colombine

Äldre 30 Jun 20:02

11 svar

Älskade farmor, hatade svärmor

Jag har försökt att bara finnas till hands, det skar sig i alla fall. Min son och "svärdotter" blev tillsammans och gravid på ett bräde. Kort därefter bodde de ett par dagar hemma hos mig för att se efter hans yngsta syskon, jag var inlagd på sjukhus ca ett dygn. Därefter flyttade de inte ut utan "blev kvar". Det funkade väl sådär, jag var sjuk och hade inte så mycket ork. Katastrofen kom när jag inte orkade mer utan ansåg att hemma hos mig hjälps alla åt, med allt. Då tog trevligheten slut. Därefter har det varit väldigt upp och ner med kontakten. Två barn och tre och ett halvt år senare knöts kontakten igen. Sex månader !!!! Sen började hon, förtroligt, beklaga sig över hur jobbigt hon hade. Den största biten berodde på min son, slashasen (?). Jag sa som jag tyckte, att de borde lösa problemen själva, jag ville inte bli inblandad. Det örat ville hon inte lyssna på utan malde på varje gång vi träffades. Till sist sa jag ifrån på skarpen. -Lös problemen själva eller sök proffesionell hjälp. Sitt inte och beklaga dig inför föräldrar, syskon och kompisar.
Och hejsan, vad hände då? Jo det tog tvärstopp med umgänget med barnbarnen. Först och främst gjorde hon klart för mig att jag inte var välkommen dit, sen efter att min son tagit med sig barnen hem till mig några gånger tog det också slut. Men det som gjorde mig förbannad var att nu satt hon och beklagade sig för föräldrar, syskon och vänner att hon hade problem med att JAG la mig i.
Det finns bara ett sätt att vara som bra svärmor, jag vet bara inte hur .....
För tio dagar sedan kom polisen hem till mig. Min "svärdotter" var orolig för min son hade försvunnit. Han hade sagt att han skulle slå ihjäl mig.
Igår ringde en läkare och undrade hur jag mådde. Min "svärdotter" hade ringt för hon var orlig. Hon hade fått ett SMS där jag hade skrivit att jag skulle ta livet av mig.
Jag har inte haft någon kontakt med henne på många månader. Min kontakt med hennes sambo, min son, har varit nära tills för ett par dagar sedan (Läs min blogg)
Hur 17 skall jag göra ? hon är uppenbart sjuk men duperar vännerna att tro att det är mig det är fel på. Jag har lagt ner nästan allt socialt liv och dragit mig tillbaka - Allt för att inte trampa henne på tårna. Jag är inte 50 fyllda men börjar känna mig som 90.
Vad skall jag göra ???

Enira

Äldre 2 Jul 22:14

#1

Min första reaktion är att det var väldigt kallt av dig att itne ens vilja försöka hjälpa dig när dem uppenbarligen hade det svårt. Hon vände sig till dig för att få råd säkert men du brydde dig inte om att beblanda dig, du tog den enkla vägen ut. Så gör inte en förälder.

Men samtidigt så känns det som om man skulle böhva läsa din blogg för att där finns nog så mycket mer som inte skrivs här....men jag vet e tusan hur man hittar bloggen , var inne på din sida men hittar inte den där heller....????

colombine

Äldre 3 Jul 12:27

#2

Enira skrev 2010-07-02 22:14:50 följande:

Min första reaktion är att det var väldigt kallt av dig att itne ens vilja försöka hjälpa dig när dem uppenbarligen hade det svårt. Hon vände sig till dig för att få råd säkert men du brydde dig inte om att beblanda dig, du tog den enkla vägen ut. Så gör inte en förälder.

Men samtidigt så känns det som om man skulle böhva läsa din blogg för att där finns nog så mycket mer som inte skrivs här....men jag vet e tusan hur man hittar bloggen , var inne på din sida men hittar inte den där heller....????

Jag har gjort vad jag har kunnat, men det känns inte rätt att lyssna på gnäll från någon som inte kan göra något själv för att förbättra situationen. Till saken hör att hon beklagar sig över bl.a den ekonomiska situationen i familjen. Själv jobbar hon inte, hon har haft ett par anställningar men sjukskrivit sig efter ca en vecka. Grabben jobbar så mycket han har möjlighet till. Jag vet inte hur jag skall kunna ge råd när jag sitter i ett kök fullt med soppåsar och diskbänk som svämmar över. Blöjor ligger lite här och var och toaletten är inte lämpad för gäster. Vid ett par tillfällen gjorde vi slag i saken att tillsammans röja upp och storstädade. Vi gjorde det som en trevlig grej och hon var jätteglad, avslutade med gott fika i väntan på att sista tvätten skulle bli klar. Jag har aldrig kritiserat eller favoriserat någon av dem, men när hon klagade på att han slösade på pengar fick jag nog. Hon lånade nämligen pengar av mig vid ett tillfälle då de hade det väldigt magert. De hade knappt mat att ställa på bordet till barnen så självklart ställde jag upp. Vad jag inte visste var att hon den gången prioriterade ett postorderpaket med löshår !!! Så när hon då gnällde om hans dåliga pengahantering blev jag förbannad och drog upp det. Är man inte felfri så skall man inte gnälla. Båda har fel och brister och att då försöka få mig att tycka mer om den ene än den andre tycker jag är fel. Nu är det helt kört i alla fall. Jag har förlorat inte bara min son utan även mina två barnbarn. Det får jag leva med. Mailar bloggen till dig

