Ser inte fram emot bonusbarnets veckor på semestern... :(

Stackars lilla tjej som saknar sin mamma så...

En grej skulle ju kunna vara att ha henne oftare än bara varannan helg.

Ja det är säkert tufft, men fundera över hur den lilla känner det.  Om du är seriös i ditt förhållande och vill satsa så är det viktigt att du bygger upp en relation med flickan. Att du hjälper till och underlättar för att det ska fungera. Har du/ni barn? Eller blir det kanske lite ensamt för henne utan lekkamrater?

Jag är själv skilsmässobarn och jag tycker att nu när hon är 8 år så borde hon kunna avgöra vart hon vill vara. För vems skull delar föräldrarna på vårdnaden? Kanske blir eran relation mer avslappnad om hon väljer att bo hos sin mamma men hälsa på er ibland. Detta behöver inte innebära att ni ses mer sällan, kanske blir det tvärt om. 

tack för svar.

givetvis drog jag inte hela vår familjestory på en och samma gång i mitt inlägg...

- tyvärr kan hon inte vara hos oss oftare pga det långa avståndet + att min sambo jobbar nätter vilket gör att man även jobbar varannan helg.

- att vara här mer sällan skulle inte gynna någon. hon gråter nämligen efter pappa när hon är hos sin mamma... hon har det otroligt bra här med eget rum och mycket aktiviteter...

- då avståndet är så långt kan vi inte heller sätta henne på en buss fram och tillbaka än. när hon kan det kan hon komma och åka lite mer som hon vill. men skolan måste hon till och det är omöjligt att pendla den sträckan varje dag om hon skulle vara här mer.

och missförstå mig inte angående min relation till flickan... här har vi inga hel och halvisar utan här är vi en familj och jag och aambon delar lika på allt ansvar. det är mig hon går till när hon vill prata och det är mer än ofta jag som kommer med roliga förslag, lagar hennes favoritmat och verkligen ser till hennes bästa... tro inget annat...

jag tycker om henne, ursmart och artig. men det är allt gråt på kvällarna vi ej gillar. och vi tror inte helle rpå att det har med saknad av mamma att göra alltid heller utan hon drar det som anledning... det hände en olycka här i november villet skrämde henne ordentligt. att hon sen var ledsen några helger var helt acceptabelt men nu har det gått så lång tid att det inte kan vara det längre.

men gråt varje kväll på semestern känns inte kul. och att inte ha henne på semestern finns liksom inte. hon längtar dit vi ska... och mamman behöver faktiskt också sin tid. min sambo är pappa till barnet och behöver en lika bra relation till sitt barn som mamman...

Hon kanske behöver få gråta. Om det känns bra på dagarna och efter hon gråtit så kanske det inte gör något. Förr eller senare slutar hon nog.

Ok, så gråten på kvällen är snarare ett mönster hon fastnat i som måste brytas..  Hur fixar man det? Det måste man ju kunna fråga någon expert om.

MillaMazarin: precis, det känns mer som det blivit en grej. hon säger ibland till sin mamma att hon inte vill hit för att det just blir så på kvällarna. vi har börjat med ett litet mutsystem (ja, hur fel det än är kanske) just för att bryta det. och förra gången hon var här gick det superbra. men nu var vi där igen...

mammatilltretroll3: möjligt att hon behöver. men hon är väldigt känslig för övrigt också. minsta lilla hon slår i nått så kommer nästan gråten och så. känns som det ligge ri henne hela tiden och bara väntar på att få bryta ut... kanske en känslig ålder. men det är jobbigt för oss alla... förr kunde man lägga henne vid 22 och veta att hon sover inom 5 min. nu får man räkna med att det kan ta en timme med gråt och så...

jag tycker det ska bli kul att ha med henne i sommar. om det bara inte var så jobbigt på kvällarna. till saken hör att efter att hon var sjuk några dagar hos sin mamma för minst ett halvår sen så fick hon börja sova i sin mammas säng... och helt plötsligt ville hon inte sova ensam här heller... detta är dock inget vi ändrar på. vi har en ganska liten säng och kan inte sova tre i den. och hon är 8 år och har alltid sovit själv. flickans mamma påpekade detta och sa att flickan inte ville komma till oss för att hon fick sova ensam.

mamman lovade då att dem skulle börja sova separat hemma hos dem också. detta har dock inte alls efterlevts. och det förstör lite för oss... men jag har inget att säga till om där tyvärr...

Fixa en madrass till henne så kan hon sova i samma rum som er.

