Ni med både biologiskt och adopterat barn

Precis det jag menar

Exakt.

 

Hej!
JAg har haft turen att först få fantastisk liten tjej via adoption sedan när vi skulle börja med en syskonadoption kom en lite utan att vi förstår hur. Vist blev det lite jobbigt för vår "stora" tjej men det är alllid jobbigt att få syskon oavsett hur de kommer till familjen. Vi älskar våra barn och det är en otrolig gåva att ha fått vara med om både en adoption och en graviditet. Vi har jobbat mycket med att stötta o bekräfta båda våra barn och pga att det skiljer en del i ålder jobbar vi ävven mycket med att knyta familjeband.

Jag tror att det spelar inte inte lika stor roll hur man blir familj om det är via adoption, fosterbarn, biologiska, donator, ingifte det som jag tror är det viktiga är hur man visar för varandra att man är en familj och att alla är viktiga och att deras person bejakas och att de känner sig älskade.

Vår "stora" tjej älskar sin lillasyster även om hon är jobbig ibland. Detta var inte självklart från början vilket inte är något ovanligt när man får ett lillasyskon men efter att fått bekräftat att vi älskar dem båda otroligt mycket och att vi faktiskt har kärlek som räcker till dem båda har en fin syskonkärlek vuxit fram. Det är klart att det kan bli känsligare med barn som kommit till familjen på olika sätt, mycket pga andras reaktioner på familjen, men i en sund, medveten familj som har mycket kärlek att slösa går det mesta att lösa.

Jag skulle aldrig vilja leva utan någon av mina flickor de är obeskrivligt värdefulla för mig. Det var kärlek vid första ögonkastet med båda. Jag kan bara hoppas att de ska växa upp o känna sig älskade och att de ska älska varandra.

Underbart!

LIJS: vill bara skriva att vi är i precis samma situation som er: Vi har också ett biologiskt barn och kan inte få flera barn på den vägen. Vi vill nu adoptera ett syskon. Var inne på adoption, redan innan vi fick vårt första barn, eftersom problemen fanns redan då (se min profil!).

Vår son är idag 2,5 år och vi håller på att samla in papper för att skicka in till Kina och special need listan. Vart är ni i processen? Vore intressant att följas åt?

/Astrid

Ja, visst är det underbart när barnen kommer så lätt till en, som på första försöket.

Till Ts, jag har inga stärkande råd att komma med då jag och min man tillhör skaran som efter första barnet (adoption) valt bort biobarn. Men det är enbart vår övertygelse och alla familjer måste finna sin övertygelse. Kanske kan ni få tips på bra och belysande litteratur ifrån er adoptionsorganisation. Häftet de har är säkerligen bra men ofta är de väldigt kortfattade.

Varför skulle det vara mer underbart när barnen kommer just på första försöket, knepig inställning du har!

Ändrar min formulering. Tar bort MER underbart, ska endast vara:

Varför skulle det vara så underbart när barnen kommer just på första försöket, knepig inställning du har!

Du skriver det så ironisk som vanligt....

Det är väl roligt att man lyckas med något direkt när det är något man vill, att jag skrev det här är ju för att det var så det gick till! Ts frågar om de som har både a-barn och bio-barn, du har inte det så varför överhuvudtaget citera mig i denna tråd??

Men det är väl ändå underbart att slippa fruktlösa försök, utredningar, pergokurer och missfall? Åtminstonde jag tycker att det är mer underbart så, därmed inte sagt att barnet i sig är mer underbart utan endast vägen dit.

Klart att det är skönt att slippa det och barnet är inte mer underbart eller större mirakel än a-barnet   Kanske missförstod jag dig, tolkade ditt svar som provocerande, ber om ursäkt om jag uttryckt mig dumt. 

TS: vi har som sagt inte valt bort någon metod (förutom IVF då) för att få  barn, vi ville ha barn, IVF var inte vår grej och vi ville adoptera. Men visst har jag fått höra att biodottern är ett så stort mirakel men det är hon inte (inte mer mirakel än alla andra barn som fötts) utan pratar vi om mirakel så är ju a-sonen det eftersom han hade en fruktansvärt svår start i livet och det är så underbart att just han kom till just oss. Vi har inte svårt att få biobarn som många tror (för adopterar man så blir man ju automatiskt gravid ), vi valde adoption först bara Det är konstigt för många som tror att ALLA adopterar för att man inte kan få biobarn. Men så är det inte alltid men det spelar ju ingen roll i vilken ordning man får sina barn, om man gjort 100 IVF eller inga IVF osv för när man väl bestämt sig för att adoptera så är det man går in för till 100% och då längtar man ju inte efter att bli gravid

Fast de allra flesta försöker ju något hemma först och oftast någon slags fertilitetsbehandling också även om man kanske lätt glömmer det i slutändan. Precis som det kan vara lätt att glömma av alla fruktlösa försök och missfall när man blivit gravid. Det är så sällan par lyckas på det absolut första försöket och jag nog tycker det måste ses som underbart.

