Ska jag låta honom smaka?

Mig med. Det är väl allmänt vedertaget att matmagen och godismagen är två helt separata och av varandra oberoende magar?

Ja.

jag tycker du gör rätt i att vara konsekvent men han är fortfarande så pass liten att det (iaf för mig) känns dumt att ge en konsekvens så "långt" in i fratiden (som du var inne på själv).

håller med er som menar att efterrätten alltid går ner, ABSOLUT!

jag försöker aldrig ställa ultimatum som jag egentligen inte "vill/kan" genomföra. tex. kommer du inte nu åker vi utan dig (man kan ju inte lämna barnet) eller om jag tex. vill fika senare så skulle jag inte ställa ett ultimatum om att barnet måste göra si eller så, för jag vill iaf fika med mitt barn! ja du kanske fattar :)

Men varför säga "man bara får smaka kaka om man ätit upp maten" ? Då lär du honom att mat är inget man vill ha men kakor är det man egentligen vill ha.

Barn vill naturligt ha nyttig och bra mat så att de mår bra. Dumt att lära dem dåliga matvanor och sockerberoenden genom att bråka om maten och muta med socker.

Så kan man ju se på saken.. Men å andra sidan har nog "folk" gjort så i alla tider utan att deras barn vuxit upp och blivit sockerberoende? Det blir väl bara ett problem om man GÖR det till det. Sockerhysterin är det larvigaste jag vet, tätt följt av allt det här med genussnacket. Jag menar, folk skyller sina problem på många olika saker. Dålig uppväxt, fel umgängskretsar osv. Men aldrig, aldrig nånsin har jag hört nån säga "Min mamma klädde mig aldig i blåa kläder! Det är därför jag knarkar!" Löjligt.

Hur som helst har det funkat väldigt bra! Tack snälla ni för alla råd! :)

Jo, jag tror det är väldígt vanligt bland folk med sockerberoende och andra matrelaterade problem.

Jag skulle låtit honom smaka och förklarat att det jag sade innan var dumt sagt och att jag ångrar mig.

Vill du förklara lite hur du menar? Tycker du alltså att det är OK att man gör lite som man vill, men ändå blir "belönad"? Personligen tycker jag det är väldigt viktigt att man tidigt försöker få barnen att förstå att man inte kan bete sig hur som helst och bara komma undan med det. Att varje handling får en konsekvens.

Men det är ju jag

Du förstår du säkert också att om man tvingar barn att äta mat så lär det få konsekvenser.

Typ, att han blir mätt?

 

Jag vet inte om jag redan skrivit det, men det är väldigt ofta som han totalvägrar äta.

Det är inte normalt att inte äta nånting på en hel dag, eller tycker du att det är OK?

Jag ger honom redan minimala portioner, lillasyster som nyss fyllt 1 äter det tredubbla. Så när jag "tvingar" honom äta upp så är det för hans bästa. Vi äter ingen konstig mat här hemma. Vanlig husmanskost, mat som jag VET att han tycker om. Men i såna här perioder är han omöjlig.

Fast det är klart, du kanske tycker att en treåring klarar sig på ett glas yoghurt på morgonen?

Nej, som problem med maten, tex matvägran.

Jag tvingar honom aldrig när han äter normalt. Och när han är i dessa perioder så slutar det ändå med att jag matar honom, för då äter han ju som en häst.
Det är ju knappast så att jag håller fast honom och håller för näsan och kör ner maten i halsen på honom. Men det är klart, om du har bättre idéer för hur jag ska få honom att äta, så kom gärna med förslag. Jag ser helst att han äter minst två lagade mål mat om dagen, plus frukost och mellanmål såklart. Och frukost och mellanmål är ju aldrig svårt.

Mitt förslag är att du ger honom det förtroendet att själv avgöra om han är hungrig eller mätt. Och lär honom inte att sötsaker är bra och mat är dåligt. Använd inte mutor och inte hot. Bråka eller tjata aldrig om mat.

Okej, Fyris, men.. Om han inte äter något när vi andra äter, men sen klockan 1830 när syrran får välling (som exemepl) säger att han vill ha yoghurt, vad ska jag göra då? För om jag svarar att han kan få mat så svarar han blankt nej. Det ska vara yoghurt, eller fil eller nåt sånt.

Ja, han väl lärt sig vid det här laget att mat är något riktigt dåligt som man inte vill ha, då blir det bara bråk och tjat och hot...han är inte dum tydligen...det kan vara svårt att låra om nu när han vet detta så väl. Det kan ta tid.