Enira

Äldre 4 Jul 20:12

#3

Jag misstänkte som sagt att det var mycket mer som låg bakom. Jättetråkigt att situation är som det är. Det jag inte förstår dock är varför det är HON som har så mycket kontakt med dig...varför inte din son? Har din son gått med på att du inte ska få träffa barnen?

JBC

Äldre 29 Jul 15:02

#4

Att berätta för andra och få ventilera sig om sånt som är jobbigt (inte enbart sånt såklart) tycker jag är viktigt. Och eftersom du säkert känner din son väldigt bra så kanske du hade vart en bra hjälp med hur hon ska hantera honom. Tog du illa upp för att hon kritiserade din son? Vissa mammor reagerar ju så. Men även om du känner din son väl så kanske du inte vet exakt vad han gör med pengarna osv. som hon pratar om. Jag hade också blivit ledsen om jag fått det bemötandet du verkar ge din svärdotter, hur hon beter sig i övrigt är ju bara att beklaga.

colombine

Äldre 30 Jul 09:30

#5

JBC skrev 2010-07-29 15:02:10 följande:

Att berätta för andra och få ventilera sig om sånt som är jobbigt (inte enbart sånt såklart) tycker jag är viktigt. Och eftersom du säkert känner din son väldigt bra så kanske du hade vart en bra hjälp med hur hon ska hantera honom. Tog du illa upp för att hon kritiserade din son? Vissa mammor reagerar ju så. Men även om du känner din son väl så kanske du inte vet exakt vad han gör med pengarna osv. som hon pratar om. Jag hade också blivit ledsen om jag fått det bemötandet du verkar ge din svärdotter, hur hon beter sig i övrigt är ju bara att beklaga.

Nej, jag tog inte illa upp. Däremot ansåg och anser jag att hennes kritik var av den karraktär så den borde hållas mellan hemmets fyra väggar. Jag vill inte lägga mig i och det gjorde jag klart för henne redan från första början. Har hon - eller han - problem i förhållandet bör de prata med varandra istället. Jag är inte intresserad av vad de båda gör med sina pengar. Däremot tycker jag att om båda har problem med att sköta ekonomin skall inte bara den ene "hängas". Jag hade sagt ifrån även om det var min son som beklagade sig.
Resultatet av att hon inte kunde ta mitt nej, att bli inblandad, har blivit att barnen nu inte får träffa sin farmor eller sin faster och sina farbröder. Som det är nu går jag vidare med mitt liv och har inga som helst planer på att bli indragen i något som i slutänden bara leder till sorg och ledsamheter

Mrs Ray

Äldre 5 Aug 14:11

#6

Jag har svårt att förstå de kritiska kommentarerna till ts i den här tråden - nog är det väl ändå svärdottern som verkar ha problem? Det tyder ju samtalen till läkare och polis om. Tråkigt bara att allt detta ska gå ut över din relation till din son och dina barnbarn, ts.

Jag tycker att det var bra att du sa ifrån att du inte ville lyssna på din svärdotters kritik av din son - det måste väl rimligen vara upp till dig om du vill lyssna på det eller inte. personligen skulle det aldrig falla mig in att ringa svärmor och börja gnälla på min man - vår relation har ju inte hon något med att göra och som mamma vill man kanske inte lyssna på en svärdotters gnäll om sonen.

Till er som svarat i tråden: jag tycker att ts rimligen har ställt upp så mycket hon kan i det här fallet. Hon har låtit sonen med familj bo hos sig, men har efter ett tag sagt ifrån att hon inte ensam vill stå för hushållsarbetet.

colombine

Äldre 5 Aug 17:39

#7

Tack Ray, för ditt inlägg. Jag började tvivla på mig själv men du tycks förstå. Min svärdotter är snäll och trevlig på många sätt, men just detta gör mig skogstokig. Jag hoppas med tiden att jag ändå skall få någon kontakt med de små i alla fall. Jag kan tycka att det är märkligt hur man "straffar" barnen p.g.a att man inte tycker om svärföräldrarna, skiljer sig eller av vilken anledning som helst - som egentligen bara berör de vuxna.