Vår Liten blev av efter första försöket, när vi väl hade valt adoption - vi slapp ju byta land. Om Liten hade kommit efter en spontan graviditet så vet jag inte vilket försök i ordningen vi var inne på. Och hade Liten kommit efter IVF så hade det varit tvåsiffrigt i försök. Därmed inte sagt att Liten är mer eller mindre underbar än Mini som blev av efter första försöket, när vi hade valt adoption igen - denna gång utan andra försök innan eller nja i vartfall inga hjärtliga försök med vilja att lyckas

Sen beror det ju på vilken värdering och utgångspunkt man har i ordet mirakel. Om vi nu blev spontant gravida så skulle det vara ett sant mirakel - rent medicinskt - pga vår bakgrund och våra nyliga val. Kanske är det så många menar? Att barnet inte är miraklet utan det medicinska i att lyckas efter månader eller år. För även "första försöket" kan ju vara efter spontana försök, utredningar, pergo och missfall ...

Fast det kanske inte drabbat er, mammamys06 och ja då får vi hoppas att de bara valt ett ord på måfå för jag har ju svårt att tro att ett barn i en familj kan vara ett större mirakel än ett annat.

 

Nja, alltså, det är väl att folk utgår ifrån att vi har svårt att bli gravida - eftersom vi adopterat barn. Vilket inte är fallet. Innan vi bestämde oss för att adoptera (vi ville adoptera ett barn någon gång, antingen som syskon till ett biobarn om det blev på första försöken (provade i ett par månader utan att jag blev gravid och eftersom jag har PCO som KAN göra det svårt att bli gravid blev vi uppsatta i IVF-kö. Men vi tackade nej till IVF för det kändes inte rätt. Och vi hade inte tålamod att vänta längre på att bli gravida så vi valde adoption snabbt. Och eftersom jag blivit spontangravid flera gånger så säger läkarna att jag/vi har lätt för att bli gravida och ja, det är ju bra om vi vill ha fler barn och självklart var det skönt att inte behöva kämpa med att få ett syskon (då ytterligare en adoption inte kändes aktuellt för oss), jag vill verkligen ta död på myten att bara man adopterar så blir man plötsligt gravid för det är ju inte så. Jag ser våra barn som två fina mirakel att de är så underbara och perfekta och att vi fick just dessa barn. Alla barn är mirakel men för mig har det varit viktigt att poängtera att det biologiska barnet aldrig har varit vår stora dröm och att vi inte är extra lyckliga över att ha fått en dotter på biologisk väg, vår väntan och längtan efter barn var så stor efter första barnet så mer efterlängtad kan man inte bli, folk tror att det är det biologiska som är viktigt och att nu är vi så glada över att fått en biologisk dotter (för det är ju det optimala att få döttrar) och det vill jag klargöra att han är vårt första barn, vårt mirakel eftersom han haft det så svårt och sedan vore det roligt med ett syskon och eftersom adoption inte var något alternativ för oss så hade vi biovägen som alternativ och innan har jag aldrig drömt om att vara gravid eller föda barn men nu är jag/vi självklart jätteglada över att ha fått uppleva båda sätten att få barn på, det ena är inte bättre än det andra men att bli mamma första gången var större eftersom man innan dess var barnlös och det var inte roligt. Vi älskar vår dotter lika mycket som sonen och när folk frågar vilket sätt som var bäst att få barn på kan vi inte svara, det är två fantastiska och helt olika sätt att få barn på bara, det är en väg till ett barn, kärleken är densamma. Och för mig har det varit viktigt att påpeka då många har uttryckt det som att vårt a-barn inte är lika mycket värt som bio-barnet.

Jag har förstått att ni fått sådana gliringar av folk och just det är väl viktigt att lyfta inför TS. Och då kanske tankar runt hur man själv skall tackla dessa kommentarer och hur man vill skydda barnen ifrån det. Just detta är den största orsaken till att vi, trots infertilitet inte ens vill ta risken längre, att bli gravida.

