Kroppen efter graviditet och förlossning!

Kan du förstå att någon önskade sig en viss kroppsform innan de fick barn? I så fall: varför tycker du att det är konstigt att de känner likadant efter de fått sina barn?

Människor förvandlas inte nämnvärt för att de fått tillägget "mamma" i sin titel.

Nä, men det är som att de inte heller har nån förståelse för att kroppen förändras, men att de inte kan acceptera det!
Jag önskar mig också en viss kroppsform, jag hade den inte innan och lär aldrig få den, men jag kan också acceptera att mina barn har förändrat min kropp. Jag är därför nyfiken på varför det kommer rubriker som jag kan inte visa mig naken för min man för jag har fött barn (hans barn dessutom...) Sånt gör mig lite mörkrädd...

Det är förståss trevligare för alla inblandade om fok gillar sin kropp istället för att ogilla den, men nog kan jag ha förståelse för att de hellre vill ha en snygg kropp än en ful.

Olika människor har olika förmåga att "gilla läget", vissa accepterar att de kommer att dö av sin övervikt utan att bry sig särskilt mycket, andra kan inte acceptera minsta skavank.

Folk är olika, det kan jag förstå.(har svårt att relatera till de som väljer att leva med en dödsdom eller som låter sina hängbröst ta så stor plats i deras liv att de inte kan vara nakna med sina män, men jag kan förstå varför de kan känna så)

Du har aldrig tänkt på att det är stor skillnad på förändrad kropp och förstörd kropp. Ska jag tycka att svamp och skav är latjo bara för att jag har barn?

Bara om du veeeeerkligen älskar och uppskattar dina barn (du vet väl att man inte kan älska sitt barn om man inte även älskar bristningarna dom orsakat?!)

Jag kan lätt acceptera att min kropp blivit annorlunda, delvis pga barnen, delvis pga att jag helt enkelt blivit äldre. Brösten hänger lite, magen är mjukare, har några kilon som jag gärna skulle slippa (kan inte skylla dem direkt på barnen iof). 

Dock fick jag en skada under min första förlossning som fortfarande orsakar mig besvär sågott som varje dag. Det är svårare att acceptera och det är faktiskt inget jag tycker man ska behöva räkna med heller. Jag har i efterhand förstått att det är relativt vanligt ändå att ha bestående besvär kvar, men det är ju inget de pratas högt om precis.

Skador är en annan femma. Vad jag reagarer på är tjejer (jo jag ha FL som källa) som gråter för att deras bröst inte är de samma, som har fått en liten mage (ingen det frodas svamp under) osv, och i dessa trådar finns det lixom ingen förståelse för att kroppen förändras! Och då sitter jag och funderar på - men ni...alla dom som kämpar för att få barn öht....och så klagar ni (och då är det verkligen klagan från djupet, inte som jag beskrev ovan, en liten stund vid fika bordet).

äh, det finns alltid nån som har det jävligare än en själv. Med det resonemanget skulle nästan ingen ha rätt att vara missnöjd över någonting.

Jag har förståelse för att de heller vill vara snygga än fula, men jag har ingen förståelse för dom som inte kan visa sig inför sin man, jag har har inte det....En man som följt dom under hela grav och som troligen såg dom föda också...att känna sig obekväm innan man vant sig vid sin nya kropp (om det blivit stora förändringar).

(sen betackar jag mig för kommentarer om att älska sina barn i den här tråden, det är bara såååå himla FL lååååågt och riktigt barnsligt....och så off topic!!!!! )

Jag var ganska rädd för att få bristningar på magen när jag var gravid, och tro på fan.. de två sista veckorna small det till. I början tyckte jag inte att det var så snyggt och mådde lite dåligt av att jag skulle behöva se ut så, men nu känner jag att jag inte kunde bry mig mindre. Jag visar aldrig magen ändå. Däremot har jag en känsla av att jag kommer operera både tuttar och mage den dagen jag är färdig med barnafödandet.

Jag tror det handlar om hur man såg på kroppen innan. Har man dålig självkänsla och haft en felaktig självbild av sig själv, så sänker förändringarna säkerligen självkänslan ett snäpp till.

Jag kan inte säga att jag trivs med min mage som den är nu, men jag försökte träna så gott jag kunde efter första graviditeten. Får nog återkomma efter nästa. Kanske får mäta och jämföra mellan första och andra och se skillnaden på "hänget"

Inget som bekommer mig i vardagen. Inte många som ska glo på mig mage och jag var väl medveten om att den skulle förändras. Många ger sjutton i att amma för att brösten inte ska förändras, men det blir en aning fel enligt mig, men å andra sidan måste de få göra precis som de vill

Deras kropp, deras känslor.

Och ja. Jag väntade länge på barn så jag struntade fullkomligt i eventuella skönhetsfel. Kroppen kommer ändå förändras med tiden och jag har inte tänkt lägga mig under kniven för varje fall sas.