Min mamma blev jätteglad när vi berättade, men min svärmor har inte sagt pelle, hon har inte ens hört av sig....
jag förstår inget alls. Vår relation har varit bra och hon vill ha barnbarn....
så nu är allt jättekonstigt.....
Mina svärföräldrar började gråta av glädje. Däremot visade mina egna föräldrar inte samma känla. Givetvis glada men sa inte så mycket. Vi visar väl glädje på olika sett, din svärmor kanske "behöver smälta" nyheten. Lycka till och bli inte negativt påverkad av hennes reaktion
Dom blev jätte glada :D
Min halvmammas reaktion var : NEJ!
Min halvpappa sa att ja skulle överväga abort..
Men somsagt jag är 18 år å de undrar om ja verkligen har tänkt tanken på hur de är att ha barn o.s.v. vilket jag har.Jag i mig själv känner mig säker också min sambo som tycker de är jättekul å mysigt ,vi båda har en väldigt bra och stark relation till varandra och älskar varann jättemycket..
Min biologiska pappa sa : hej hoppas ! här händer de grejjer å var jätteglad ! :D
För vissa människor tar de tid att smälta just tanken på att ens barn är gravid.Så låt er inte störas av deras olika reaktioner. :)
Fortfarande inte ett ljud från svärmor, inte ett grattis, inte hur mår du/ni? ingenting....
kan förstå om hon skulle vara skeptisk om vi varit unga men vi har varit tillsammans över 6 år och gifta i 1,5 år.... och de älskar sina andra barnbarn....
är så ledsen och besviken!!
Det kanske inte har med er att göra. Vissa känner sig jättegamla när de blir far-/morföräldrar och får typ en ålderskris.
Kan tyckas att det är fånigt och egoistiskt men de är människor med fel och brister de också.
När de smält det, om inte minst när barnet kommer, är jag säker på att de blir överlyckliga!
När min svåger skulle få barn (i samma ålder som du) grät hans mamma! Hon tyckte att det var alldeles för tidigt. Kändes såklart supertrist för honom. När sonen så småningom föddes älskade de honom mer än något, numera är de oskiljaktiga!
Kan vara jag ....
det är bara det att de har frågat och undrat att när ska ni skaffa barn och pikar hit och dit och till sist fick vi säga att sluta fråga vi berättar sen när det är dags!!
och nu så hör de inte av sig...
nåja vänta o se, hör vi inget så vet vi väl hur hon vill ha det antar jag...
Jag förstår att du känner dig besviken! Det skulle jag också göra! Men jag tror också det är så att de har lite svårt att visa hur de känner. Kanske ska din man prata med henne om det dröjer innan hon hör av sig?
(Mina föräldrar och svärföräldrar blev väldigt lyckliga och visade det)