Rädd för allt! Hur funkar sexliv efteråt?

Det går ju inte att förespå en förlossning, tyvärr.
En del är ju klara på 5h och spricker knappt alls och har sex efter 2v.
Andra får värre komplikationer med att spricka och sys och ha ont efter osv.
Vad Anna upplevde efter är inte alls vad Sara gjorde, och säkert inte vad du kommer göra.

Mitt tips är att be att få prata med Aurora BM på ditt sjukhus.
Då går man igenom vad man är orolig över och får tips och hjälp om sätt att lösa det osv. OCh som sista utväg diskuteras snitt. (Detta görs oftast efter v30 nån gång, särskilt med semestrar nu.
Dessutom rekommenderar jag att du och pappan går  på någon psykoprofylax kurs.
Dels får du bättre koll på din kropp och hur du ska hantera värkarna och han får koll på hur han kan hjälpa och stödja dig.
Förlita dig inte på den föräldrakurs som ges via MVC:..
Lycka till! 

Hejsan! Jag förstår att det känns otäckt när du tänker på allt som har med förlossningen att göra, man är ganska utelämnad, det gör ont och det är jobbigt. Det går liksom inte att låtsas som nåt annat.

Men när man väl är där så inser man faktiskt att man inte har nåt val och dessuton brukar man vara så trött på att vara gravid att man bara vill att bebisen ska ut. Förlossningen gör ont, men man står faktiskt ut och man överlever. Det finns hur mycket hjälp som helst att få dessutom.

Jag sprack lite grann med min första, fick sy några stygn. Kan säga såhär, när barnet väl är ute så brydde jag mig inte överhuvudtaget vad som skedde. De sydde o hade sig och jag bara var i total eufori över min bebis. Man får ju hålla sitt barn! Jag har inte haft problem med sexlivet, allt drar ihop sig. Att gå på toa sved lite i början men inte farligt.

Du..det kommer gå bra. Det är så oerhört, oerhört fantastiskt att få ut sin lilla bebis. Allt annat är värt det, jag lovar!

Hej, jag tycker du ska försöka att inte oroa dig, fastän det är svårt. När förlosningsdagen väl kommer flyter allt på i sin takt och då glömmer du allt annat. Du kanske inte borde sitta och läsa så mycket på familjeliv, då kanske du hittar nya saker att oroa dig över :D Läs roliga saker i stället och sånt :)

Jag och min sambo hade sex en månad efter förlossingen och det gick jätte bra och jag tycke tom. det var skönare efteråt och då hade jag ändå det jätte jobbigt efter förlossningen. Jag sprack litegrann ch fick sy. Försök att oroa dig när den dagen väl kommer att du verkligen behöver ooa dig. Jag hade problem att gå på toa efteråt men det går över.

Kejsarsnitt ska ju dessutom vara värre att läka än vaginal förlossning.
Jag håller med Cia att du ska prata med BM om det du oroar dig för.

Tack för alla svar. Egentligen vill jag ju föda vaginalt men är som sagt rädd för att antingen jag eller bebis ska gå sönder eller dö. Försöker tänka logiskt och tänka att det är ovanligt att man spricker hela vägen, det är ovanligt att bebisen fastnar och det är väldigt ovanligt att mammor och bebisar dör i Sverige men det irrationella tänkandet, att jag säkerligen kommer vara en av dom för det är "min vanliga otur" tar tyvärr över.

Hej!
Jag känner igen mig i din oror men jag försöker att undivka att läsa för mycket om sådant som kan gå på tok. Jag tycker också att det vore konstigt om man INTE oroade sig.
Läs den här tråden så får du lite skratt!

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m52886508.html

Jag kan säga att det som gjorde att jag söp lustgas under förlossningen var nog mest att jag var rädd för att det skulle bli värre. Att inte veta vad som väntade. Jag hade ingen annan bedövning och tyckte inte att smärtan var outhärdlig (trots 1,5 dygn på fl och timmar av krystande)...

Att spricka känns inte. Att sys känns inte. Det som gör ont efteråt är när de sprayar på bedövningssprayen innan de ska sy, det svider.

Var livrädd för att kissa - kändes inte ett dugg. Ingen sveda, ingenting. Var väldigt förvånad. Det som känns är att man har svårt att knipa och man tror att allt därinn ska falla ut - men det gör det inte och det gör inte ont. Tvåan gick också bra.

Har haft sex efteråt och både jag och sambon är överens om att det är mindre plats. Inte stort som en arena som man kan tro. :p

8 veckor sen jag födde och känner mig precis som innan. Tom magen är snygg, har redan gått i bikini och kortshorts och är absolut i form för stranden.

Smärta gick att hantera, man är som hög på egna endorfiner och annat. Och det gjorde inte ont efteråt. Man återhämtar sig fort faktiskt.

Jag blev klippt (sydd med 6 stygn), det var det som jag var mest rädd för men det var inte så farligt som jag trodde. De bedövar ju så man känner ingenting. Det tog ca 4 veckor tills klippet hade läkt ordentligt, under den tiden så var jag ju lite öm och det var obehagligt att torka sig när man hade gjort nr 2. Men nu märker jag inte av klippet överhuvudtaget.

Sexlivet fungerar kanon, första gången efter förlossningen så var jag ju lite öm och så men det går över

Min dotter är nu 8 månader och jag ska ha barn nr 2 i Januari.

Känner igen mig i det du skriver, jag var själv rädd för det okända förut med via en bok och att prata med min sambo så ser jag nu istället fram emot att föda!

Skulle verkligen rekommendera Ina May's Guide to Childbirth av Ina May Gaskin. Vet inte om den finns på svenska, men den boken förändrade verkligen mitt sätt att se på barnafödande.

Kolla in annas profylax på nätet el liknande tekniker för avslappning under förlossning. jag älskade det, o klarade förlossning mkt tack vare det. var iofs aldrig rädd innan, men tror verkligen det kan hjälpa personer som är rädda.
Tänk på att smärtan är inte av ondo eg, den leder ju till att ditt barn kommer till världen! Det går över.
Och det finns epidural, lustgas etc om man vill ha.

En vaginal förlossning kan verkligen vara en helt fantatisk upplevelse, det coolaste du någonsin gör. Visst,
all respekt för de som inte får det så, men jag gjorde det o längtar nästan t nästa gång - även om jag ifos inte har några garantier att det ska vara lika bra. Och då var min förlossning ändå lång, ca 36 timmar, jag känner fortfarande bara att det var positivt. Jobbigt ja, men positivt.

Sexliv.....ja, för mig var det verkligen inte så viktigt grej, det fick bli som det blev. Vi hade nästan ingen sex alls de första 6 mån efter förlossningen, m det berodde mest på att jag (o maken) la all energi på att ta hand om bebisen, jobba etc  (amma är grymt tröttsamt) o kunna sova. tro mig, sömn går alltid före sex i sådana situationer. Men allt har sin tid. Jag har inte känt någon skillnad dock, typ att jag är "större" el att jag inte kan njuta lika bra. men det kan säkert vara olika.
Knipövningar är nog bra, både under graviditeten o efter förlossningen!!