Ja, frågan är självklar. Jag stod ut alldeles för länge med mitt ex och skulle misshandel ske i en ny relation, skulle det va stopp direkt. Inte en gång till! Och jag skulle anmäla om jag orkade.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-27 17:23
Mitt syfte är egentligen att höra vad ni har för avsikt att göra.Inte hur lätt det är.
Det är inte så konstigt att gemene man ofta har felaktiga föreställningar om vad misshandel och destruktiva förhållanden handlar om då även de som arbetar med misshandelsoffer kan ha fått saker och ting helt om bakfoten. Jag minns att jag blev riktigt arg en gång på en kurator jag gick hos som menade att det faktum att mitt ex var tatuerad och hade långt hår skule varit en varningssignal och jag skulle avstått från att inleda ett förhållande med honom p g a det... Jomenvisst, det vet väl alla att långhårig + tatuerad = kvinnomisshandlare! *suck*
Jag visste både före o efter misshandeln att det INTE var mitt fel. Hade kunnat anmäla närsomhelst om jag inte älskat honom. Så det där med att brytas ner känner jag har jag inte varit med om.
Jag är ganska övertygad om att jag inte hade lämnat honom om han slog mig, om vi här talar om ett tillfälle. Jag tror att jag hade stannat kvar, ja.
Men jo, kanske. Om jag utgår från den människa han är och den människa jag är, så kan jag nog förutsätta att jag hade stannat om han hade slagit mig en gång. Jag tror att han hade stannat om jag hade slagit honom en gång också. Jag ser det inte som en oförlåtlig handling, däremot som något alldeles fruktansvärt som vi skulle se till att gräva i. Men att packa mina väskor och lämna allt vi har byggt upp för en örfil (som jag faktiskt kan garantera aldrig skulle komma från hans hand iof), det tror jag inte att jag skulle göra.
Ja, jag är ganska säker på att jag hade lämnat.
Den jag är nu, är en helt annan än den jag var när jag levde i förhållande där jag blev misshandlad. Då trodde jag att jag inte var värd bättre än så, nu VET jag att jag att jag är värd bättre än så.
Men jo, kanske. Om jag utgår från den människa han är och den människa jag är, så kan jag nog förutsätta att jag hade stannat om han hade slagit mig en gång. Jag tror att han hade stannat om jag hade slagit honom en gång också. Jag ser det inte som en oförlåtlig handling, däremot som något alldeles fruktansvärt som vi skulle se till att gräva i. Men att packa mina väskor och lämna allt vi har byggt upp för en örfil (som jag faktiskt kan garantera aldrig skulle komma från hans hand iof), det tror jag inte att jag skulle göra.
Ja, det skulle jag omedelbart göra. Jag stod ut för länge sedan i ett par år, begriper inte hur det gick till. Sen hände det igen i en ny relation och då slog jag först tillbaka, hårt, och sen bytte jag lås på dörren. Någon anmälan blev det inte, varken i det långa eller korta förhållandet. När det långa tog slut var jag ungefär lika stabil som en blöt tvättsvamp och när det korta tog slut antog jag att det nog var jag som skulle åka dit. Hade jag gärna gjort iofs för jag kunde omöjligen ångra mig, men jag undvek det ju helst.
Ja, jag skulle göra det om jag upptäckte några slags våldstendenser, tendenser på missbruk eller annat jag inte tyckte var okej.
Det beror på. I vilket sammanhang.
Nej, jag funderade på det, men gjorde det aldrig. Familjeterapeuten sa dock att om sambon inte slutade slå eller gick till mansjouren skulle hon polisanmäla honom. Då gick han till mansjouren.
Det finns personer som blir misshandlade av sin partner och går sin väg utan att se sig om, och det finns personer som aldrig kommer ur det. Som stannar år efter år, eller träffar en ny likadan.
Det vanligaste är att man stannar längre än man borde - pga den manipulation eller "hjärntvätt" man nästan alltid utsätts för. Men en del går faktiskt vid första slaget (eller tidigare), andra aldrig. Självförtroende, självkänsla och socialt nätverk spelar in, samt vilka referensramar man har. Jag har hört att det är lättare att bryta det destruktiva mönstret, om man inte har vuxit upp med misshandel i hemmet. Då är det mycket svårare (eftersom det är "normalt"). Men det går.
Observera att jag ovan takar om återkommande misshandel. Inte enstaka tillfällen. Då kan det se annorlunda ut, eftersom man då faktiskt inte bara kan stanna, utan också stanna och få en bra relation - OM partnern tar tag i sina problem. Misshandel är aldrig OK, men allt är inte svart eller vitt. Regelbundna misshandlare, brukar dock bara bli värre och värre. Särskilt om de skyller ifrån sig/skyller på offret. Då finns oftast ingen annan utväg än att sticka.
Jag HOPPAS att jag skulle dra om min sambo - mot all förmodan - höjde sin hand mot mig.
Men vem vet? Vi har två små barn ihop och jag skulle aldrig gå med på att de växte upp i ett våldsamt hem, men samtidigt är det inte heller så lätt att bara bryta upp... Jag tror att det är lätt att säga att man alltid ska lämna - svårare att genomföra!
Varför anmälde du aldrig?