Ja men då adopterade ni ju inte direkt utan efter några olika val, även om det inte var IVF så är ju spontana försök och pergo också försök. Och om ni nu fått missfall så blev ju ni ju inte gravida på första försöket. Det måste väl folk förstå att ni då inte bara blev gravida hipp som happ pga adoptionen.

Ja, det är ju upp till er, jag tycker det är tragiskt att resonera så, att man avstår från att få biobarn för att samhället är på ett visst sätt, det är ju sånt som vissa väljer bort adoption för att barnen kan bli utsatta. Visst är det trist att vi fått sådana gliringar, men precis som andra "motgångar" i livet så är det inget som skrämmer oss att skaffa barn på båda sätten. Upplevelsen att få ha upplevt båda sätten att bli föräldrar på är stort, vackert och underbart och jag är enormt ödmjuk inför att få ha upplevt båda sätten, trodde inte det skulle vara något särskilt att vara gravid och föda barn men det var det Och jag tycker det är viktigt att berätta mina erfarenheter för ts att det KAN bli så att man kan få sådana kommentarer men det är ju självklart inget som gör att jag skulle avråda ts att adoptera barn när man har biobarn sedan tidigare eller att man försöker få biobarn efter att man adopterat!

Men angla, sluta nu, jag har inte sagt att jag blev gravid direkt innan vi adopterade!! Vi försökte få biobarn ja i några månader! Lägg ned nu! Ja, vi diskuterade olika val, IVF om vi inte blir gravida inom några månader och provade pergo, har inte sagt något annat i tråden! Men efter ett par månader när vi pratade om olika alternativ och metoder eftersom jag inte tålde Pergo så var vårt val självklart, det var adoption som gällde till 100% och jag skyddade mig för att inte bli gravid  ett bra tag efter att a-barnet kommit tills jag av medicinska skäl fick sluta med p-piller och jag blev oplanerat gravid men det slutade i missfall. Vi skyddade oss igen ett par månader men sedan bestämde vi att se om jag kunde bli gravid och jag blev gravid på första försöket. Nu lämnar vi den biten, Angla ok?

Det är många som fått höra det att efter att man adopterat så blir man gravid, inte bara jag. Nu slutar jag skriva i tråden med dig Angla och lämnar över till andra som fått både biobarn och a-barn, du och jag har diskuterat klart här nu.

För mig är det inte tragiskt att göra de val som känns rätt för vår familj oavsätt hur samhället ser ut. Vi tror helt enkelt det är bättre att enbart adoptera eller att enbart ha biobarn bland annat men inte enbart pga gliringar och kommentarer. Detta är något vi diskuterat ingående med vår Soc-tant och hon var utifrån sin erfarenhet och kunskap inne på samma linje.

Så TS detta är säkerligen något er utredare kommer att ta upp. Därmed inte sagt att just hon är negativ till valet.

Ts, lyssna till ditt hjärta och du får gärna inboxa mig om du vill bolla tankar från en som upplevt båda sätten att få biobarn på. Vissa förstå sig påare prackar gärna på andra dumma tankar för de tror sig veta en massa, fast de inte har erfarenheter själva,  det får ni vara beredda på tyvärr. Men hör av dig så kan vi "prata". Kram

Ojdå, jag måste ha missförstått inlägg 28. I detta inlägget låter det som att ni först adopterade och sen försökte få bio-barn vilket då lyckades på första försöket. Det låter inte alls som förösk, utredning, pergo och sen adoption varpå försök, missfall och försök igen. Kanske läser jag in fel eller så har vi olika syn på vad som är första försöket:
" (...) Vi ville också adoptera och gjorde det och sedan ville vi testa om det gick att få biobarn eftersom det då kunde ta mindre tid och kostade mindre. Och det tog sig på första försöket."

Inlägg 52: " (...) jag vill verkligen ta död på myten att bara man adopterar så blir man plötsligt gravid för det är ju inte så. (...)"
- Den myten tror jag man bäst tar död på genom att vara väldigt exakt och inte hymla om att man innan adoptionen faktiskt försökt bli gravid, gjort utredning (vilket oftast betyder minst 12 månader av försök), testat pergo pga medicinsk diagnos som kvarstår trots adoption men att man endel blir gravida med tiden oavsätt val under väntan. I inlägg 28 ovan så låter det som att ni adopterade direkt och sen blev gravida på första försöket. Då kan jag förstå att folk ser det som att bara man adopterar så blir man gravid.