Om jag tänker på när jag var liten och skilsmässobarn så hade jag ständigt dåligt samvete över att jag inte var hos mamma eller pappa då jag var hos dem andra. Därför ska inte en åttaåring välja det själv. Föräldrarna ska så gott det går, vara överens om när barnet ska vara hos den andre så att barnet inte behöver knna att den väljer bort någon osv. Det kan ju vara bra att våga prata om varför och på vilket sätt barnet blir ledset. Barnet kanske tror att mamman är ledset när denne inte är där med mera. Jag grät mkt varje gång jag reste. Tyckte att separationer var väldigt jobbiga men så fick jag ta på tok för mkt ansvar själv alldeles för tidigt om vem jag skulle vara hos och när. Det finns en anledning till att man rekommenderar att barnet först väljer Själv vid tolvårsålder. Sen kanske det finns andra anledningar till att just detta barnet är ledset.

La lola: hehe det är tyvärr ett förslag som inte funkar. redan nu har hon fått vårt sovrum i lägenheten för att ha ett eget rum. vi sover på en 120 säng i vardagsrummet tills vi hittat större. då kan inte hon också sova här ute och sovrummet stå tomt. på semestern är det samma sak. hon har fått eget rum och vi kommer bädda i soffor. det är ju också för att hon ska kunna gå in och lägga sig och kunna somna då vi inte lägger oss innan 22 på vår semester.

beth82: nej jag tror inte heller på att det skulle gå med henne... inte än. när hon blir äldre och mer och mer umgås med kompisar på helgerna så måste vi lyssna på hennes åsikter. men hon är för liten för att ha det stora ansvaret... plus att hennes mamma behöver också den tiden utan barn. 8åringen är ganska krävande vad gäller uppmärksamhet och aktiviteteter. hon är inte en tjej som går in på sitt rum och leker flera timmar som jag gjorde som liten.

vi får hoppas på det bästa. sambon pratade med henne igår om att det faktiskt är 2 veckor som gäller i sommar och att det inte är kul om hon gråter varje kväll då. han sa även att det inte var så kul för honom att hon grät efter mamma så fort hon kom hit då han tyckte det kändes som att hon inte tyckte om att vara här. hon sa dock då att hon visst gillade att vara här... hon erkände idag att hon grät igår för att hon tyckte vi hade haft en tråkig dag. och vi tycker det är fel att gråta bara för en sån sak... ni får inte missförstå, hon får gråta om hon är ledsen. (man får sakna mamma här också), men hon gråter ibland för att hon måste gå och lägga sig och det mönstret vill vi ha bort...

Återta ert sovrum, det finns ingen anledning till att det ska stå tomt större delen av tiden. Det måste gå att bädda till henne på golvet, även om det inte är det optimala så hade hon kanske tyckt att det varit en förbättring.
Olyckshändelsen i Nov. det är inget hon lastar sig för och kanske tänker på när det blivit ensamt och tyst?

Hon är ju så pass stor att ni kan prata om saken, så ni kan ju tala om att det är jobbigt för er när hon gråter varje kväll och ni inte vet vad ni kan göra för att hjälpa henne.

Anledningen att hon fick eget rum här är för att hon faktiskt börjar bli så pass stor att hon behöver ett eget rum tycker vi. Vi har inget ont av att sova i vardagsrummet (sambon sover på hennes rum de dagar han jobbat natt och sover på dagen)... Om vi ska ha stor säng där inne finns det ju inte plats för lek och så för henne. så denna lösning får funka tills vi flyttar.

Olyckan i november är absolut inget hon lastar sig själv för. det hände när vi inte var här och olyckan var att några hade kastat in stora stenar genom våra fönster så att vi hade glas precis överallt (i hennes rum bland annat). efter det var hon mycket rädd och det är fullt förståligt. vi försökte hjälpa henne så gott vi kunde. men hon är inte rädd längre så nu är det bara en vana att gråta.

vi har försökt prata med henne, senast nu i helgen så jag hoppas att hon tänker sig för. hon vet att hon får veckopeng om allt går bra så det lockar nog. sen att man får vara ledsen ibland är helt okej. det är vi alla.

En liten uppdatering om hur sommaren gick så att denna tråd får ett bra avslut också :)

Semestern gick bättre än väntat... Det var gråt första kvällen, för av någon anledningen hade det inte nått fram till dottern att hon skulle vara hos oss i 2 hela veckor utan hon trodde det var en vanlig helg... Missförstånd som båda föräldrar måste bli bättre på. Hon behöver få veta sånt innan (innerst inne visste hon det men man behöver påminna).

Mamman ringde till oss varannan/vartredje dag och fick prata med dottern. Både vi och mamman har kommit på att dottern tror att mamman är ledsen när hon inte är där... så vi har börjat påpeka från båda håll nu att den andre föräldern har det bra och klarar sig själv och att dottern ska njuta på det stället hon är...

