Bonusbarns-familjer??

Har 3 bonusbarn på 15 4 och 1 o 2 egna barn på 11 o 13,vi jobbar på ett gemensamt barn..

Vi tar lika mycket ansvar för alla barnen,behandlar alla barnen som om det vore våra egna...Detta var något vi kom överens om innan vi slog våra påsar ihop och just nu fungerar det bra....Vi har som sagt inget gemensamt ännu så det vet jag inget om

Ansvaret är i grund och botten min sambos, eftersom 5åringen är hans.
Däremot så tar jag en del ansvar när det passar eller krävs för att vardagen ska funka.
Jag  upplever ofta att jag ser till barnets bästa i "känsliga" frågor än vad föräldrarna gör, eftersom det blir en prestigefråga för framför allt mamman. Själv har jag inga poäng att ta på det ena eller det andra, utan bryr mig om vad som funkar bäst för ungen (mamman vill t.ex att han ska börja på samma skola som hennes äldre bonusbarn går på - för att det är nära där hon bor och smidigt för DEM att ha alla ungar på samma skola. Jag tycker att det vore bättre att välja den skola som ligger mitt emellan våra hem så att han slipper förlita sig på skjuts varannan vecka utan kan gå själv även när han är hos oss. Och dessutom kommer få klasskamrater som bor på lagom avstånd från bägge föräldrarna. Egentligen skiter jag väl i om han behöver skjuts, för det är inte jag som kommer ställa upp och köra honom, men det blir ju ett bättre läge för honom att inte ha nästan en halvmil till skolan varannan vecka).

Jag ser mig inte som en bonusmamma till bonusen, även om det ofta är så jag förklarar min relation när jag pratar med andra. Föräldrar har han redan, jag är en vuxen som bor med hans pappa och som månar om honom - men nån mamma är jag inte.

Vi väntar vårt första gemensamma barn så det återstår att se vad som händer därefter... jag är övertygad om att en del saker kommer att bli annorlunda, men jag har ingen aning om vilka och hur.

Hej, de viktigaste är att aldrig göra någon skillnad på barnen, att bonusbarnet känner sig utstött när erat gemensamma barn kommer. Det verkar vara lättare sagt än gjort för många par. Jag är uppvuxen som bonus barn, och har själv bonus barn o eget barn, men det är de viktigaste rådet jag kan ge :) Är man en familj så är ju alla lika värda. Men komplikationer kommer när man kommer till regler och så, hur man är mot sitt eget barn o bonus barn, självklart gäller ju samma för alla, man amn ahr ju tyvärr en tendens att lättare släppa eller vara hårdare på sitt eget barn eller så. Där kan de bli lite avius, om amn är snällare mot bonus barnet än sitt eget, eller tvärtom. Men sånt där brukar komma naturligt. Lcka till o hoppas allt går bra för er!

Det är viktigt att NI diskuterar hur ni vill att eran familj ska se ut. Sedan håller er till det. Tveksammheter och brist/förlorade roller kan göra den tryggaste vuxen eller barn osäker.

Familjer fungerar olika, det är inte nödvändigt att du är "mamma" i hans barns liv såvida inte du själv vill det.
MEN, jag anser nog att man inte kan först vara "mamma" till hans barn och sedan när ni får gemensamt barn då behandla dem olika. Om du förstår vad jag menar.. så antingen är du mamman och behandlar dem lika eller så är du bara du som älskar dem oxå, men att rollen som mamma är fylld och du lämnar den till riktiga mamman. och sedan får du ett barn som du och din man älskar.

Finns inget direkt rätt och fel. Bara det fungerar och alla mår bra.