Själv har jag också fått höra att nu när ni adopterat så ska ni se att ni får ett eget barn, det är ju så vanligt. det brukar jag bemöta med vår enskilda fakta och vår egna val. men visst det finns de som faktiskt blir gravida direkt efter eller i samband med en adoption men de hade troligen blivit gravida just då även utan adoptionen.

 

Alltså, snittet för par att bli gravida är 7 månader har jag läst. Och då är det "normalt". Men har man en underliggande diagnos är det klart att man garderar sig och tänker att det "kanske inte blir" & därför tidigt ställer sig i adoptionskö. Finns ju även de som blir lätt gravida, men får flera missfall. När man väl gör valet att adoptera brukar väl de flesta skydda sig eftersom man då rent logiskt är inriktad på att adoptera. När barnet kommer hem kanske man inte skyddar sig längre och då är det väl inte så konstigt att mng får biobarn efter en adoption   För andra kanske de tycker att det gick fort att få biobarn även om det ev är 2-3 år efter att man har adopterat som biobarnet kommer. Och då kanske det hade blivit biobarn redan innan adoptionen om man försökt i så lång tid som e 2 år. Men som sagt om man har en diagnos är det väl ganska bra att man är förberedd på att det kanske inte blir biobarn och ställer sig i kö. I mammamys fall vet ju inte jag exakt hur allt gått till och det är väl deras sak Tråden handlar ju om hur barnens relation kan tänkas bli. Vad andra runtomkring tycker är väl en smaksak. Dessutom så är myter just myter, och jag ser ingen anledning att göra val utefter vad myterna säger i rädsla för att inte "spä på" myterna.

Nu vet jag att vi inte har både bio- och a-barn samt att tråden vände sig till just de som har och att men utan erfarenhet kan ses som en förståsigpåare. Men efter som att varje fall är högst individuellt och svaret kommer först i framtiden så kan ju andra tankar också intressant, kanske. De flesta om inte alla som har både bio- och a-barn är ju oftast mycket positiva. Och även om inte alla syskon är nöjda så är nog många det precis som att endel adopterade är missnöjda med adoptionen i sig och många väldigt nöjda.

Jag tror det mesta blir väldigt bra i slutändan men det kan ibland på nätet vara svårt att föra en diskussion då den nya sanningen inte alls stämmer med gårdagens trådar.

Inlägg 59: "(...) Tråden handlar ju om hur barnens relation kan tänkas bli. Vad andra runtomkring tycker är väl en smaksak. Dessutom så är myter just myter, och jag ser ingen anledning att göra val utefter vad myterna säger i rädsla för att inte "spä på" myterna."
Jag tror tyvärr att om omgivningen och andra runtomkring har för många och för starka åsikter så sätter de sig tillslut i själen. Hur stark och trygg man än är så måste det tillslut bli en tagg om man alltid eller ofta får höra att syskon är ens föräldrars riktiga barn. För oss handlar det inte om att låta bli att spä på någon myt. Utan till största del så vill vi ha ett syskon inom rimlig tid och adoption är bästa oddsen. Men vi har även valt att inte ens riskera att bli gravida då vi personligen i vår familj vill hålla oss till ett sätt att få barn på då vi tror att det ger den mest jämnställda relationen för våra barn. Ungefär som då vi valde bort donator, vi tyckte då att donator skulle kunna ge ett ojämnställt förhållande inom familjen även om de inte hade behövt bli så. Precis så känner vi inför bio- och a-barn i samma familj. Men hade vi blivit gravida genom IVF så hade vi å andra sidan inte adopterat av samma anledning.

Men so msagt detta är bara våra tankar runt ett val vi gjort som går emot mångas val i denna tråd likväl är det ett lika bra val, just nu för ingen av oss kan idag veta vad som är bästa för våra barn utifrån deras åsikter. De svaren får vi i framtiden tills dess kan vi bara fatta beslut utifrån det vi tror på.

TS, jag skulle om jag var du läsa litteratur och forskning om hur det är att vara ensam adopterad i en familj där et finns biobarn. Om platsen i syskonskaran har någon betydelse. Jag skulle också kontakta tex adoptionrådgivarna för en diskussion och ev socialen. För att få ett nyanserat svar tror jag ni skall vända er till någon som har bred erfarenhet genom många år och som har sett reslutaten av olika val. Inte enbart nyblivna småbarnsföräldrar för det är oftast självklart att alla yngre barn älskar sina syskon. Frågorna, tankarna och känslorna kommer ju oftast mer ju äldre barnen blir och ju mer de förstår av nyanser och ordgrodor hos omgivningen, i media osv

Lycka till!