Jag orkar inte mer.

jag har PCO och min mamma har det också. Min mamma har fått 9 barn. Så omöjligt är det inte. Hoppas att det hjälper

Hej Sif! Har ni gjort någon fertilitetsutredning? Fått någon hjälp? Pergotime?

Hej. Ge inte upp än. Du är ju ung. Själv är jag snart 32 och har snart kämpat i två år för att få barn. Och innan det i två år för att få diagnosen PCO. Just nu har vi startat en behandling med Pergotime. Jag förstår dig att du tycker det är svårt. Har själv en syster som har två barn. Var av den yngsta har samma ålder som mitt barn skulle ha om vi blivit gravida när vi började försöka. Detta gör att det är en kamp mot tårar och ord om orättvisa varje gång jag möter min syster och hennes familj. Hoppas på att få bli mamma under 2011

Jag har inte gjort någon utredning eller fått pergo.. Jag ska ta tag i det men det är en av de saker som är så jobbiga. Jag hatar allt vad prover heter och tycker det är fruktansvärt jobbigt att behöva planera allt så noga. Man vet ju aldrig när det är "rätt" tid att bli gravid men nu måste vi hitta den tiden.

Ja, livet känns jobbigt och orättvist ibland men vi pcoare har ändå tur i oturen att det finns "enkla" behandlinagar som pergotime :)
Har din kille föresten kollat upp att spermierna är ok?

Har PCO, är ganska välmusklad och definitivt inte överviktig och sen jag slutade med pillren så finns det väl något få hårstrå som jag drar med pincett i ansiktet, men inga massor. 

Jag blev gravid första gången med Pergotime, lyckades på första försöket. Nu är jag gravid igen, helt oplanerat, otippat och helt utan hjälp. Så deppa inte ihopa.  

Min svagerska har PCO och hon och hennes man har forsokt lange att skaffa barn. Pa 4:de IVF forsoket blev deras forsta son till och ar nu 1,5 ar gammal och helt perfekt. Det som till slut hjalpte henne var en viktnedgang pa ca 30 kg innan IVF: n tog sig. Sa jag vet att det finns hopp med denna sjukdom, sa ge ej upp TS.

Usch ja hoppas verkligen att man inte deppar ihop totalt. Nu vet jag ytterligare en kompis som ska ha o de va helt oplanerat men de bestämde sig för att behålla det. Sånt gör mig så besviken på mig sj och jag hoppas att jag med ska få känna den där glädjen med barn.

Det är väldigt jobbigt att se hur alla andra får reda på att de ska bli föräldrar. Särskilt de otippade.. Usch..
Jag försöker göra allt jag kan för att "minska" pcon. Jag har slutat röka, börjat träna även om jag inte har någon övervikt alls. Jag har försökt att äta mindre kolhydrater.. Äh, jag känner liksom att det finns hjälp och så men man vill helst slippa. Jag får nog inse och vara tacksam för att det finns hjälp att få...

Så länge du låter bli rökning, motionerar och håller koll på vikten så tror jag att du inte behöver oroa dig speciellt mycket. Jag fick veta att jag hade pco när jag var typ 17 och jag önskade att jag visste det som man vet i dag för då hade jag gjort som du gör nu, tagit hand om mig själv. Istället rökte jag, gick upp i vikt vilket gav kraftig hårväxt och att jag tappade ägglossningen. Jag kämpade men har i dag 2 barn och jag kan säga att tack vare att man kämpat för sina barn så tror jag att man tar vara på dom ännu mer än dom som råkar bli gravid! 

Så lev livet, ta hand om dig och när dagen kommer att det är dags att skaffa barn ställ in dig på att det kommer att ta  några år så blir du inte stressad heller.

Lycka till! 

Sif, förstår att du vill bli gravid och prognoserna för en pco:are är jätte bra, du är ung. Jag fick reda på det sent och det tog 2.5 år innan jag blev gravid vi 31 år.
Stressa inte, det kommer gå jätte bra!!