Vi hade en riktig jobbig dag, men det var i grund och botten vårt fel då vi var på fest och gick och la oss mycket sent och då kommer hon ur balans dagen efter. det hela blev inte bättre av att vi åkte tåg genom hennes hemstad plus att mamman lyckades ringa oss just då och dottern var givetvis jätteledsen just dem minutrarna. Typiskt.

dottern åkte dock till slut hem några dagar tidigare än planerat, detta dock av anledning att dem skulle få besök hos mamman som dottern skulle vara med på helst.

samma kväll som hon åkt hem till mamman ringde hon helt förtvivlad till oss och sa att hon saknade oss...

så det är samma visa från båda håll... den hon inte är hos saknar hon... så nu har pappan börjat ringa dottern mer så att dem har kontakt även de dagar hon ej är här och så tvärtom...

vi ska bara jobba mer på att hon ska försöka njuta på det stället hon är... hon har två jättebra hem och dubbelt upp av allt. men har kommit i en period då hon börjat inse att inte alla har skilda föräldrar. så nu får vi hjälpa henne igenom den perioden och hoppas att även hjälpen kommer från mammans håll (hon har ej träffat någon ny).

Så sommaren var härlig och det blev helt klart mer lyckat än jag/vi trott från början... Men 2 veckor är max för hennes del. Helst skulle nog en vecka vara det bästa men vi åker iväg en bit på sommaren så svårt att köra hem henne närsom då. 

Min lilla bonus va lika ledsen vid läggdags o längtade efter mamma. Han är hos oss varannan helg o självklart är mamma alltid mamma. Vi lät han gråta o fanns där tills han somna, läste lyssnade på band eller lät han somna m oss när vi satt o kollade tv i soffan.
Vissa dagar när han va hos sin mamma ville han ringa till sin pappa för då längtade han efter honom.
Man får inte glömma att fastän dom är 8år så är som småbarn o att inte ha sina föräldrar på samma plats kan vara extra jobbigt för vissa medans vissa inte visar det lika tydligt. Han blev lugn när han va 9år o har alltid, även innan, sovit väldigt bra o lungt hos oss.
Min bonus har funnits i mitt liv sedan han precis fyllt 7år o är nu 13 1/2år, stora pojken.
Viktigast för honom va att få känna närhet fr mamma o pappa men även fr oss bonusföräldrar. Visst kändes det svårt iom att han bara va hos oss varannan helg men han har alltid vetat att hans rum hos oss är hans o om han vill bo halv eller heltid hos oss är dörren alltid öppen. Han har nu 2 stadiga familjer o vi väntar hans första syster eller bror om 2veckor.

Men det e inte lätt att vara styvförälder....

Vilken tur att det löste sig... Det är inte alla skilsmässobarn som har det bra hos båda föräldrar.. Det vet min bonusdotters mamma, hon har en annan dotter där pappan tog avstånd... så mamman är jätteglad att bonusen älskar att vara hos oss också...

sen så är barn väldigt smarta också... vi märker ju hur hon tar fördel av att vara i två hem och spelar ett litet spel... typ som att hennes pappa delade hennes mat till hon var 6 år... hon satt bak på stolen och njöt av att någon annan gjorde hennes arbete. på dagis hade hon fått göra det själv i tre år... men sånt berättar hon ju inte ;)
sen det med gråten kom vi på för så fort hon ska sova elelr så fort vi blivit arga eller så fort hon inte får som hon vill elelr har tråkigt så gråter hon efter mamma... det blev lite som att "om ni in inte tillfredsställer mig hela tiden så ropar jag efter mamma"... för att pappan skulle hitta på saker varje sekund...

smart av henne men när vi syna henne så vart det inget mer sakna mamma... hon hotade också många gånger med att hon aldrig skulle åka till oss igen (typ om vi inte gick på liseberg varje helg och så)... men hon är smart på andra hållet med, pappan sa att hon gjorde honom ledsen... sen dess inte ett ord om sånt... hon försökte se var hennes roll var, och det var inte att vara den kaxiga lilltjejen utan nu är hon jättego... visst saknar hon mamma, men då kryper hon upp hos en och säger det och så kramas vi.. För man FÅR sakna mamma... det vet hon, jag bor 20 mil från min mamma och då saknar vi ihop :)

jag är dock rädd för framtiden. Hon visar tendenser att bli en riktig liten kaxig tjej med skinn på näsan som vet vad hon vill :P kommer hon börja skrika "du är inte min mamma" till mig? sånna saker kan jag tänka på. hon har aldrig gjort det nu. men hon kan uppkäfta sig mot mig vilket dock sambon tycker är ett gott tecken att hon är trygg med mig... hon vet att jag finns hos henne även om hon testar gränserna. och det är väl iofs bra...

sorry, behövde bara prata av mig :) finns ingen i min närhet som har bonusar.
trevlig helg