Mrs Ray

Äldre 6 Aug 13:29

#8

Kan du inte prata med din son? Som förälder med en 3,5-åring är jag jätteglad för den nära relation min son har med både mor- och farföräldrar. Jag skulle aldrig stå i vägen för den, förutom förstås i extrema fall (om far- morförälder var våldsam eller liknande). Som du säger går det här ju ut över barnen. Din svärdotter har ju förstås rätt att tycka vad hon vill om dig, men hon borde ändå kunna låta barnen ha en egen relation till sin farmor.

colombine

Äldre 6 Aug 20:41

#9

Mrs Ray skrev 2010-08-06 13:29:14 följande:

Kan du inte prata med din son? Som förälder med en 3,5-åring är jag jätteglad för den nära relation min son har med både mor- och farföräldrar. Jag skulle aldrig stå i vägen för den, förutom förstås i extrema fall (om far- morförälder var våldsam eller liknande). Som du säger går det här ju ut över barnen. Din svärdotter har ju förstås rätt att tycka vad hon vill om dig, men hon borde ändå kunna låta barnen ha en egen relation till sin farmor.

Jag har försökt prata med honom om detta. Resultatet blev att nu kommer inte ens han hit längre.
Jag har hört talats om att hon satt ultimatum och han fått välja mellan henne och mig. Nu behöver det inte vara sant men kontakten är helt bruten nu. Offren i detta blir fler och fler och jag orkar inte.
Jag hoppas att alla ni på familjeliv som följer denna tråd tar tillvara på era familjekonstellationer. Mitt förhållande med min f.d svärmor var inte det bästa men vi höll en mogen relation och respekterade varandra vilket jag är glad för idag

JBC

Äldre 14 Aug 14:35

#10

colombine skrev 2010-07-30 09:30:07 följande:

Nej, jag tog inte illa upp. Däremot ansåg och anser jag att hennes kritik var av den karraktär så den borde hållas mellan hemmets fyra väggar. Jag vill inte lägga mig i och det gjorde jag klart för henne redan från första början. Har hon - eller han - problem i förhållandet bör de prata med varandra istället. Jag är inte intresserad av vad de båda gör med sina pengar. Däremot tycker jag att om båda har problem med att sköta ekonomin skall inte bara den ene "hängas". Jag hade sagt ifrån även om det var min son som beklagade sig.
Resultatet av att hon inte kunde ta mitt nej, att bli inblandad, har blivit att barnen nu inte får träffa sin farmor eller sin faster och sina farbröder. Som det är nu går jag vidare med mitt liv och har inga som helst planer på att bli indragen i något som i slutänden bara leder till sorg och ledsamheter

"Inblandad" behöver man ju inte bli för att man lyssnar. Hon kanske behövde hjälp med hur hon skulle hantera din son för att förhållandet ska bli bättre. Varför inte ge goda råd istället för kalla handen? Du är väl endå en närstående som hon hoppas kunna få hjälp av. Förstår helt klart om hon blivit besviken.

Mina tidigare svärmödrar har jag alltid kunnat prata med om jag har når problem med deras söner. Dom har kunnat förklara för mig hur dom ser på en viss sak och då har jag kunnat förstå varför deras söner tänkt på det sättet. Se det inte som en "hängning" eller skitsnack, i så fall, säg vad du tycker om det istället om du tycker annorlunda än henne.

colombine

Äldre 14 Aug 17:32

#11

JBC skrev 2010-08-14 14:35:39 följande:

"Inblandad" behöver man ju inte bli för att man lyssnar. Hon kanske behövde hjälp med hur hon skulle hantera din son för att förhållandet ska bli bättre. Varför inte ge goda råd istället för kalla handen? Du är väl endå en närstående som hon hoppas kunna få hjälp av. Förstår helt klart om hon blivit besviken.

Mina tidigare svärmödrar har jag alltid kunnat prata med om jag har når problem med deras söner. Dom har kunnat förklara för mig hur dom ser på en viss sak och då har jag kunnat förstå varför deras söner tänkt på det sättet. Se det inte som en "hängning" eller skitsnack, i så fall, säg vad du tycker om det istället om du tycker annorlunda än henne.

Du menar alltså att jag "utan att lägga mig i " skall förklara hur min son fungerar ? Han är vuxen och det är mer än tio år sedan han flyttade hemifrån, det har hänt en hel del sedan dess. De har varit tillsammans i ca fem år, har inte hon sett hans fel och brister förrän nu, då måtte hon ha blundat. Detta gäller givetvis för honom också, efter fem år känner man varandra rätt väl. Ingen är felfri, varken han eller hon.

Den här flickan "beklagar" sig inte bara till mig, utan även till sin egen mamma, sin syster, sina väninnor och deras mödrar. Nog kan jag tycka det vore mest normalt om hon gick till sin man först. Det är inte normalt att sitta och beklaga sig dafarna i ända utan att själv göra något åt sin situation

Älskade farmor, hatade svärmor

INNEHÅLL