Kalla sitt barn unge, ungjäkel...

Ja, det är inte orden utan tonen som avgör.  
 

Unge säger jag ofta, jag tycker att det är gulligt. Ungjäkel säger jag aldrig, men det är för att jag inte är bekväm med det ordet. Men det är ju innebörden man lägger i ordet som har betydelse. Man kan ju säga "barn" med äckel, avsky och då är det mycket värre än ordet unge.

jadå jäkla skitunge du e ser jag inte som något fult :) om man inte säkert det elakt då. tycker heller inte det är elakt om ens kille kallar en för sin lilla slampa heller på busigt sätt

Unge är för mig naturligt, ungefär som kattunge. "Skitunge" brukade min far kalla mig med mycket kärlek, men det får man vara försiktig med tycker jag.

Ja, jag säger jäkla unge och ungsate med kärlek i rösten. Precis som min sambo kallar sonen för råttpenis. Helt sjukt men det blir okej när man hör att det är med kärlek det sägs...

själv säger jag skitunge när jag tycker hon är ett busfrö

Unge är helt okej, ungjäkel vette sjutton.. busunge/skitunge kan man väl säga istället med glimten i ögat.

jag säger jäkla unge för mig själv elelr så tänker jag det, skulle aldrig säga det så sonen hör..

Joo men jag har nu börjat  tänka mig för vad jag kallar monstret efter att jänta inne på ICA ropade sajko sajko efter folk. Råkade några timmar innan kalla henne för mitt lilla psyko.

"Unge" använder jag ofta, "skitunge" händer väl (särskilt om hon är smutsig ), men "ungjäkel" låter mer negativt.

Attans.... "host harkel"

Mina barn brukar BLA kallas=

Snorunge
Skitunge
Slemmo
Slaim
Ungjäkel
Psyko
Djävla skitunge
Mm mm mm

"Ring soc"

Mina barn växer upp i ett hem drypandes av sarkasm o grova skämt o inte alltid med de finaste ord... (  )
Fast...de verkar klara sig ganska bra i livet i alla fall