Jag blev våldtagen..

För lite mer än 5 år sen när jag var 16 år blev jag våldtagen..
Jag var på en liten fest tillsammans med två tjejkompisar, sen var det fyra killar där, två bodde i lägenheten och sen var det deras två kompisar..

Vi drack kanske en öl eller två och satt ute på balkongen allihop.. Sen skulle en av dom som bodde där gå o lägga sig för han skulle jobba, jag ställde mig i dörren och sa godnatt till honom och han sa "God natt, du får gärna komma in hit när du är färdig där ute".. jag förstod tyvärr inte vad det betydde..

Den andra killen som bodde där hade gått in på sitt rum och satt sig framför datorn och lyssna på musik så jag la mig på hans säng och höll honom sällskap.. han satt någon meter bort..
Efter en stund frågade han mig om jag ville ha något att dricka och självklart sa jag ja.. jag var ju fortfarande så gott som nykter..
Han kom tillbaka med en liten drick som han ställde på nattduksbordet och sen satte han sig vid datan igen.. Jag drack halva sen kommer jag inte ihåg mer förens jag ligger i sängen med honom utan kläder.. han har sex med mig. Jag känner mig så otroligt borta.. full men ännu mer!
Han har sex med mig på alla sätt och vis, tom i min mun.. jag kunde inte göra någonting.. Jag försökte ta mig därifrån mot slutet då krafterna kom tillbaka med han låg på mig och jag låg på mage..

När han efter en LÅNG tid var färdig så drog han upp byxorna och plockade ihop mina kläder som låg lite varstans på golvet.. låste upp dörren (som inte ens var stängd när han satte sig efter att ha gett mig drinken) och gick ut och stängde dörren efter sig..

Jag klädde på mig och gick ut ut rummet rakt in i badrummet (dörren låg bredvid) och låste dörren ommig och satte mig på golvet, drog upp knäna och bröt ihop.. Min bästa vän kom och knackade på dörren, hon förstod att nåt var fel (hon hade en stund innan försök prata med mig genom dörren men killens kompis hade inte låtit henne, han sa "låt dem va dom knullar", detta fick jag veta i efterhand.. hörde henne aldrig). Jag öppnade dörren åt henne och hon förstod på en gång, hon tog sin telefon och ringde min killkompis och bad honom hämta oss där vi var på en gång.. Han visste vart det låg för det var han jobbarkompis..

Vi tog våran vän och gick utan att säga nåt till killarna.. jag var skräckslagen och rusade i förväg, ut genom porten och satte mig på en sten i mörkret..

Vi åkte hem till min kompis och jag duschade.. jag ville inte anmäla.. bara gå och lägga mig och sova..

Han fortsatte komma till mitt jobb, väntade på att jag skulle sluta, frågade när min buss gick.. Jag blev skräckslagen varje gång! En dag kom hans kompis och satte bredvid mig i busskuren och pratade som ingenting... jag mådde så dåligt!

Jag tror att det låg något i drinken jag fick.. och jag blev gravid runt tillfället för våldtäckten.. om det var han eller min pojkvän vet jag inte. Vid undersökningen såg läkaren att jag hade sprickor inuti mig.. hon frågade om jag hade haft hårt sex och såg konstig ut.. jaa svarade jag..

Detta har de senaste dagarna fastnat i mitt huvud och jag mår så dåligt.. jag har börjat intala mig att det är mitt fel.. att det inte var en våldtäckt.. Jag vet inte vad jag ska göra!

Jag trodde att jag bara skulle kunna släppa det här.. min pojkvän jag hade då trodde att det var mitt fel, jag var otrogen men vågade inte säga det.. 7 månader efter att det hände träffade jag min nuvarande sambo, pappan till mina barn.. vi pratade lite om det i början men jag tror inte han ville förstå för han blev så arg..

Jag måste prata om det här.. det förföljer mig.. varje gång jag hör hans namn.. ser hans ansikte i mina tankar.. har sett honom.. Jag blir livrädd.. jag mår så dåligt!

Jag vet inte om jag känner mig redo att prata med någon utomstående än.. jag har så svårt att säga orden.
Jag vet att det har gått fem år, men jag vill bara lära mig att leva med det som något som hände då och aldrig mer kommer att hända! Att det inte går att få ogjort men att det inte behöver tynga mig i min vardag nu 5 år senare..

Jag har PTSD efter att ha blivit misshandlad, hotad och stalkad av mitt ex och jag känner igen känslan du beskriver nu. 

Jag tror att du måste prata med en psykolog för att kunna lägga det här bakom dig. Jag gick i särskild terapi för PTSD och det hjälpte verkligen. 

Du blev våldtagen. Det finns ingen tvekan om det så det kan du släppa direkt. Din reaktion på det som hände säger allt, just att du blev skräckslagen då och av att se honom igen. Innerst inne vet du att du blev utsatt för ett brott. 

Det är för jävligt att de kommer undan med det och deras agerande tyder på att du antagligen varken var den första eller sista. Det är inte vilken kille som helst som kan förgripa sig på en drogad kvinna eller snarare flicka. 

Jag förstår din sambos reaktion. De män jag har dejtat efter mitt våldsamma ex har reagerat precis likadant förutom en man som började gråta eftersom han inte förstod hur någon kunde misshandla mig som är så snäll. Det tyckte jag var fint. 

Sök hjälp så att du kan komma vidare. Du ska inte behöva bära det här ensam.