoptierat bort sin dotter, skulle fortsätta vara vårdnadshavare tillsammans med adoptivmamman/mostern. Hur går det ihop? Hur man MIA godkänna något sådant, för att inte tala om Tingsrätten! Såvitt jag vet är det bara gifta personer som kan adoptera tillsammans, och när det gäller närståendeadoptioner måste man vara gift med bioföräldern.

Nej, jag får fortfarande inte ihop detta...

Nej, det är ju inte lätt att få ihop det om man är van att tänka utifrån svenska referensramar. Utan att exakt veta vad som är vad i denna historia så är det ett faktum att enskilda adoptioner sällan med 100 % säkerhet är förenliga med vad vi anser vara barnets bästa. Haagkonventionen är tex emot företeelsen och sedan SVerige anslöt sig dit har det blivit allt svårare att genomföra en enskild adoption i vårt land. I utredningen om "modernare adoptionsregler" förslås det bli ännu svårare...

MIA utreder endast att de som vill adoptera enskilt tänker sig genomföra adoptionen på ett etiskt korrekt och lagligt sätt (inga pengar får förekomma t.ex.). Men hur det vi verkligheten går till tror jag inte de kollar i efterhand ...  barnets bästa har inte legat på MIA:s bord att utreda. Det har i slutändan varit upp till den svenska domstolen att avgöra .... i "Modernare adoptionsregler" föreslås det åläggas socialtjänsten i samband med medgivandeutredningen .... att de juridiska banden till de första föräldrarna klipps helt är inte självklart i många länder (=svag adoption) och så var det i Sverige också fram till 1957 ... de sociala banden klipps ännu idag inte i Sverige vid nationell adoption ... man kan ha kontakt, umgänge osv trots adoptionen!

I Sverige finns därmot inga "halva adoptioner" och adoptivmamman kan inte ha delad juridisk vårdnad med den biologiska pappan. Men då flickan återvänt till Gambia kanske det där anses möjligt? Där gäller ju gambiansk lag och ett svenskt adoptionsbeslut går kanske att bortse ifrån? På AC svarar läser jag då och då att adoptivföräldrar uppmanas ta kontakt med ursprungslandets ambassad för att reda ut medborgarskap, värnpliktsbestämmelsser osv för att inte adopterade barn skall hamna i bekymmer vid en återvändarresa ... rättssäkert för barnet? Nej - internationell rätts kompatibilitet  är inte lätt att förstå sig på ....

Tack för svar. Nej, det är inte lätt att få ihop det. Här ligger en hund begraven. Jag har mycket svårt att tänka mig att en svensk domstol kan ha godkänt en adoption om man inte har kunnat konstatera att barnet var fritt för adoption, dvs övergivet/föräldralöst. Vet någon om adoptionen har genomförts i Sverige eller i Gambia?

Såvitt jag förstår kan inte barnet ha varit fritt för adoption enligt Barnkonventionen, åtminstone inte utifrån det man har kunnat läsa sig till. För övrigt anser jag att man skicka en tacksamhetens tanke till Haagkonventionen.

Läs gärna mitt blogginlägg på AC:s newsdesk, här:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/adoptionscentrum/blog_post/view/ingen-aangervecka-vid-adoption-2070
Utan att gå in på detaljer, så kan vi säga så här: kommunen har definitivt ansvar i detta ärende i enlighet med socialtjänstlagen, som innebär att kommuner har ett särskilt ansvar för stöd och uppföljning efter adoptioner. De har givit medgivande för adoption. Adoptivföräldrarna bor i kommunen, och socialstyrelsen yttrade häromdagen att i och med det så gäller vistelseprincipen även för flickan, även om hon befinner sig i Gambia.
Det kan inte finnas tre vårdnadshavare för ett barn. Adoptivföräldrarna är vårdnadshavare.

Barnet i detta ärende måste få ett eget ombud som företräder hennes rättigheter, i dagsläget är det ingen som gör det.

Inga Näslund Adoptionscentrum

word

Bra skrivet, både här och på bloggen.
Men hur vet man att flickan inte har det bra, att hon vill tillbaka i Sverige? 
Jag lyssnade på radioinslaget och uppfattade inte att hon far illa. Enligt bloggen som tipsas om ovan så är det en moster i Sverige som sprider sådana rykten.

Om hon får ett eget ombud, som företräder henne, så kan ju ombudet reda ut vad hon vill och inte vill, opåverkad av olika vuxna som har en egen agenda. 
Jag har ganska mycket information i ärendet, som jag satt mig in i innan vi bestämde oss för att uttala oss i AC:s namn. Generellt är det ändå inte så viktigt vem som är släkt med vem på vilket sätt, eller andra detaljer. Det viktiga är: svensk domstol har beslutat om adoption, efter det att kommunen givit sitt medgivande. Adoptivföräldrarna är vårdnadshavare. En adoption är inte hävbar, och om adoptivfamiljen inte klarar av situationen, ska kommunen lösa det. Det är aldrig en lösning att skicka tillbaks ett adoptivbarn som inte längre har några rättigheter i ursprungslandet. Flickan är så stor att hon ska vara med och bestämma själv om var hon t ex ska bo, och hon är i nuläget inte tilfrågad. Ett eget ombud kan säkra att man måste lyssna på henne i detta.
Det pågår en hel del ryktesspridning i detta, inte minst på sajter/bloggar med en rasistisk agenda. En del av det jag läst är helt galet, inte en bokstav stämmer. Så ta det  med en stor nypa salt.
Inga Näslund Adoptionscentrum

Tack Inga, för att du går in här och berättar! 

Tack Inga, dina inlägg betyder mycket!

Jag håller helt med om att flickan borde ha ett eget ombud som företräder hennes intressen. Det är en skandal att hon inte har fått det.

I övrigt kan jag varken säga bu eller bä om just detta fall. Mitt tidigare inlägg ver ett EXEMPEL på när jag skulle kunna tycka att det var berättigat att ett barn flyttar tillbaka till sitt ursprungsland. Eller iallafall, där det inte vore en katastrof utan för barnets bästa.

Jag av erfarenhet att man i många länder har en lite annorlunda syn på adoption än man har i Sverige. Jag har sett exempel på internationella släktadoptioner som mer har handlat om att ge barnet möjligheter som inte existerar i ursprungslandet, än att ge barnet en ny familj.

Jag tycker inte heller att man automatiskt behöver tro att flickan får det bättre i Sverige än i Gambia, bara för att Gambia är fattigt. Eller automatiskt tro att flickan ens föredrar att bo i Sverige. Däremot är det ju oerhört viktigt att flickan har någon som representerar hennes intressen och kan ta reda på vad HON vill.