Hej. Jag är en nybliven mormor sedan några månader tillbaka och även om det är det underbaraste som finns så börjar det bli svårt att orka med allteftersom han växer. Finns det någon som känner igen detta problem som kan ge lite tips och råd för hur jag ska göra för att orka med? Man vill ju vara med så mycket som möjligt!
Vad underbart för dig att ha blivit mormor! Grattis!!
Min egen mor har RA och har mycket värk. Henne har jag och mina syskon gett ett flertal barnbarn 
Det märks att hon inte alltid orkar .. och de första åren när det är mycket bära så kunde hon förstås inte ha barnen lika mycket! Men det löste sig ganska snabbt, barn är väldigt smarta och flexibla. De vet när någon inte orkar och anpassar sig ganska bra till det. Våra barn är inte lika krävande hos sin mormor som hemma.
Lycka till med allt och hoppas att du får njuta av ditt barnbarn till fullo!
Va roligt att du har blivit mormor!
Min mamma har fibri/atros/bindvävsinflamation mm mm och jag kan med det säga att jag förstår dig till 100%
Min mamma är väldigt duktig på att säga när hon inte orkar bära lilleman o lilleman vet att hon har ont men ina varför!
Är du ensam eller har du sambo?
Om du är ensam så säg som det är var ärlig för det gynnar ingen i slutändan om du har ont eller inte har några krafter kvar.
jag är dock väldigt envis av mig och det är dock min mamma me, men jag är hård mot henne o menar på att hon inte skall lyfta honom när hon inte orkar eller har ont.
Verkar ju inte som att ja kommer me någon vidare bra lösning elelr tips mer än att du skall vara ärlig och säga som det är i alla situationer ovavsätt!!
Hur tar dina barn de med att du har det du har?
om dem vet om allt och du säger som det är så ska du se att allt kommer att lösa sig för er alla till de bästa i slutändan =)
Lycka till och de kommer att gå jättebra!
Jag blev mormor för 4 år sen första gången och nummer två har kommit för 4 månader sen.....jag har svår fibro, men finns där för barnbarnen alltid när det behöves och det behövs ofta då första barnbarnet har fuktionshinder......jag kryper på golvet och bär han ofta.....ont får jag men jag säger inget när jag är med barnen det e hemma som jag gnäller på mig själv att jag gjort för massor.....Min dotter och hennes sambo vet att jag har ont, men jag tror inte dom ändå förstår hur ont jag har......det e svårt för dem som inte har fibro att riktigt förstå.
Den lilla har jag inte burit så ofta för jag är rädd för att tappa då jag även har det problemet att jag tappar saker.....
men jag är glad att få vara mormor iallafall även om kroppen värker.
Det är en jobbig situation. Att inte orka så mycket som du vill. Framförallt när det gäller ditt underbara barnbarn. Värk är verkligen något som påverkar oss!
Även om det är svårt kanske det underlättar att försöka se Fibromyalgin för vad det är: något du inte bett om eller förtjänat men som gör att du inte kan fungera som du vill. För det blir ju ett problem när du försöker göra mer än kroppen klarar av. Det är när du säger att "min kropp skall inte fungera så här" blir det jobbigt.
De flesta minnen jag har av min farfar är att han sitter i en grön soffa och äter kakor med mig. Han hade svårt att höra samtalen ibland och blev lätt trött. Jag har inte några minnen om att han någonsin höll mig eller bar mig. Jag har ingen känsla av att farfar inte räckte till eller att han skulle vara på något annat sätt. Han var min farfar helt enkelt. Och den bästa och mest underbara farfar jag haft :)
Tänk på att barn är fantastiska på att acceptera och förstå. Utan att klandra. Om mormor inte klarar springa runt och bära är det inget de tycker är fel eller en brist.
Så försök att anpassa dig efter situationen så du mår bra. Det är viktigare att du mår bra av att vara med dina barnbarn än att du pressar din kropp och får värk efteråt. Att bita ihop gör sällan att man kan vara mer närvarande. Och det märker barn.
Det är inte hur många gånger de blev upplyfta eller hur många gånger mormor kröp på golvet som ditt barnbarn kommer ihåg; det är hur mycket du får dom att känna att du tycker om dom som betyder något.
//Mjasso